När livet tar sig en vändning
Idag är en sån dag då jag fått uppleva många känslor
att jag måste skriva av mig i bloggen.
Det mår jag bättre av, att få ut allt i ord.
Det är mitt i min utbildning på jobbet.
En helt vanlig dag i mitt vardagliga liv.
Försöker träna och göra saker som tillhör det vanliga.
När man är mitt uppe i sitt eget liv så glömmer man plötsligt
bort dom som inte har det lika bra i livet...
Idag efter jobbet så fick jag mig en tankeställare... Igen.
Då man verkligen uppskattar livet och att man är frisk.
Tänk på vad en människa vore utan en fullt frisk kropp!
Eller i alla fall en kropp som fungerar.
Och att livet kan ta en vändning helt plötsligt.
För ca. 8 veckor sedan så var min vän Dennis med om en olycka.
Så pass kraftig olycka att han inte har återhämtat sig ännu.
Jag vill inte gå in på detaljer om VAD det är som har hänt,
för jag vet inte om jag får skriva det offentligt.
Men det VAR och ÄR fortfarande allvarligt!
Det första att tänka på var att vara säker på om han skulle få behålla livet.
Nu har han återhämtat sig fort, men han är ännu inte vaken.
Han kan varken kommunicera eller röra sig och det är
en väldigt smal och benig Dennis som ligger där.
Jag blev upphämtad utav Dennis mamma, pappa och syster idag.
Jätte trevliga allihopa och jag är tacksam för att jag varit i kontakt
med hans mamma för att kunna ta mig dit tillsammans med dom.
Jag hade ingen aning om vad det var som väntade mig när vi tog oss dit.
Kände mig rätt nervös och hade en klump i magen.
Och jag förstod ganska så fort att det var allvarligt.
Jag kom i chock när jag såg honom och började gråta en skvätt.
Försökte mest sätta mig in i familjens situation, känslor och tankar.
Och OM Dennis förstår något eller är medveten.
Denna bilden är i från november 2007 på mig och Dennis.
På fest med jobb.
Denna fullt sprudlande kille med så mycket energi, fanns inte där.
Men han hör oss, och kan röra sig lite,
men ingen vet om han är medveten om vad vi säger.
Men det kändes som om han blev lugn så fort han fick lite beröring.
Så jag satt och smekte hans arm så mycket jag kunde,
samtidigt som det även gjorde mig själv lugn.
Tänk vad livet kan ta sig en vändning och att ingenting kommer till att bli sig likt.
Förmodligen aldrig igen. I alla fall inte det samma som förr.
Vi kan inte annat än att hoppas.
Jag håller alla mina tummar och tår för att han ska återhämta sig
och bli samma gamla Dennis som jag minns honom som.
Jag sänder honom tro, hopp och en massa KÄRLEK dagligen!
Du är i mina tankar Dennis. <3
KÄMPA NU vännen!!!!
Kommentarer
Postat av: Sophie
Vem är Dennis?
Postat av: Lee
Min gamla arbetskollega från Kastrup och vi gick i samma skola.
Postat av: Lee
Han på bilden...
Postat av: Sophie
Haha..Ja jag fattar att det är han på bilden. :P Tänkte bara om det var nån man trääfat. Känner inte igen honom. So I guess not.
Svar:
Lee Persson
Trackback
