När livet tar sig en vändning
Idag är en sån dag då jag fått uppleva många känslor
att jag måste skriva av mig i bloggen.
Det mår jag bättre av, att få ut allt i ord.
Det är mitt i min utbildning på jobbet.
En helt vanlig dag i mitt vardagliga liv.
Försöker träna och göra saker som tillhör det vanliga.
När man är mitt uppe i sitt eget liv så glömmer man plötsligt
bort dom som inte har det lika bra i livet...
Idag efter jobbet så fick jag mig en tankeställare... Igen.
Då man verkligen uppskattar livet och att man är frisk.
Tänk på vad en människa vore utan en fullt frisk kropp!
Eller i alla fall en kropp som fungerar.
Och att livet kan ta en vändning helt plötsligt.
För ca. 8 veckor sedan så var min vän Dennis med om en olycka.
Så pass kraftig olycka att han inte har återhämtat sig ännu.
Jag vill inte gå in på detaljer om VAD det är som har hänt,
för jag vet inte om jag får skriva det offentligt.
Men det VAR och ÄR fortfarande allvarligt!
Det första att tänka på var att vara säker på om han skulle få behålla livet.
Nu har han återhämtat sig fort, men han är ännu inte vaken.
Han kan varken kommunicera eller röra sig och det är
en väldigt smal och benig Dennis som ligger där.
Jag blev upphämtad utav Dennis mamma, pappa och syster idag.
Jätte trevliga allihopa och jag är tacksam för att jag varit i kontakt
med hans mamma för att kunna ta mig dit tillsammans med dom.
Jag hade ingen aning om vad det var som väntade mig när vi tog oss dit.
Kände mig rätt nervös och hade en klump i magen.
Och jag förstod ganska så fort att det var allvarligt.
Jag kom i chock när jag såg honom och började gråta en skvätt.
Försökte mest sätta mig in i familjens situation, känslor och tankar.
Och OM Dennis förstår något eller är medveten.
Denna bilden är i från november 2007 på mig och Dennis.
På fest med jobb.
Denna fullt sprudlande kille med så mycket energi, fanns inte där.
Men han hör oss, och kan röra sig lite,
men ingen vet om han är medveten om vad vi säger.
Men det kändes som om han blev lugn så fort han fick lite beröring.
Så jag satt och smekte hans arm så mycket jag kunde,
samtidigt som det även gjorde mig själv lugn.
Tänk vad livet kan ta sig en vändning och att ingenting kommer till att bli sig likt.
Förmodligen aldrig igen. I alla fall inte det samma som förr.
Vi kan inte annat än att hoppas.
Jag håller alla mina tummar och tår för att han ska återhämta sig
och bli samma gamla Dennis som jag minns honom som.
Jag sänder honom tro, hopp och en massa KÄRLEK dagligen!
Du är i mina tankar Dennis. <3
KÄMPA NU vännen!!!!
Damn money...
I will continue into the english path for a while and since I really want to leave
Sweden again I noticed I got a bit negative with alot over here.
(NOT good, I know)
First of all... the weather.
This constant talk about it.
WE have nothing else to talk about, cuz that's what's make our day.
We rely on the weather and we are very dependent on it.
We can't go out and sit in the park if it's not weather for it.
And since the weather is cold, dark, rainy and snowy more then half of the year,
you can not just go out.
It SUCKS!
All I want to do is to go outside without rubber boots, a big jacket and a hat.
I want to wear flip-flops and shorts. I want to feel pretty and nice.
I can't do that in rubber boots and a big jacket that I drown in.
Sometimes I just want to go outside to sit, to read, to do nothing.
It's impossible here. I freakin' dislike it alot.
When we "just go out" to meet a friend, it would be over a coffee or something.
Since I don't drink alcohol anymore,
someone never calls me over for a beer or drink anymore.
So, it's only coffee. And EVERYTHING costs. (Everything costs in Sweden.)
Soon they would take your money just for breathing.
STUPID STUPID STUPID.
Couple of weeks ago I had a strong reaction when I met a friend over a coffee.
Since I work with coffee, I don't drink it so much.
(I have a great machine at home I can use,
and I don't want to drink more then one cup a day really)
So I choose to drink warm water. Not tea.
Also because the ayuevedic doctor told me that warm water is good for me.
We here in Sweden don't pay for natural water since we can drink it from the tap.
(Yes, we are lucky compared to many other countries)
But I had to pay for a tea, even though it was just water.
Or actually I just payed to SIT there.
Even though my friend were drinking coffee.
I think this is something really really STUPID thing to do in Sweden.
All the Swedes hide inside during the winter,
and as soon as we come out from our nests people are so hungry
for your money so just when they look at you, they will do everything to take it.
I don't understand them, they loose.
Economy is bad, they need costumers and what do they do?
They are greedy instead of being service minded.
I don't think it's right.
Since I'm not the most wealthiest person right now, (and haven't been for a while)
I have to control my money and this is where I stop going to town and I stay
in my nest at home and drink my own coffee at home.
RESULT = DEPRESSING!
It's not really about the money, it's just the principle.
I learned to control my money in Asia,
when I almost were flat broke and no one to rely on.
And I think that's good, cuz it was hard as fuck.
But friends sometimes think it's hard cuz I never can join, or I argue about money.
Well, what do you tink I think then?
But for example, in Sweden NOTHING is cheap (if it's not stolen)
I had to pay 20 kr (2 €) for a cup of warm water and I didn't even get tea.
This is something I drink from the tap.
Please give me a reaction on this, or is it just ME who thinks this is STUPID??
I FUCKING HATE MONEY!
It destroys our lives....
Why make money in the first place? WHY?
I have a good picture to show you.....
Fuck the systems.
I will go my way and I know that I will make it one way or another.
I just can not stay here....
I want nice weather so I can sit where ever I want to and don't have to pay for it.
I think it's time for me to meditate before I hit the wall....
Peace Peace Peace
Love Love Love
Bajsprutt
Om jag ska resumera min dag idag så är det väl med det ordet....
Bajsprutt med andra ord.
Jag varnar för ett jävligt negativt och gnällande inlägg!!!!
Ja, idag är en sån dag som jag egentligen inte borde skriva blogg.
Mestadels för att jag är irriterad och känner mig väldigt negativ (för tillfälligt)
Jag vill att min blogg ska vara positiv och peppande.
Men även JAG är människa och jag har mina dagar.
Man kan kanske inte alltid vara glad?
Även om man försöker.
Jag är rastlös, uttråkad och lite mer rastlös.
Mestadels min själ.
Meditation. Ja den där meditationen...
Hur går det nu med den egentligen?
Ja... vad ska jag säga?
Det går fan inte så jävla bra som jag planerat!
Så, ja... Det skulle ju mest vara den jag ska komma igång med igen och
dessutom få plats i mitt vardagliga liv igen.
Det var lite lättare på något sätt när man gick upp tidigt varje morgon,
när man hade en tid att passa. Gick till studion och fick verkligen det gjort.
Då gick jag till Yoga Kendra.
Men jag har inte råd att gå på varken Yoga eller meditation där, eller på Bikram Yoga.
Bikram är mer träning (alltså inte den mentala biten)
Har funderat på att köpa en jäkla DVD skiva och prova på hemma.
Frågan är bara hur ofta man får det gjort hemma?
Jag har svårt att få saker gjort hemma.
Varför vet jag inte. Kanske för att jag har en soffa... och en TV?
Jag hatar både min soffa och min tv ibland.
(hata kanske är ett starkt ord)
Men... det är mitt eget fel, jag väljer ju själv.
Men med min träning går det bra i alla fall.
Sjukt bra faktiskt.
Men röv jävlen blir faaaaan bara större....
Det kommer bli mycket mer kondis nu än innan, mestadels för förbränningen.
Och med tanke på att jag ska bli instruktör så blir det hårdträning!
Nä men jag har en dålig dag idag, det kan vi konstatera.
Jag känner mig bara rastlös och uttråkad.
Har varit och tränat en gång redan idag, känns lite sådär att gå och träna igen.
Sen har jag städat och packat. Har knappt nått kvar att packa.
Och detta gör mig ännu mer rastlös då jag knappt har något att göra i min lägenhet.
Kom ut en sväng och träffade My för en stund sedan.
Skulle på promenad & fika (trodde jag) men vi hann inte mycket mer än fika.
Jaha, och nu då?
Nä, jag går hem igen - till soffan. Och skriver blogg.
Det är så här års som jag vill ta av mig min stora tjocka jacka och slänga den till shuttahajti.
Skrika Ronja Rövardotters vårski och bada naken i en bäck.
Faaaaast, det är för tidigt och för kallt för det där.
Tyvärr.
Jag biter mig själv i tungan och väntar några månader till.
Jag orkar inte med denna kylan. JAG ORKAR INTE!!!!!!
Nu ska jag kolla på denna videon.
Den är till mig och alla andra rastlösa jävlar där ute...
NU ska jag ANDAS!
Rensa rensa rensa
Har tagit bort en hel del i från facebook.
Kändes jätte skönt!
Människor jag varken pratar med där, eller i verkliga livet.
Varför ska man vara vän med någon då?
Och varför addar någon en som man inte pratar med, nyss träffat eller inte vill något? Inte ens ett "hej, nu addar jag dig"...
Jaja, facebook kommer alltid att vara ett mysterium för mig.
Trots att jag själv är beroende.
Nja, vissa kontakter är ju bra att ha kvar ang jobb, kontakter eller annat.
Men andra som inte tillför NÅGOT i mitt liv,
säger jag HEJ OCH HOPP! Bajj Bajj!
Dom som nu verkligen vill fortsätta att följa med får börja läsa min blogg istället.
Det är deras enda STALKING dom kan ha på mig nu.
Ändå har jag över 480 vänner kvar efter renset!
Men det lär bli en en rensning igen.
Jag vill bara inte att folk ska ta illa upp.
precis som om någon tar bort mig, då kan man säga det kanske...?
Men men... återigen...Facebook... Gaaaahhhhhh!!!
This love....
Livet är inte lätt alltid.
Och det är inte meningen till att det ska vara det.
Det är bara att gilla läget, hur svårt det än är.
Men när det kommer till kärlek så önskar jag att det var lite enklare bara.
Men det är faktiskt inte enklare än att bita i det sura äpplet och acceptera läget.
Lättare sagt än gjort, men jag vet att det kommer till att bli bra.
Allting har sin mening, det vet jag.
Ibland gör det bara ont. Ont i hjärtat.
Ont så att det läcker tårar ned för min kind.
Jag börjar bli uttorkad vid det här laget.
Jag har försökt ignorera tankarna hela tiden,
och jag kan fortsätta att göra det om jag vill,
och då kan allting vara bra, lika bra som det alltid varit men då kommer jag inte till att få det jag vill i mitt liv.
Eller det jag åtminstone strävar mot.
Så jag har varit fullt medveten om allt från första början.
Mina känslor kommer alltid vara samma för dig.
Älskar dig från botten av mitt hjärta!
Jag kommer alltid att vara din vän.
Framtids nojja
Jag måste säga att jag har nojjat ut totalt på framtiden.
Jag kan säga ärligt att jag är ganska beroende av min dator,
men jag klarar mig utan den om det skulle behövas.
Så det är inte så att jag ska predika någon dubbel moral här.
Det enda jag gör är att sitta på facebook och på min blogg.
Jag har varken tid eller ork för att snoka i andras liv.
Sedan helgen så diskuterade jag och Malin vår teknologi,
utveckling, livet och hur snabbt vi utvecklas på jorden och hur det
faktiskt går rent åt helvete för dom som verkligen är beroende av all teknologi.
Jämför med ca 10 år sen, hur långt vi har kommit och att det bara går fortare och fortare.
Jag kan väl inte säga “rent åt helvete” men vi håller på att bli HJÄRNTVÄTTADE!!!!
Jag ska ALDRIG ta och skaffa mig en Iphone, Ipad eller något liknande.
Det räcker med min dator. Jag funderar seriöst på att slänga ut min tv.
Jag har haft min telefon på ljudlös de senaste 4 månaderna.
Och tro mig, det är underbart!
Jag kommer fortsätta i den banan och jämför jag mig själv
med hur jag var förr så kan jag knappt tro det själv.
Och sen i helgen kommer jag gå HIPPIE STYLE fullt ut.
Jag orkar inte denna mentaliteten längre. Det går över styr.
Jag vill fly till djungeln.
Bosätta mig där med alla djuren och leva ensamt, långt ifrån elektronik.
En vän jag träffade i Mexico skrev något liknande till mig i ett mail:
“ Jag märker av att läsa din blogg och facebook att den svenska
mentaliteten börjar komma till dig igen”
Detta skrämde mig oerhört. Jag fick panik!
Jag måste säga till dig Mia: NEJ NEJ NEJ NEJ och åter NEJ!
Jag tillåter det inte!
Framtiden kommer se ut som filmen Wall-E.
Vi kommer sitta i robotstyrda stolar framför en skärm och vara feta
och inte ha kontakt med den yttre världen.
Jag vägrar bli så. VÄGRAR!
Allt sker via elektroniken idag.
Ett bra exempel är när man går till Arbetsförmedlingen.
Att man inte kan ha mer hjärta för någon som inte kan betala sin hyra eller ha mat på bordet.
För att det har blivit något “fel I systemet”.
Ett stort missförstånd mellan myndigheterna i mellan
(A-kassan och Försäkringskassan) och de skyller i från sig på MIG så klart.
Allt är alltid den andres fel. Alltid!
Ja då står man utan pengar I en hel månad.
Med zero, nada, noll på kontot!
Och dom har inte ens mage att hjälpa en, trots att hjälp är deras arbete.
Vad är Arbetsförmedlingens jobb egentligen?
Nej, vi går efter systemet. SYSTEMET? Vilket system?
Vad hände med kärlek, ödmjukhet, känslor och medkänsla?
Nej enformigt datoriserat tunnelsende tänkande.....
Jag kan gråta pga sånt här. Det gör ont i min själ!
En vacker dag så kommer HELA systemet att krasha
och vi kommer få behöva starta om från ruta ett.
Vad gör ni då? Ingen kommer till att ha kontroll på pengar på kontot,
ingen kommer till att ha en identitet,
ingen kommer finnas längre för att vi finns alla i datorer och system idag!
Allt sånt vi har sett på film i tidigare ålder,
fattar ni inte att vi kommer till att bli så hjärn-manipulerade
tills det verkligen är så, utan att vi ens inser det?
Nä. Jag försöker slita mig mer i från min dator.
Sakta men säkert går det faktiskt.
Jag skriver mer på datorn utan att behöva vara uppkopplad.
Men det är mest bara för att jag gillar att skriva.
Nästa vecka är en ny start.
Skolan är slut nu så nu börjar vi om på en ny kula igen!
Jag kan säga ärligt att jag är ganska beroende av min dator,
men jag klarar mig utan den om det skulle behövas.
Så det är inte så att jag ska predika någon dubbel moral här.
Det enda jag gör är att sitta på facebook och på min blogg.
Jag har varken tid eller ork för att snoka i andras liv.
Sedan helgen så diskuterade jag och Malin vår teknologi,
utveckling, livet och hur snabbt vi utvecklas på jorden och hur det
faktiskt går rent åt helvete för dom som verkligen är beroende av all teknologi.
Jämför med ca 10 år sen, hur långt vi har kommit och att det bara går fortare och fortare.
Jag kan väl inte säga “rent åt helvete” men vi håller på att bli HJÄRNTVÄTTADE!!!!
Jag ska ALDRIG ta och skaffa mig en Iphone, Ipad eller något liknande.
Det räcker med min dator. Jag funderar seriöst på att slänga ut min tv.
Jag har haft min telefon på ljudlös de senaste 4 månaderna.
Och tro mig, det är underbart!
Jag kommer fortsätta i den banan och jämför jag mig själv
med hur jag var förr så kan jag knappt tro det själv.
Och sen i helgen kommer jag gå HIPPIE STYLE fullt ut.
Jag orkar inte denna mentaliteten längre. Det går över styr.
Jag vill fly till djungeln.
Bosätta mig där med alla djuren och leva ensamt, långt ifrån elektronik.
En vän jag träffade i Mexico skrev något liknande till mig i ett mail:
“ Jag märker av att läsa din blogg och facebook att den svenska
mentaliteten börjar komma till dig igen”
Detta skrämde mig oerhört. Jag fick panik!
Jag måste säga till dig Mia: NEJ NEJ NEJ NEJ och åter NEJ!
Jag tillåter det inte!
Framtiden kommer se ut som filmen Wall-E.
Vi kommer sitta i robotstyrda stolar framför en skärm och vara feta
och inte ha kontakt med den yttre världen.
Jag vägrar bli så. VÄGRAR!
Allt sker via elektroniken idag.
Ett bra exempel är när man går till Arbetsförmedlingen.
Att man inte kan ha mer hjärta för någon som inte kan betala sin hyra eller ha mat på bordet.
För att det har blivit något “fel I systemet”.
Ett stort missförstånd mellan myndigheterna i mellan
(A-kassan och Försäkringskassan) och de skyller i från sig på MIG så klart.
Allt är alltid den andres fel. Alltid!
Ja då står man utan pengar I en hel månad.
Med zero, nada, noll på kontot!
Och dom har inte ens mage att hjälpa en, trots att hjälp är deras arbete.
Vad är Arbetsförmedlingens jobb egentligen?
Nej, vi går efter systemet. SYSTEMET? Vilket system?
Vad hände med kärlek, ödmjukhet, känslor och medkänsla?
Nej enformigt datoriserat tunnelsende tänkande.....
Jag kan gråta pga sånt här. Det gör ont i min själ!
En vacker dag så kommer HELA systemet att krasha
och vi kommer få behöva starta om från ruta ett.
Vad gör ni då? Ingen kommer till att ha kontroll på pengar på kontot,
ingen kommer till att ha en identitet,
ingen kommer finnas längre för att vi finns alla i datorer och system idag!
Allt sånt vi har sett på film i tidigare ålder,
fattar ni inte att vi kommer till att bli så hjärn-manipulerade
tills det verkligen är så, utan att vi ens inser det?
Nä. Jag försöker slita mig mer i från min dator.
Sakta men säkert går det faktiskt.
Jag skriver mer på datorn utan att behöva vara uppkopplad.
Men det är mest bara för att jag gillar att skriva.
Nästa vecka är en ny start.
Skolan är slut nu så nu börjar vi om på en ny kula igen!
