Oooj
Bartenderkursen blir inte av i Mexico.
Fick mail om hotellet, och mailet efter det var en förklaring att den är CANCELED.
Och alla kurser är det fram till MAJ MÅNAD. och skulle det vara så, så får vi 30 % på kursen då.
Ehm, MAJ? Då e vi ju hemma för länge sen....
Now what? *Tom i huvet*
Vi kommer alltså att bo 2 månader på ett ställe utan att göra någonting nu?
Ren semester?
Kommer spara en del cash på att inte gå kursen,
men ... men... meeen.... nääääää??
Söka jobb får man väl göra helt enkelt?
Vara fulla turister alltså?
Ska väl inte vara svårare än nere på Rhodos tror jag?
Jaha. Ja, får väl finna någon lösning på det här.
Nu kommer Johan, BMX och Karamell.
Jag sitter i Morgonrock och tänkte nyss gå och lägga mig.
Men hey, varför inte lixom...??
Oh. Fan va jag har ångest nu!
Jag vill fortfarande mysa
Emo
Det är söndag natt och klockan är 00.42 när jag tittar på husväggens klocka,
alltså är det måndag nu.
Det är kallt och mörkt i det tomma Malmö.
Söndagsnätterna är så folkskygga.
Jag drar på mig hättan för att slippa kylan.
Jag beger mig lugnt och slappt hem igenom en mörk och tom Malmö i min ensamhet.
Ingen finns i min närhet.
Inte en bil i centrala Malmö så här sent.
Jag hör min vattenflaska som jag bär i väskan, skvalpa fram och tillbaka.
Jag hör mina fotsteg tydligt, fast än att jag bär sneakers.
Hör även att jag trampar på byxorna emellanåt.
Hör neonskyltarna mitt emot Stadshuset surra i bakgrunden.
En taxi hörs långt borta.
Jag kommer på mig själv att jag går och pratar med mig själv, fast inte högt.
I mina tankar, så snacka jag med mig och svara som en andre person.
Helt kokko kokko.
Jag ser mig om, bara taxibilar.
Alla små ljud hörs så tydligt när Malmö inte är så bullrigt.
Ingen musik har jag att lyssna på med tanke på att mitt
mobilbatteri har varit dött sedan tidigare på kvällen.
Jag blir lite purken över att jag går mitt i natten alldeles själv.
Min frustation ligger fortfarande och surrar.
Lite smått irriterad idag också, men det har jag all rätt till att vara.
Min ork och min vilja säger en sak men kroppen och hjärtat en annan.
Jag vet att många saker jag gör är fel, men jag gör dom ändå.
Varför gör man det? Ligger det i vår natur?
Man sätter sina egna gränser?
Jag kan inte sätta fingret på hur jag känner mig just nu.
Varken dålig eller bra. Jag e jämn.
Fast jag har en dålig dag kan jag känna ändå.
Klockan vid det här laget är 01.30 och jag ska upp till jobb vid 05.
Jag trodde det skulle bli en roligare runda hem, men ikke.
Jag antar även att min dag imorgon inte kommer bli lika rolig heller.
I veckan ska jag ta det lugnt, inte vara i några klungor med folk.
Jag ska nog vara ensam med min katt, tänka, fundera och kanske måla en tavla.
Fast jag hade behövt lite inpiration.
Jag har inte ofta sån inspiriaton till sånt,
men när jag väl får nys om det och går in för det så blir det underbart och helt perfekt.
Oftast får jag den kicken när jag mår som bäst.
Emo är mitt namn idag. Jag får för lite kärlek tror jag....
Så tavlan får vänta en stund ....
Nä nu ska jag försöka sova en timme eller 2 innan jag ska upp igen.
D´OH!!
Moments
"When ever I´m down, I call on you my friend"
Groove Armada har kommit med många bra låtar.
Men denna är en av dom bästa.
Gammal men bra och mysig. =)
Och videon, den är så mycket "Lee" över den.
I love it.
I´m a collector of nice moments.
Snart, snart så... då jävlar....
PS. ÄR DET NÅGON SOM VEEEEEET
VAD MAN SKA PACKA NER INFÖR EN 3 MÅNADERS RESA??????
Vänner
Ni vet vem ni är, behöver inte rabbla upp en massa namn.
Jag vill mest säga att jag älskar er.
Jag är så underbart glad över att jag har så underbara vänner.
Som ställer upp i vått och torrt.
Och som kan be en tjänster och gentjänster.
Som kan komma hem till en kl 00.00 på kvällen en söndag och hänga.
Gå i stan med under en hel dag, utan att få gjort någonting.
Bara vara, känna närhet.
Glo på tv, eller bara spela ett spel.
Jag älskar mina vänner så enormt mycket.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dom.
Dom är min familj.
Ni ger mig styrka till mitt liv. Vissa starkare än andra.
Men det enklaste, mysigaste och klaraste umgänget är lätt det bästa! :)
Massa kärlek till alla mina favoritnissar :)
Puss
Lite Komplimanger
X: Lee!!! Fan va söt du är idag.
Gud, du har gått ner mycket i vikt va?
L: Jaaa *generande*
X: Jätte fint, det klär dig!
M: Det känns skönt att höra det av andra va?
L: Ja faktiskt rätt najs, men man märker det inte på samma sätt själv.
Och jag är ju långt ifrån färdig.
M: Härligt, du är duktig. Keep up the good work.
- Lee, du är skit snygg idag.
Det märks verkligen att du har gått ner mycket. Du är så het!
- Du blir smalare och smalare varje gång jag träffar dig.
Snyggare för varje gång också.
- Hur har du gjort för att gå ner så mycket Lee, du är jätte vacker! =)
- Fortsätter du som du gör ett tag framöver så kommer
du kunna ha vilken kropp du vill. Du är jätte fin.
- Förstår du nu hur mycket du har gått ner Lee? Förstår du?
Titta här, *visar mig gammal bild* Du är skit snygg, snart får du inte gå ner mer.
L: Jag hatar magen, sluta.
X: Jag gillar din mage, sluta själv.
Kommentarer som dessa har jag fått överöst över mig senaste 2 månaderna.
Det känns skönt och man blir så klart pepp över att höra sånt.
Sen vill man ju prestera ännu mer nu, man blir lixom lite KOKKO i bollen av det.
Men som jag sagt förr så är det JAG själv som ska vara nöjd med hur jag ser ut.
Och vad jag presterar. Ingen annan har ju med saken att göra egentligen.
Men lite peppning och komplimanger tackar jag aldrig nej till.
Vem gör det egentligen?
Mina vänner är fina, även andra runtomkring som märkt skillnaden.
Denna veckan har jag fått höra det minst 4 ggr iaf.
Men jag älskar mina former, mina stora BOOTYASS,
och mina stora bröst (som inte är lika stora längre buhu)
Jag vill inte vara trådsmal, mest bara vältränad och slimmad.
Jag tar det i min takt, på min nivå, pga många komplikationer.
Visst får du tycka att jag är ful och äcklig också, finns det säkert många som gör.
Men jag trivs med mig själv nu. Och FINA kommentarer betyder mer än vad ni anar.
Så, Tack alla för att ni är så fina. :)
Här har ni Lee år 2006 + 12 kilo och dessutom en cigg.
Ciggen är fimpad sen 4-5 månader tillbaka.
Rökfri och startat ett nytt liv....?...
Marcello fick va med på en hörna också.
Nu ska jag till jobb. baaaj
Mål
- Spanska
- Lära mig Surfa
- Simma med delfiner
- Salsa
- Drinkar
- "Klappa" hajar / Stora sköldpaddor
- Göra något som innebär slogan "What happens in Vegas, stays in Vegas"
- Gran Canyon
- Hitta ett gym
Målen jag har fram till den 23 mars.
Drömmar
Fast den var rätt najs ändå.
Som om jag vore en elak, lurig älva som strosade omkring i skogen.
Vacker som solen, lätt som en fjäder och när jag hoppade omkring så nästan flög jag fram.
Hade ett underbart leénde på läpparna, Skimrande ögon med glimten i.
Och enbart iklädd mina röda spets trosor.
På vägen hoppade jag igenom kall morgondis,
soluppgång, och skogen var alldeles magisk.
Den var lurig, precis som jag.
På vägen fann älvan också en massa män ..... som hon lurade ....
Hon gjorde så att dom blev paralyserade och tomma på
ord av sakerna den elaka men vackra älvan gjorde.
Som nonchalant inte brydde sig,
och hoppade vidare missledande för att paralysera nästa man.
Kanske inte ska gå in vidare på detaljer, men den var underlig.
Men jag gillade det.
Welcome to Heartbreak
Jag vill inte tänka på dig.
Jag har fastnat i nån dvala .... och jag kan inte släppa dig.
Jag förstår inte varför.
Trodde att det var lättare än så här. Jag minns inte.
Men det var ju som sagt ett tag sen.
Jag inbillar mig själv om att "äsch det va väl inget"
men när jag är själv så tänker jag på dig hela tiden.
Welcome to Heartbreak!!!!
Varför ska det va så svårt?
Just let go Lee.
En annan sak jag tänker på OFTA är en sak som hände i somras.
Den saken som hände har samma stora betydelse som denna person jag tänker på.
Eller nästan mer faktiskt. Jo.
Det är nog den mest invecklade och jobbigaste situationen i hela mitt liv,
som jag önskar vore enklare.
Jag önskar att jag inte bar "bördan" på mina axlar som tynger ner mig längre.
Men jag kommer alltid att göra det, no matter what.
Jag önskar bara att jag kunde berätta det....
Jag känner att det stoppar mig i min utveckling.
Men det kommer alltid att ligga där, även om det är ett minne blått för andra.
Love Lockdown
Repeat.
Repeat. Högre. Högre. Repeat.
När det blir tyst säger Elin: SÄTT PÅ DEN!
Jag nynnar. Jag fastnar för den.
Jag tänker. Jag sjunger på den. Hela tiden.
REPEAT!
Den är bra. Han är bra. Kanye West.
Repeat.
Det känns som om många av dom låtarna skulle betyda något.
Texterna. Jag mummlar lite och lyssnar.
Är det bara jag som tänker så?
Repeat. HÖJJ LJUDET!
System overload.
ERROR
.....hmpf*
Det känns som om det var SKIT länge sen jag skrev det.
Men det handlar om månader. Helt sjukt vad man kan utvecklas på så kort tid.
Då tyckte jag en sak, men idag är det ännu mer annorlunda.
Men i början av inlägget nämner jag något om min dröm.
Dom där drömmarna om mannen.
Den där Mannen som fortfarande inte har något ansikte.
Men han dyker upp lite titt som tätt i mina drömmar.
Den dragningskraften mellan oss är sjuk. Men svårtydlig.
Jag vill veta vem han är. Inte bara se honom.
Jag vet att hans ögon är isblå och vackra, inge mer.
http://gemigenalvedon.blogg.se/2008/july/d-r-o-m-m-a-r.html
Med tanke på att nästan alla mina drömmar stämmer så
borde jag få reda på vem han är snart....
Eller så vet jag redan vem han är. Vem vet?
Ja, att mina drömmar blir sanndrömmar ibland är skrämmande.
Det behöver inte vara exakt som i drömmen, och inte samma personer.
Men det är känslorna, saker jag kan relatera till, och annat som kan vara "likadana" typ.
Nä. Nu ska jag läsa lite böcker :)
Puss o hej
Sol bad och värme
Jag börjar bli rastlös på det här vädret.
JAG HATAR SVERIGE, jag vill fly!!
Jag saknar sol, bad och värme.
Speciellt värme. Ingen blåst tack.
Bilden är från i somras nere i West Harbour. =)
Maja och jag tog en cider där, och avnjöt utsikt med salsa musik i bakgrunden.
Jag tänkte att jag skulle lägga in denna här för det är en början på vår fina framtid ihop.
Salsa, alkohol, sol, bad, strand, mat, pojkar.... i massor...
DET ÄR LIVET!
Jag antar att jag kanske inte ens kommer hem ifrån Mexico?:P
Den där serveringen dom har i Västra Hamnen är ändå riktigt najs. Chill.
SOM AVSLUTNING PÅ KVÄLLEN FÅR NI EN ROLIG BILD :)
Pust
Det börjar klia i mina fingrar nu.
Det är lite jobbigt.
Krävande jävla skit.
Jag vill mysa ju.
Lägga ner??
Kall, bestämd och oberörd.
Hon är den med piskan. Jämt.
Fick kommentaren: - Men Leeeeeee, vad är det jag lärt dig?
Du måste göra så här och så här.
Men tyvärr var allt för sent. Sånt man inte inséer alltid.
Men förlåt mig för att jag inte tänker efter först innan jag öppnar munnen.
SKIT SKIT SKIT!!!
Funderar på att sätta lösen på min blogg.
För att den är så personlig.
För det är inte "Min grej" att sitta och skriva om mode etc.
Den är lite djup...med tankar, vardagsliv, träning, jobb, kärlek, fest......
Och jag antar att det är det som gör den så intressant att läsa?
Det är ju den som gör att jag får besökare.
Allt från vänner, till ovänner, till ytliga bekanta, till ex, andras ex,
familj, släkt och avundsjuka idioter som inte har något annat att prata om än mitt liv!
MAN VILL JU SNOKA!!!! Eller??
Folk kan väl lätt tro att de "lär känna mig" via min blogg.
Jo, kanske till en viss del på ett annat plan, men det är ändå fel.
Eller så kan jag fortsätta och börja skriva om ytliga saker istället.
Som egentligen inte intresserar en enda jävla idiot.
Jag funderar skarpt på lösenord.
Då kan jag ge lösenordet till dom jag vet gillar att läsa den osv.
Härom dagen hade jag över 52 läsare.
VEM ÄR DU?????
Vem är dom som läser??
Skriv ditt namn, lämna en hälsning, så jag vet vem du är??
Bye.
Ps. Lilla Torg och Möllan kommer nog aldrig att kunna mötas på mitteln.
Typ Davidshallstorg.
Det kanske hade varit värt ett försök...
Men i grund och botten så är Lilla Torg alltid Lilla Torg
Och Möllan förblir ALLTID MÖLLAN!
Rensa skallen
Ja jag skulle ju inte prata om känslor, men jag måste nästan....liiiiite....
Som Annica kommenterar: Man kommer nog dig lite närmare när man läser din blogg.
Ja det kanske kan stämma. (?)
Skriver jag av mig, mår jag bättre.
Ångesten försvinner.
Jag kan ju vara på ett plan ibland som kan vara väldigt svårt.
Speciellt känslomässiga plan...
Då man ibland får panik och varken vet ut eller in.
Så är väl alla ibland, eller??
Men jobbar man med sig själv varje dag och till slut lär sig att kontrollera sig själv,
kan se sina brister och fel så är det väl bara att göra någonting åt det,
eller iallafall försöka sitt bästa?
Med en stark vilja att VILJA FÖRÄNDRAS?
Ordna upp saker och ting....
Jag känner mig starkare nu än ever, och jag är stolt över mig själv.
Fysiskt men mest PSYKISKT. (viktigare del enligt mig själv)
Se bara steget jag tog med Jane.
Det var större för oss båda än vad vi själv anade också.
Och vi är båda glada över det idag.
Eller hur Jane? ;)
Jag har funnit något jag vill syssla med i framtiden.
Eller ja, just nu har jag en massa saker jag vill göra.
Förr i tiden hade jag inte den blekaste aning.
Jag var helt blank i skallen.
Osäkerhet gällande allt.
Jag har funnit min passion i livet.
Jag mår bra, jag blir glad, jag älskar det mer än allt annat.
Just nu är DET mitt allt, och vill ni veta vad det är?
Jo, inget annat mer än mitt gym!
Kanske inget oväntat?? haha!
Men jag e absolut inget freak för det.
Jag överdriver inte, jag har mina smååå mål jag sätter upp för mig själv.
Jag tar ett steg i taget, för överdriver man så tröttnar man nog lätt. (iaf jag)
Jag går dit, tränar, blir glad, mår bra,
skapar vänner och kontakter, svettas och njuter.
Det bästa av allt är ju att man känner sig så duktig efteråt.
Jag stänger av min hjärna helt gällande omvärlden.
Träningen rensar min skalle.
Och jag lägger all fokus på mig själv. =)
Så därför kände jag att jag lika gärna kunde söka jobb på gymmet också.
Med tanke på att jag trivs så bra där, det är nära och bra lixom!
Det enda som jag inte riiiiiktigt följt och varit JÄTTE strikt med sen jag blev
sjukskriven är att följa kosten som jag borde.
Men imorgon börjar jag jobba igen så då är det RUTINER som gäller igen!
Jag hatar egentligen rutiner.
Många är stolta över mig, peppar mig och säger att jag är duktig.
Jag har nog aldrig NÅGONSIN fått så mycket bra kommentarer och komplimanger etc.
av folk förr, som jag fått senaste halvåret.
Visst gör det att man vill peppa på sig själv ännu mer,
men jag är stolt över mig själv, och som jag är....
Självkänslan börjar komma tillbaka! :)
Jag får kanske tacka Lasse för att han tog allt det gamla ifrån mig,
osäkerheten, själkänslan osv.
För jag vaknade upp efter allt SKIT rent ut sagt, som en helt ny människa.
Tack idiot!
Men där är EN SAK kvar som ligger och gror än.
Ett stort misstag som skedde i somras.
Mer större för omvärlden än för mig själv.
Och jag VET att jag kommer att få tillbaka detta en vacker dag.
Åter igen, KARMAN.
Så när jag mår dåligt så tänker jag bara på det och jämför och så lugnar jag ner mig.
Men jag väntar nästan på att den dagen ska komma.
För övrigt är jag så jävla glad över att jag har mina
älskade vänner som ställer upp för mig så bra.
Jag bryr mig om dom som visar att dom bryr sig om mig.
Uppskattning, och omtanke.
Vissa har svårare att visa det än andra. Men oftast vet jag det ändå...
Jag älskar mina vänner. Och avslappnade typer är så najs.
Skickar jag ett sms och skriver att jag älskar dom, så kräver jag inget svar.
Jag berättar att jag gör det även om dom inte gör det tillbaka.
Hade det varit för några år sedan, hade jag nog blivit sur för jag inte fått bekräftelse tillbaka.
Men idag är det okej lixom.
Men jag vet.... att innerst inne... när du väl fått en dos av Lee, så får du aldrig nog ;)
Tihi.
klump
Jag ska aldrig numera skriva någonsin hur jag känner.
Jag ska aldrig numera SÄGA hur jag känner.
Något har sagt till mig hela tiden att om jag gör det så kommer det slå tillbaka på mig.
I motsatt effekt. En chans man tar.
Tar nog inte den chansen igen.
Vaknar upp kl 07.00 prick, har en klump i magen.
Går inte bort, försöker somna om över en timme. Går inte.
Aldrig mer igen alltså. Aldrig.
Glenn, tack för trösten igår, och promenaden.
Det värmde verkligen! =)
Nu vet jag också att du är en trogen läsare.
Även tack till Annica.
Och finaste Miche, som länge inte varit så bra tröst...
Men för en gångs skull stöttar lite.
Ska dit och äta frukost med honom nu.
Kan ju ändå inte somna om så lika bra jag har manligt sällskap.
(inklusive huvudvärk)
Börjar om från ruta ett igen.
Lika bra.
Hur hårt det än är...
Sånt man får ta.
Jag klarar det fint.
Bättre att ta det nu än sen.
Föresten så fick jag svar från Olof imorse.
Han sa att det var mycket möjligt att jag kunde få jobb på gymmet när jag kommer hem.
Så där har vi något från den ljusa sidan :)
AJ LAJK GOODLIFE!
Piss out.
Finaste
Jovisst har jag hört honom innan,
men denna gången har jag laddat ner 2 album med honom
för att hitta en låt som jag inte visste vad den hette.
9 crimes hette den inte alls, albumet hette så.
Ja där finns en annan låt som heter så också.
Låten jag letade efter hette "THE BLOWER´S DAUGHTER"
Som även är bakgrundsmusik till filmen Closer.
(där även min blivande man spelar - Jude Law)
Alla hans låtar är ju helt jävla fantastiska.
Jag blir typ helt gråtfärdig av att lyssna på dom.
Seriöst alltså.
Helt underbar röst och känslig blir man.
Under havsytan
Segar i soffan. Börjar nog bli sjuk igen.
Känner frossan och hostan.
Fasan bara över att jag ska behöva CYKLA hem sen igen....
Puh, kallt.
Och det enda mamma tjatar om är att det ska bli så kallt att det blir is/halka ute i natt.
Yadda yadda yadda...
Ligger och tittar på kanal 8, viasat nature och explorer. Zappar lite emellan.
Intressanta program om olika sorters hajar, hur dom fungerar osv.
Inte visste jag att hajar har elektroder som sänder ut elektricitet.
Där var en dykare som de visade som hade järnhandskar på sig.
Hajen blev helt paralyserad och nästan i hypnos,
och han kunde göra nästan vad som helst med den.
Jävligt coolt men jävligt konstigt. (och läskigt)
Sen olika rev o olika sorters djur i Trindad utanför brasilianska kusten.
En ö som inte är bebodd. Väldigt intressant faktiskt.
Ser fram emot att få snorkla och utforska i Mexico faktiskt.
Så många fiskar, som man aldrig sett.
Så många som fortfarande är okända.
Det är intressant om vad som lurar där nere på havets djup.
Det är skrämmande men så intressant.
Hade älskat att jobba med djur, på ett Zoo eller dylikt.
Fan va fett.
Sen ett program om antibiotika, om det är en läkande eller en dödande process....
Ja jag vet inte vad jag ska tycka om läkare i dagens läge alltså.
Inte om medicin heller.
Människor får antibiotika för vad som helst nu förtiden.
Ont i halsen? Ta antibiotika!
Sjukt.
Dokumentärer kan vara jävligt intressanta ibland.
Jag ska sega vidare i soffan nu.
Vet inte ens om jag orkar pallra mig hem senare idag.
Mamma får ta hand om mig hahahaha...
Trots att jag inte orkar lyssna på henne :P
Hej igen....
Ooops
Jag ångrade att jag skrev det.
Eller inte ångrade men iaf så utblottande i bloggen.
Puff så var det borta, gone.
Men det var någon som hann läsa det ändå.
FAN.
Ibland är jag så dum mot mig själv.
Eller?
Jaja. Jag vet varför jag är dum nu iallfall.
FAN.
Borde kanske inte skriva det här heller.
FAN.
Min tavla är klar. bild kommer.
Har ont i ryggen ännu mer nu.
FAN.
Godnatt. pyss på lilltån
Ego Girl
Det DU behöver just nu är bara att vara omgiven av
människor med positiv energi runtom dig.
Det är starkt av dig att "sålla bort" vissa för tillfälligt för att må bättre själv.
Och det är även RÄTT av dig att göra det, även om vännerna fortfarande är där.
Och är dom inte det, så är dom inte dina vänner.
Du ska inte ägna dina tankar och ställa upp för någon annan just nu,
du ska bara bry dig om dig själv, med tanke på att du själv mått så dåligt.
Bara som en bearbetning.
Så nu gör jag det. Och då blir folk sura.
Men jag orkar inte längre, jag ORKAR INTE bry mig!
Jag bryr mig bara om mig själv okej.
En annan vän sa till mig...
Du är så stark Lee. Jag önskar att min flickvän hade den styrkan.
Kan du inte smitta av dig lite på henne?
Du har en så bra inställning.
Förr trodde jag det värsta om dig, men du förändras för varje dag som går.
Innan var där ingen självkänsla osv.
Men du har verkligen gjort något åt saken istället för att gnälla.
Bra gjort som fan.
För bara 2-3 månader sedan så var jag nere på botten,
och denna person "tittade ner på mig" för att jag var så svag.
Inget bra stöd där inte.
Men så fort jag får näsan i vädret, ställt mig upp på egna ben igen ....
Då syns det, då kommer det.
Jag har en envis och stark vilja, och även en starkt tänkade hjärna.
(som inte märks alltid hehehe)
Visst går det upp och ner i vågor, man kan inte alltid vara lycklig och glad.
Man måste få vara nere och må dåligt också.
Grejen med mig är nog mest att jag bryr mig för mycket om andra.
Vad de tycker om mig.
"Blending in" med andra ord.
Jag hatar att bråka med folk.
Jag gillar inte att folk är sura på mig och jag hatar ovänner.
Men alla är olika och man kan inte vara vän med alla.
Tyvärr.
En annan person sa till mig....
Jag är stolt över dig, att du kämpar.
Jag ser skillnad på dig, du ser mer fit ut nu än innan.
Du verkar må bättre också.
Det är inte många som har den motivationen som du har.
Det är sjukt strongt av dig.
Fortsätter du såhär så kommer du kunna ha vilken kropp du vill om ett halvår typ.
Ja jag är stolt över mig själv.
Jag kommer aldrig någonsin bli ett sambosunk igen.
Om inte ens sambo igen.
Jag lär mig av mina misstag och försöker ta åt mig både ris och ros.
Visst, ibland är det svårare än man anat, men jag kämpar varje dag.
With my body and my mind.
"Lära sig att använda den på rätt sätt", var ett bra uttryck.
Det finns en person som ger mig inspiration just nu.
Han vet vem han är.
Just nu försöker jag bara att tänka positivt.
Inget annat.
Over and out. Peace.
Tårar
Den var så verklig att jag vaknade av mina egna tårar som rann ner på kudden.
Ett sånt där riktigt ASBÖLANDE som man knapt kan andas och få luft,
när man blir alldeles täppt av snor.
Det var väl en undermedveten känsla som jag förtryckt.
Lagt åt sidan lixom.
Det var en känsla av att "passa in".
Att man aldrig blir god nog hur mycket man än försöker.
Jag kommer aldrig bli en av "dom" och det vill jag heller inte.
Det är nog därför jag är som jag är, jag vägrar att ändra på mig för andra.
Jag är den jag är lixom. Take it or leave it.
Jag vet att jag kan ha svårt med känslorna. Men det är nog sånt som sitter i, från förr.
Drömmen kände jag mig som "Askungen" iaf.
Det var HON (som jag inte nämner med namn) som skulle gifta sig.
Jag som alltid är den slarvige, klumpige och som glömmer saker, fick mig en "tillsägelse".
Jag blev ledsen och det slutade med tjaffs istället (för jag är så dålig på kritik)
Vet att han sa detta till mig för att han älskar mig.
Jag slänger ut mig orden: Varför ska jag alltid känna att ni JÄMFÖR mig med "HENNE"?
Men då kommer HON (den andre - utan namn) och slänger ut en komentar som låter såhär:
- Vi har alltid jämfört dig med henne. Du förstår ju varför kanske?
Det kändes som en pil rakt igenom hjärtat och se att han stod vid hennes sida istället för min.
Jag önskar att han vore lite bättre på att visa sina känslor ibland.
Jag springer in på toaletten.
Fäller en diskret tår i min ensamhet (för det är de jag gör)...
Jag känner att jag är med i en musikvideon till Curly Sue med Takida.
Den spelas i bakgrunden i min skalle.
Plötsligt på toaletten när jag reser mig upp så står han bakom mig,
han råkar välta vasen i marken, men bryr sig inte.
Tar tag i mig hårt och ser mina tårar, håller mig tätt intill honom och kramar mig.
Jag börjar böla, då menar jag riktigt böla.
Han säger att han älskar mig, no matter what, hur jag än är.
Och han säger det igen, jag får knapt någon luft av allt gråtande.
Kramar om honom hårt och tar tillvara på tillfället.
Jag hämtar andan och får till slut ut orden jag älskar dig också.
Sen vaknar jag av att jag gråter på riktigt.
Sån tur var så låg jag inte ensam i sängen utan vände mig om och torkar tårarna,
la mig på hans axel och tröstade mig själv med närheten.
Han märkte inget. Somnade om lite igen.
Tar upp min mobil och skriver ett sms : Jag älskar dig. Inget annat.
Har fortfarande inte fått ett svar :(