Tårar
Hade väl en lite känslig dröm i morse.
Den var så verklig att jag vaknade av mina egna tårar som rann ner på kudden.
Ett sånt där riktigt ASBÖLANDE som man knapt kan andas och få luft,
när man blir alldeles täppt av snor.
Det var väl en undermedveten känsla som jag förtryckt.
Lagt åt sidan lixom.
Det var en känsla av att "passa in".
Att man aldrig blir god nog hur mycket man än försöker.
Jag kommer aldrig bli en av "dom" och det vill jag heller inte.
Det är nog därför jag är som jag är, jag vägrar att ändra på mig för andra.
Jag är den jag är lixom. Take it or leave it.
Jag vet att jag kan ha svårt med känslorna. Men det är nog sånt som sitter i, från förr.
Drömmen kände jag mig som "Askungen" iaf.
Det var HON (som jag inte nämner med namn) som skulle gifta sig.
Jag som alltid är den slarvige, klumpige och som glömmer saker, fick mig en "tillsägelse".
Jag blev ledsen och det slutade med tjaffs istället (för jag är så dålig på kritik)
Vet att han sa detta till mig för att han älskar mig.
Jag slänger ut mig orden: Varför ska jag alltid känna att ni JÄMFÖR mig med "HENNE"?
Men då kommer HON (den andre - utan namn) och slänger ut en komentar som låter såhär:
- Vi har alltid jämfört dig med henne. Du förstår ju varför kanske?
Det kändes som en pil rakt igenom hjärtat och se att han stod vid hennes sida istället för min.
Jag önskar att han vore lite bättre på att visa sina känslor ibland.
Jag springer in på toaletten.
Fäller en diskret tår i min ensamhet (för det är de jag gör)...
Jag känner att jag är med i en musikvideon till Curly Sue med Takida.
Den spelas i bakgrunden i min skalle.
Plötsligt på toaletten när jag reser mig upp så står han bakom mig,
han råkar välta vasen i marken, men bryr sig inte.
Tar tag i mig hårt och ser mina tårar, håller mig tätt intill honom och kramar mig.
Jag börjar böla, då menar jag riktigt böla.
Han säger att han älskar mig, no matter what, hur jag än är.
Och han säger det igen, jag får knapt någon luft av allt gråtande.
Kramar om honom hårt och tar tillvara på tillfället.
Jag hämtar andan och får till slut ut orden jag älskar dig också.
Sen vaknar jag av att jag gråter på riktigt.
Sån tur var så låg jag inte ensam i sängen utan vände mig om och torkar tårarna,
la mig på hans axel och tröstade mig själv med närheten.
Han märkte inget. Somnade om lite igen.
Tar upp min mobil och skriver ett sms : Jag älskar dig. Inget annat.
Har fortfarande inte fått ett svar :(
Den var så verklig att jag vaknade av mina egna tårar som rann ner på kudden.
Ett sånt där riktigt ASBÖLANDE som man knapt kan andas och få luft,
när man blir alldeles täppt av snor.
Det var väl en undermedveten känsla som jag förtryckt.
Lagt åt sidan lixom.
Det var en känsla av att "passa in".
Att man aldrig blir god nog hur mycket man än försöker.
Jag kommer aldrig bli en av "dom" och det vill jag heller inte.
Det är nog därför jag är som jag är, jag vägrar att ändra på mig för andra.
Jag är den jag är lixom. Take it or leave it.
Jag vet att jag kan ha svårt med känslorna. Men det är nog sånt som sitter i, från förr.
Drömmen kände jag mig som "Askungen" iaf.
Det var HON (som jag inte nämner med namn) som skulle gifta sig.
Jag som alltid är den slarvige, klumpige och som glömmer saker, fick mig en "tillsägelse".
Jag blev ledsen och det slutade med tjaffs istället (för jag är så dålig på kritik)
Vet att han sa detta till mig för att han älskar mig.
Jag slänger ut mig orden: Varför ska jag alltid känna att ni JÄMFÖR mig med "HENNE"?
Men då kommer HON (den andre - utan namn) och slänger ut en komentar som låter såhär:
- Vi har alltid jämfört dig med henne. Du förstår ju varför kanske?
Det kändes som en pil rakt igenom hjärtat och se att han stod vid hennes sida istället för min.
Jag önskar att han vore lite bättre på att visa sina känslor ibland.
Jag springer in på toaletten.
Fäller en diskret tår i min ensamhet (för det är de jag gör)...
Jag känner att jag är med i en musikvideon till Curly Sue med Takida.
Den spelas i bakgrunden i min skalle.
Plötsligt på toaletten när jag reser mig upp så står han bakom mig,
han råkar välta vasen i marken, men bryr sig inte.
Tar tag i mig hårt och ser mina tårar, håller mig tätt intill honom och kramar mig.
Jag börjar böla, då menar jag riktigt böla.
Han säger att han älskar mig, no matter what, hur jag än är.
Och han säger det igen, jag får knapt någon luft av allt gråtande.
Kramar om honom hårt och tar tillvara på tillfället.
Jag hämtar andan och får till slut ut orden jag älskar dig också.
Sen vaknar jag av att jag gråter på riktigt.
Sån tur var så låg jag inte ensam i sängen utan vände mig om och torkar tårarna,
la mig på hans axel och tröstade mig själv med närheten.
Han märkte inget. Somnade om lite igen.
Tar upp min mobil och skriver ett sms : Jag älskar dig. Inget annat.
Har fortfarande inte fått ett svar :(
Kommentarer
Postat av: Eva
Sådana drömmar brukar jag med ha. Att känna att jag inte betyder något för någon och att jag mister min stora kärlek till någon annan. Vaknar upp av att kudden är alldeles vår och hulkar av gråt. Mitt liv känns trist och börjar tro att det är sanndrömmar snyft. Men du är vacker och ung, har hela liver framför dig. Lycka till med allt. Resan, lägenheten och Micha....som redan har löst sig ser jag :)
Trackback
