Your life can change in a matter of a second

I remember that Swami (one of my Gurus) had a talk about following your

spiritual path and that the people who chooses to walk this path in life,

will often get many obstacles and challenges in the way.

Their whole life might even be completely changed and transformed.

They say it’s the negative energies of the Universe who desides if you should

walk this path and the more you will follow this path, challenges will show up.

It’s just a test, and if you are strong enough you will survive the challenges.

Or you need to re-think.


It’s about lowering your ego, practice your patient,
and learning how to ACCEPT and then let go.

The more information you’ll get when it comes to your spiritual path,

the more information you want, because you realize that you know nothing.

And some might feel more lost than ever.


I’m one of them who changed, who transformed.

And my life is completely changed, to the better.

But it also has it’s challenges, even my plans /

my life can change in a matter of a second. Which it did recently.

It took a lot of courage to take the big step out of the bubble I lived in, in Sweden.

Way too many people live inside of that bubble.

I went from party girl to a yogi hippie.

And the last one is the real me, the one I’ve always have been deep within.

I just tried to hide myself in todays society and cared way too much about what

other people were thinking about me and how I should act etc.

Today I would say, I’m the exact opposite.

I don't give a FUCK about what you think because

I realized it's my life and I do what makes me happy.


I lived alone in the jungle in Thailand for a long time.

I had my space, time for myself, to grow, to learn,

to educate, and many many challenges of course.

This made me stronger and I learned by my mistakes.

Believe me, I still do.


I lived a good life for a very long time in the jungle in Thailand AND

on a paradise island in Mexico.

I experienced love on so many different levels and the hardest part

is always the goodbyes.

Those who come into your life for a reason,

maybe not for long but for you to learn something from it and then let go.

It’s easier said than done to let those people go.

And only Universe will let you know if you will find your way back to each other.



My spiritual path that I’ve been walking for couple of years,

working on myself have been a challenge. Mostly mentally.

I had a good time for a long time and tons of fun,

until Universe decided that it was time for me to get back to ”reality” for a while.

But the life I lived in Sweden wasn't reality for me any more.

When I was away I experienced real life, real happiness, real love,

real friendships but most of the people that I felt most connected to

were on the same level as I was myself.


We understood that we were here for a reason and that we all meet for a reason.

We make the best of the situation, we lower our egos and help others.

The only thing you need to bring with you on those trips is an open mind and love.

It’s more difficult over here, but of course there are some open minded people here,

but they are harder to find.

I try my best to be positive about being back.


Like I said; Everything happens for a reason.

What the reason is, I guess I find out sooner or later.

I had this conversation with ”Mr. Character” and he replied me:

- I think that the reason why you are home is for you to meet me.

I laughed it off. And so did he. Haha.

But the more I think about it now, there is definitely a reason behind all this.

And there is a truth in this. 

I always say, be careful with your words.

Now I also say, be careful with your thoughts.

We have more power of our brain than we ever could imagine.

So never underestimate the power of the human mind.


Wish it and you shall recieve.

Be more specific about when you want it and where.

Because like I said; Your life can change in a matter of a second.

If I never would have forgot my friend moms sweater in my bag,

and accidently forgot it at ”Mr Charaters” apartment,

I would never contact him and this whole thing

would probably never had happened, ever.

It turns out that after I contacted him about the sweater,

the sweater wasn’t there and my friend actually forgot it herself at the after party.

Smart ass!!! But I guess it was a reason behind that too.

The more I see him, the more I like him.

I don't know if that is good or bad, but I try to love no matter what.


Mostly actually because he has a great mind.

And great minds think alike. ;)

There you have it, I am attracted to smart people with big goals,

passion, fire, inspiration, motivation, willpower and kindness.

AND I HATE LIARS. If there is anything I hate in this world, it’s liars.

If you want to be a part of my life, all I ask for is HONESTY and RESPECT!

Not much more than that… Pretty easy.


So, be honest…

respectful, wish, be specific, receive, be kind, loving and never stop traveling! 


Back to the whole Skype thing again. Whyyyyyy don't I just meet someone closer to where I live? People actually ask me this all the time. I guess that's not difficult enough I guess? It can't be too easy?! I like it but I hate it at the same time. To be able to touch someone, smell someone and feel someone. I do LOVE Skype cuz I can both hear and see the person... And 
It's a lot better than Facebook or Whatsapp anyway. Long live Skype and Americans... Haha peace out! Goodnight

Messy. So messy.

So, Jesse is here.
he came earlier than I expected.
And so did Tim. So now both are here.
I haven't met Tim yet though.
Having a guy in the house is more difficult than I thought it would be.
In cases like this, I wish I had Jonas around. He understands what I'm talking about when it comes to the whole cleaning part / tidy up after yourself.
How could I ever live with another man?
It's a challenge, specially when you lived alone for the past 5 months.
I'm having a bad day today and having a messy house doesn't make it better.
Good that the cleaning lady will come over soon! :)
I froze on my test today and went completely blank so I have to do it tomorrow instead. Grrrrreat!
Fuck fuck fuck fuck!

I need to do yoga!

Some more thoughts....

Saturday today and no plans at all.
Megan (a girl in my class) asked if I wanted to go to a Muay Thai fight.
Excited at first, but thinking about it for a while, I didn't feel so super excited anymore.
I don't like fighting. It gives me very bad energy and today I feel super receptive.
So I skipped out. Maybe another time.
But what I would like to do is to go to the theater and watch Iron Man 3.
I haven't been to the theater since december.
But not today, cuz now it's too late.
I did watch a movie just now, for the first time in months.
The Guilt trip with Barbera Streisand and Seth Rogan.
Not what I expected but I cried in the end. 
(Super sensitive today) 
Back to Megan.
She is an American girl and we are doing the same TEFL course.
I definitely think that it's a purpose that you meet certain people.
She gave me some good information that I needed and if everything works as planned, 
universe will make a plan for me and send me to the US and A.
(said in Borat style)
I can't give any details yet, but like I've said before...
I'll go where the wind takes me.
DON'T worry, I'm still going home June 20.
For a vacation. Then I'm off again.
I decided to have a break from Facebook again too. For 3 days.
This will automatically update on FB, because my blog is connected to it.
But I will not be online. Promise. I keep my word. :)
In couple of days an old friend will come over and pay me a visit.
That old friend is Tim. 
And around the 20:th, Jesse will come over.
He called me this morning and he just came out from his Vipasana retreat.
I'm going to miss that guy, a lot. 
I already do.
But who knows, I might see him too again... Somewhere in the world.
Actually, I know I will.
Just like I do with Tim. Over and over again.
Some people you do have a connection with.
With Jesse, I can be myself 100 %
and it feels like I've known him for many years.
Like one of my best friends at home. 
I have to add it's nothing sexual.
Some of you guys might know that me and Tim have a past.
Also someone I am very connected to. 
We are not ment to be lovers, never had.
But I think we have been connected somehow in a previous life.
No matter what happened between us before,
he will always be a big part of my life.
And we keep meeting around the world and I'm glad I still have him in my life.
Same with Jonas. 
Jonas confronted me the other day, which surprised me.
But I'm very glad that he did. 
Because it made me think and I was honest about it all.
It's one of very few men I would do ANYTHING for.
That's how much he means to me. 
Also not as a lover, but my closest MALE friend.
I noticed that I do prioritice my friends more than a relationship.
Mostly because my relationships goes down in the end,
or just ends up being fucking boring.
But who knows, somewhere out there in the world....
There MIGHT be a spiritual man who has the same
amount of energy and can handle a woman like me.
Who can tame the tiger in me. 
Cuz I noticed that, that's the problem... 
The only one who actually COULD handle me, handled me TOO WELL. 
But in the end, he didn't want children.
So, that was the end of that story.
I met couple of people I connected with on my trip.
One of them I scared of pretty quickly, but there was definitely a connection.
What kind of connection, I don't know.
One thing that happened with that person I have to write down.
It would be a good thing for me to write down as well, in case if I forget it myself.
I was driving my motorbike down the road.
All of a sudden I feel a smell. A smell of this man.
A very specific smell.
The guy came to my mind of course and I wondered
if he would still be around on the island.
4 seconds later I go around a corner,
and he passes me on the opposite way of the road.
I was in shock for couple of seconds.
If I calculate it right,
he would have passed the turn to my house at the same time I felt his smell.
Maybe it's me who is crazy, or it might sound a little co-co anyway,
but what if we did think about each other at the same time?
Things like this keep happening to me. All the time.
But just with some people.
I need to stop thinking for a while.
Or, actually... I need to meditate. Like right now.
Hasta luego amigos

End of the world

I morse fick jag frågan:

Om världen verkligen går under 21/12 2012, vad skulle du göra då?

Nu vet jag ju om att jorden inte kommer till att gå under,

så tanken har faktiskt inte slagit mig.

Och vad som egentligen kommer till att hända 21/12 är en annan femma.

Det är inte the end, it's the new beginning :)


Men tanken var fortfarande där. Vad skulle man gjort?

Jag skulle bokat om min resa direkt och lämnat Sverige pang boom.

Jag skulle åkt direkt till Asien och gjort det jag väntat så länge på att göra.

Sen skulle jag ha gjort allt annat som skrämmer mig (på ett bra sätt).

Jag hade börjat leva lite mer.

Och med det menar jag att göra sånt som man inte haft råd med.

(Allt som kostar) Jag hade velat se alla fina platser på jorden som är värda att se.

Sen hade jag nog bara velat haft det lugnt och fint runt omkring i naturen, 

självklart med en fin själ brevid mig.

Kärlek, det är det enda som hade behövts.

Har man det, då klarar man sig. 





Life thoughts

En sak som är säker är att livet består av en massa prövningar
för att se hur mycket du helt enkelt klarar av.
Det är psyket som testas och det är någonting som gör dig
starkare och starkare för ju mer du är med om.
Även om mycket kan vara jobbigt & komplicerat i livet så får
man helt enkelt FÖRSÖKA att se det positivt, hur jobbigt det än är.
Jag tycker inte att du ska lägga dina problem åt sidan eller strunta i dom.
Allting har sin mening och ju fler prövningar du är med om, ju mer växer du som människa.
Jag har nog aldrig i mitt liv varit med om att det inte händer något i andras liv.
Vi lever bara olika liv, men alla har vi våra egna problem som vi fightas med.
Vissa är värre än andra bara, huvudsaken är att du inte ger upp!
Visa dig som en god människa och öppna ditt hjärta.
Och hur vuxen eller liten du än är, visa medkänsla och kärlek!!!
När du känner att det är så pass jobbigt att du vill ge upp,
det är då du ska dra dig själv i den där kragen och ta tag i det.
Många gånger så tycker vi oftast synd om oss själv i situationer som händer.
Det är naturligt och mänskligt att vi gör detta.
Men om du slutar att göra det, så kommer du automatiskt känna dig starkare.
Jag tycker om prövningar i livet.
Hur jobbiga dom än är, och hur långt ner i botten det än tar mig...
Så ger jag ALDRIG upp, jag kan ligga ner men lyckas ändå alltid att resa mig upp.
Det är bara du som kan göra någonting åt dina problem, ingen annan.
Visst kan man ha många stöd av andra, men de kan inte ta i från dig dina problem.
Och många gånger måste man bara lära sig utav sina misstag.
Och gör man inte det,
ja då får man göra misstag på misstag tills man helt enkelt lär sig.
Så enkelt är det.
Men jag tror på att det är en mening med allt.
Jag känner att det är nära nu för mig.
Det känns som en lycko bomb snart kommer att smälla.
Men visst, det kommer till att vara prövningar för mig med,
mitt liv är lång i från så perfekt som jag vill ha det.
Men jag prioriterar mina drömmar och vad jag vill i livet,
istället för slit och släp med saker som jag helt enkelt inte vill i livet.
Jag har min familj som jag älskar och jag tar vara på dom.
Fast även om människor kommer och går så får du acceptera detta.
Och när jag säger familj, så menar jag faktiskt dom som står mig närmst.
Jonas är min familj, han är som min bror.
Annica är mer än familj känns det som. Hon är en själsfrände.
Utan Annica är jag inte mig själv.
Sen har vi några till, men behöver inte nämna alla vid namn.
De är mer min familj, för de vet mer om mig än min riktiga familj.
Dom som faktiskt lägger ner lite energi på att vara där, är värda att ha kvar.
Och som ACCEPTERAR en för den man är, inte den de vill att man ska vara!
Jag drar mig tillbaka av dom människor som stjäl min energi eller
helt enkelt inte kan kommunicera med ordentligt.
Att klicka med någon i dag är svårt, då det krävs respekt för varje enskild individ.
TROTS ÅLDER. Och det där med åldern är svårt ibland.
Alla är vi lika men ändå så olika.
Ingen är högre rankad än mig, eller dig...
Synd att inte hela världen är så smart och kan visa det.
Synd... Sååå synd.
Nä, nu ska jag grubbla vidare!
Puss på er alla <3<3<3

Detta eviga tjat om alkohol

Jag är så trött på detta drickande.
Inte på MITT drickande, utan att folk inte kan ha kul utan det.
Jag kan ha hur trevligt som helst utan alkohol.
Jag BEHÖVER inte det, för jag är rätt sjuk i huvet ändå! :D
Innan drack jag inte alls under en lång period,
nu försöker jag att inte dricka men unnar mig typ ett eller två glas vin ibland.
Mest bara för att det är gott, inte för att bli full.
Men visst har jag blivit full några gånger, men dessa går att räkna på en hand typ.
För ja, ska jag vara ärlig... Jag har nog aldrig tyckt det varit så gott.
Förr var det mest bara för att bli packad.
Idag är det inte värt det.
Jo, en god drink - Typ en Strawberry daquiri, mojito, pina colada eller nått liknande.
Men nu tänker jag ju också på träning och hälsa och anser då att rödvin är det bästa.
Annars är det mest bara en massa socker och skit i, vilket är ÄNNU dåligare.
Och det är nog vinet som jag kan njuta mest av i lugn och ro.
Sen är det ju fullt med antioxianter också, vilket är bra.
Men... (Nu till mitt problem)
Det stör mig att andra måste frågesätta varför jag inte dricker.
Varför måste man göra detta?
De vill att man ska sympati dricka, så de kan känna sig lite bättre.
Kan man inte bara säga "OK" när någon säger "Nej tack" eller liknande?
Måste människor komma med frågor som:
"Du är inte gravid va?", "En liten drink kan du väl ta?" 
"Vad är det för fel på dig som inte dricker?"
Ja, det finns hur många frågor som helst... 
Men jag gillar verkligen den sista.
Vad är det för FEL på dig som dricker istället?
För oftast är det ju faktiskt ett problem bakom. Tyvärr.
Borde inte någon vara glad över att jag INTE gör det och säga: STARKT JOBBAT! (?)
Jag hatar den nedvärderande tonen på människor, 
det är så jävla fel men samtidigt så är det så vanligt att folk
dricker att de inte märker att det ingår i deras vardag.
Jag måste nog säga att det gått långt då tycker jag.
Men jag ser inte ner på dom som dricker,
med tanke på att det är så många som gör det.
De får dricka sig så fulla de bara kan,
bara de inte drar in mig i deras drickande, står och spyr på mig eller
blandar in mig i draman på fyllan.
Problemet är att folk inte vet sina gränser. Tyvärr.
Så fort någon frågar mig varför idag, så börjar det kännas dummare och dummare för mig.
Så dumt att jag tom. funderar på att börja dricka. Vilket är SÅ fel.
Varför måste jag sänka mig till någon annans nivå när jag inte vill??
Nä, så nu har jag kommit på att jag ska komma med ursäkten att jag är MUSLIM.
Eller att jag går på pencilin.
Eller så får jag helt enkelt beställa alkoholfritt utan att någon vet det.
Eller hälla färg i mitt vatten.
I dessa lägen önskar jag nästa att jag var gravid, så jag hade haft den ursäkten.
Nä okej, skämt och sido.
Så, nu har jag fått spy ut detta!
Gaaaah... Låt mig vara nykter nu!

The soul connection

Det är inte många gånger i livet som man träffar någon som berör själen.
Det är inte varje dag som man har en connection som inte går att beskriva.
Själarna förs samman och energin är kraftfull och laddad med elektricitet.
Hela rummet blir varmt.
Dom limmas fast som magneter till varandra och det är då som två blir en.
Tiden stannar, och det som finns runt om är inte relevant längre.
Det är bara själarna som spelar någon roll. 
När du väl har provat det en gång och fått uppleva det, så vill du inte tillbaka.
Till verkligheten. Verkligheten finns inte.
Man vill återuppleva de moments over and over and over again.
Jag kallar det att älska.
Jag kallar det passion.
Om jag får använda mina egna ord så är det en energi som är högre än vår egen.
Det går inte att beskriva. 
Som om att man (själen) kan vara kapabel till att lämna sin kropp.
Jag saknar att få uppleva det med någon.
Då allt annat runt omkring inte spelar någon roll. 
Då du bara är i nuet. Jag har nästan glömt hur det kändes.
Här. Nu. 
Men jag har bara mig själv att skylla då jag oroat mig för mkt sista tiden.
Nu kan jag fokusera igen, och gå vidare.
Men....det behöver faktiskt inte bara vara sexuellt.
Det kan vara en vänskap också.
Men du har en connection. And that's all that matters.
Vänskapen är en helt annan laddning av energi.
Men finns den där, så finns connectionen och laddningen.
De vänner jag har idag, har jag många av dom en connection med.
Eller har haft åtminstone. Många av dom går inte att beskriva.
Det har hänt att jag känt så med vissa främmande människor,
men då har det oftast slutat med att vi blivit vänner eller diskuterat och haft
väldigt givande samtal om våra liv i timtal. 
Obeskrivlig känsla. Men fantastisk.
Men... Hur jag än vrider och vänder på allt i mitt vardagsliv så kan jag inte få ut honom.
Min själ känner sig ensam. 
Jag (som är fast i min kropp) skriker inuti att gå vidare.
Men ... någonting inom mig håller fast. 
Ja, det låter helt sjukt. Jag vet.
Men jag kan tyvärr inte hitta några ord för hur mina känslor är.
Det är som om att jag inte talar för mig.
Jag talar för min själ.
Min kropp är bara ett verktyg.
Det bästa verktyg som människan någonsin har fått.
Men vad är vi utan en själ egentligen?
Jag känner mig verkligen meningslös utan min saknade pusselbit.


Jag: får jag bjuda på en kaffe?

Mannen kommer fram VÄLDIGT nära, tar fram sin bilnyckel och håller den som en microfon och säger; ja men det kan du väl få göra! Han är minst 35 kan jag tänka mig.

-Vad är haken med detta då?

Jag: ingen hake, bara gratis kaffe!

Mannen: Ääääeeh vaffan, ingen hake??

Vi småpratar lite medans jag gör en kaffe och han och hans polare skrattar som fan, precis som om dom va fulla eller nått. Som små barn!

Han tar upp sin bilnyckel igen och håller upp den och viskar till mig:
-Alltså har du nått kaffe som det finns amfetamin i, så vi blir ÄNNU gladare av?

Jag: räcker inte koffeinet? Haha
Ni verkar rätt glada som det är redan ju ;)

Mannen: jo men vi vill hålla det uppe!
Har du sånt där låtsas socker då?

Jag: nä här kör vi riktigt socker!

Mannen: äh vaffan, jag som vill ha kemiskt! Har du varit utomlands?

Jag: nä, ser jag brun ut eller?

Mannen: ja! Eller e det fake? Kör sån där sol utan brun å sånt?
Jag ser inga vita streck av smink heller ju.

Jag: nä jag kör äkta vara här också!

Mannen: ja det måste va så. fan, jag som älskar kemiskt!

Vi skrattar lite till och de tackar och bugar och går vidare!

Så ser en dag ut hos mig ibland.
Sjukt kul med roliga och helt sjuka kunder ibland! Gillar det!

Ps! Dom måste gått på nått haha


När man väl har fått erfara att få vara tillsammans med en riktig man så är det svårt att gå tillbaka till att dejta någon som inte har det där sinnet!
Den respekten och den där hyffsen som dagens killar inte ens vet vad det är!

Jag har fått erfara två män i mitt liv!
Med andra ord, de har varit stabila människor som även gjort mig själv mer stabil och stadig som människa!

En av dom hade jag inget förhållande med, då jag var rätt ostabil och det var innan min långa resa, på väg "att hitta mig själv". Men den andre hade jag!
Båda har satt bra erfarenhet hos mig själv.

Svårt att kontra!
Även om alla gillar att ligga så finns det något så mycket mer, så mycket större än det! Så mycket intressantare!

Vart fan är alla MÄN idag?!
Det e ju helt sjukt det här!
Despo människor. Gah!

Tanken slog mig...

Att jag är jävligt glad över att jag är jag.
Och att jag är så bekväm i mig själv som jag är.
Det hade kunnat vara så mycket värre.
Visst har man väl lite fett här och där som man vill bli av med,
men det är inte så farligt så att jag dör utav det.
Jag kämpar och lägger mycket tid på mig själv, men jag överdriver inte.
Jag kan gå osminkad utan att jag bryr mig vad andra tycker.
Jag tycker att personen som ser mig, får ta mig för den jag är.
Det var en gång i tiden då jag var osäker och brydde mig
alltför mycket om vad andra tyckte. Speciellt killar.
Men man lär sig med åren och av erfarenhet.
Och jag har ju faktiskt lärt mig av mina killkompisar också.....
(Med tanke på att jag umgås nästan mer med killar än tjejer)
ATT, en kille hellre vill se en tjej naturligt vacker, utan spackel.
DÅ är man äkta.
Jag håller med. Vem fan vill ha en sönderspacklad slampig brud i kortkort varje dag?
Det är ju inte så hon är, det är bara en mask.
Vill man bara ligga, så är det ok. Men det finns så mycket mer.
Jag är ÄKTA och det är jag glad över.
Jag har vänner som är snygga så att de kan få vilken kille de än pekar på.
Det är rätt orättvist ibland faktiskt.
Men, där är jag glad för att jag är jag,
för många utav dom är sjukt osäkra i sig själv och sitt självförtroende.
TROTS att dom är så snygga.
Och därför kretsar mycket till det yttre, tex smink och väldigt mode inriktade.
Inget fel på varken smink eller mode (Hey, jag är tjej jag också)
Och sorgligt men sant så har män oftast påverkat deras mående.
Men, man får nästan skylla sig själv som tillåter det.
Man måste kunna stå på egna ben och stå för det man gör i livet.
Man kan ju inte skylla på någon annan för att man hamnar i en sits.
(om du inte blir tvingad)
Sen måste man ju ta hand om sig själv också, man kan ju inte sunka ner sig totalt.
Men gränser och balans på allt tycker jag är det bästa.
Jag är i alla fall bekväm utan smink.
Och utan kläder.
Den som inte kan ta mig för den jag är,
är inte värd varken mig eller min tid.
Det viktigaste i livet är kärleken, glöm inte det.
Och blanda inte ihop det med något annat heller.
Sen minns jag så väl att även Niklas sagt till mig:
"Jag har nog aldrig träffat någon som är så naturlig
och bekväm i sitt utseende som dig"
Det tar jag som något positivt.
För jag hoppas på att det var något positivt iaf.
Jag tänker... är man 45 år, har man träffat en hel del kvinnor i sitt liv.
Och ja det vet jag, för det flockas med kvinnor runt honom dagligen.
Lucky him.
Men just då....då valde han mig. För att jag var just JAG.
Och det är jag mycket glad över, och är det fortfarande.
Då det gett mig en stor erfarenhet i framtida förhållande.
En sak som är säker.
Jag ska ALDRIG träffa en man som redan har barn igen.
Och jag ska aldrig göra abort.

Barn hit och barn dit

Igår stötte jag på en gammal vän från gymnasiet som jag faktiskt inte träffat sen dess!
Det var ett härligt samtal och han var lika glad som jag minns att han alltid var i från skoltiden!
Frågan jag väntat på kom.
"Har du man och barn nu då"?
Han själv berättade att han gift sig och hans barn kommer vilken dag som helst.

Jag fick stressen som vanligt.
-Nä, nybliven singel .... Igen...
Visst är jag nöjd med detta, som jag sagt förr- jag gillar att vara ensam men jag gillar även att ha någon vid min sida.
Stressen är mer tanken över barn.

Ja, det är fruktansvärt!
Nu är jag inne i en extrem period då min kropp nästan skriker efter att bli befruktad. Låter sjukt, jag vet!
ALLA runt omkring antingen ÄR eller ska ha barn!
Om de inte redan har....

Men...jag tänker ett steg längre nu!
Ingen man, inga barn.
(Rätt enkelt ändå)
Aldrig ensam om det där ansvaret.
Man är TVÅ om det.

Jag hade faktiskt kunnat ha ett annorlunda liv idag, men det har jag inte och det var väl en mening bakom
det också....antagligen!

Sen vet man ju aldrig om man blir lämnad eller lämnar själv.
Inget man kan förutspå men...

Idag kommer jag till Mediamarkt.
Träffar åter igen en gammal fest vän från gymnasieperioden.
Avdelningschef där tydligen.

Han ställer FAN ta mig samma fråga!
Och så säger han att han har en dotter på 3 år och bla bla bla....
Undrade om jag festade fortfarande etc.

Min tanke var bara: PUST!

Ta mig här i från!!!!!

Your choice

Lazy sunday... Will be in Swedish.
Jag kan inte förstår att man kan tolerera att någon annan bestämmer hur ditt liv ser ut.
Visst kan man gilla att vara underlägsen eller dominant, men det finns gränser på allt.
Det kallas hälsosamma val.
Kan man inte förstå vart sina gränser går så borde man nog ta sig en funderare.
Speciellt över sitt liv om hur man lever det.
Inser du att du inte är lycklig, borde du göra något åt det.
Det låter väl enkelt, eller hur?
Men är det så enkelt?
Nä, det kanske det inte är... men provar du inte, så kommer du aldrig att lyckas!
Du kanske är en sådan person som "gillar läget", hur det än står till....
Ja, då får det nog helt enkelt vara så.
Men då kan man heller inte komma och gnälla.
Vill du inte LEVA det livet du lever?
Livet som är en så stor gåva!
Är du verkligen lycklig när någon annan bestämmer över dig?
Känner du dig tillräckligt manlig eller kvinnlig då?
Och dessutom har någon som matar dig med en massa felaktiv information?
Det finns manipulativa människor som "hör fel saker" för att folk tolkar saker olika,
(vilket är ok) men och vad händer?
Jo, denna personen lyssnar på människan som tolkar det fel och
helt plötsligt så är något som man sagt helt fel och du får skit.
Nä vet du vad...
Jag är trött på sånt TRAMS.
Jag är 27, inte 14.
27 kan vara ungt i många lägen, beroende på vem man pratar med.
Men också väldigt gammalt. Det har inte med åldern att göra.
Det har med erfarenhet.
Men sånt här för mig är bara TRAMS och plötsligt känner man sig extremt vuxen.
För sånt här sysslade man med när man var liten.
Jag säger inte att jag är världens bästa människa.
Men denna gången är inget mitt fel.
Jag har tagit tillräckligt med skit i mina dagar.
Det kan va nu.
Det är bara ditt eget fel och det vet du!!!!
Sen om DU väljer att göra något vid det, det är upp till dig.
Det blir ju som man gör det till.
Men det är ditt val.
Inte mitt, inte din fru eller mans, inte din bäste väns - DITT!
Så tänk efter TRE gånger innan du gör ett val,
och beroende på vad det är för val så klart.
I'm just saying...
Vill du göra samma MISSTAG mer än en gång?
Då kanske det är dags för dig att lära dig utav dina misstag!(?)
Kanske. Som sagt, upp till dig själv, ingen annan!
Kanske dags för en liten funderare..... eller??

Alone time, friendship or just confirmation?

First of all I have to say that my comment in my earlier blogpost is
so true (Well, I wrote it myselft) but when someone else write it and confirm it
It makes me cry. Yes, I'm crying at the moment.
Sometimes it's just about confirmation. = Love.
People show too little of this. Love.
Some people don't even know what love is.
It makes me more sad and want to cry even more.
I'm happiest when I'm just me.
When I'm just alone.
When I don't care about anything or anyone else than just myself.
I put so much energy on everything around me.
My friends for exemple.
I've stopped doing that now and I have so much time left.
I don't forget my friends, I am still here and I know that they are too....
But, sometimes you put too much energy on someone
and sometimes disapoint yourself.
Yes, it's the damn head spinning again.
So.... it's my own fault, I know.
If my friends want to hang out without me, be my guest.
And if they forget me, over and over again - they are not really friends.
Friendship have to be active on both sides, not just one.
Even if you have breaks from each other it's not just
one person who have to update the friendship.
I'm just so tired of being the one who is being active in every friendship.
So, when I stop - people will get mad and blame ME!
Okey, it's my fault....ok....OK??
I think more clearly now then I did a year ago.
A year ago, I was full of hormons and they did my thinking .....
The hormons didn't last for so long but something took
control over my body and I couldn't think clearly.
It didn't last for so long, but the hormons did for almost a year,
Because today I can say that I feel better.
It "damaged" my body and confused my blond brain even more than before.
I work to fix it everyday. And I'm on my way.
But if I write in a positive way about this damn hormons,
I'm ready to do it all over again - but this time for real.
I can't look back of what I did and didn't do, it's gonna make me sad.
So I focus on the NOW and what I am able to do later....
And NO, I don't regret anything.
So, what do this have to do with friendship?
I'll tell you. I haven't been the smartest woman on earth,
but I will say sorry to many friends.
My words can be hard sometimes, but at least they are honest.
Because... like everything else, it's my fault.
Blame someone, blame me. I actually don't care if you do.
I don't feel sorry.
I'll rather blame myself too than someone else.
I KNOW that I am a kind, loving and honest person.
And I have a good behavior. I do.
I do never wish to harm anyone or hate someone.
Sometimes I am TOO honest, and sometimes I can't keep my mouth shut.
Some people think I am a bitch because of this...
So, that's why I'm telling you - Blame me!
But I am proud (sometimes too proud) of who I am and I will never change.
Yes, maybe I can practise on what I want to say before I say it.
(I know my flaws too)
So, don't you think it would be so much more easier to just be alone?
I think so....
I want to be left alone, cuz then I could'nt get hurted.
Yes... I get hurted too.
Alot. Just like anyone else.
I know I'm not alone on this one, and same with you.
Give me your thoughts.
Peace & Love


Jag har en brännhet hud.
Ni vet den där brännan när man kommit från stranden?
När huden stramar så det gör ont.
Och vänder du dig på natten i sängen så känns det som ett risjärn skalar av din hud.
Så känns det.

Jag klagar inte för jag älskar faktiskt känslan även om den är jobbig.
Ja, jag gillar faktiskt smärta! (du får tolka det hur du vill)
Men så är det i alla fall....

Jag sprayar på mig ett sommar spray COCOS & LIME.
Jag doftar Hawaiian tropic sololja.
Håret är fettigt av sololjan.
Min "byx dress" sitter löst och ledigt.

Jag bara lyssnar på musiken som kommer ut ur
min handfree, medans jag spelar musik igenom mobilen.
Groove Armada. Och jag glider fram på golvet.
Så mycket njuter jag av att VARA!

Väntar på att min smulpaj ska bli klar och bara njuter av att vara
hemma för en stund och andas och vara lite själv.
Det finns faktiskt inget skönare, dom där dagarna man har med sig själv!

Guld värda!

Regrets of the dying

Här kommer lite viktig och inspirerande läsning!

Texten är tagen i från:

Kanske någonting just DU borde tänka på?

Lev nu. Det är ditt liv, du avgör själv!

Men ångra inget. Älska och förlåt.



For many years I worked in palliative care.

My patients were those who had gone home to die.

Some incredibly special times were shared.

I was with them for the last three to twelve weeks of their lives.

People grow a lot when they are faced with their own mortality.

I learnt never to underestimate someone's capacity for growth.

Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions,

as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance.

Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.

When questioned about any regrets they had or anything they would do differently,

common themes surfaced again and again. Here are the most common five:


1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

This was the most common regret of all.

When people realise that their life is almost over and look back clearly on it,

it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled.

Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die

knowing that it was due to choices they had made, or not made.

It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way.

From the moment that you lose your health, it is too late.

Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.


2. I wish I didn't work so hard.

This came from every male patient that I nursed.

They missed their children's youth and their partner's companionship.

Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation,

many of the female patients had not been breadwinners.

All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way,

it is possible to not need the income that you think you do.

And by creating more space in your life,

you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.


3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others.

As a result, they settled for a mediocre existence and

never became who they were truly capable of becoming.

Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.

We cannot control the reactions of others.

However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly,

in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level.

Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.


4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realise the full benefits of old friends

until their dying weeks and it was not always possible to track them down.

Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years.

There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved.

Everyone misses their friends when they are dying.

It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip.

But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away.

People do want to get their financial affairs in order if possible.

But it is not money or status that holds the true importance for them.

They want to get things in order more for the benefit of those they love.

Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task.

It is all comes down to love and relationships in the end.

That is all that remains in the final weeks, love and relationships.


5. I wish that I had let myself be happier.

This is a surprisingly common one.

Many did not realise until the end that happiness is a choice.

They had stayed stuck in old patterns and habits.

The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives.

Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content.

When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.

When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind.

How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.


Life is a choice. It is YOUR life.

Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.



Jag har gett upp om att vara seriös i min blogg.
Eller seriös kan jag vara, det kanske inte var rätt ord...
Hmmm... DJUP får jag väl säga då.

Jag är djup. Och jag älskar andra människor som är djupa.
Men just nu (senaste månaderna) så har jag bara gett upp hoppet lite.

Tom. jag själv tycker att min blogg är ganska meningslös.
Jag skriver ingenting vettigt.
(Men jag vet om det i alla fall)

- Hej, så här ser min dag ut. Bla bla bla...
Titta vad jag har ätit... Bla bla bla...

Enligt mig själv så hade jag inte brytt mig ett skit.
Jag hade själv aldrig läst min blogg faktiskt.
Fast sen och andra sidan så läser jag nästan ALDRIG andras bloggar.
Men jag menar mer att jag HAR så mycket mer att ge,
men jag har tappat det och orkar inte.

Jag får ingenting tillbaka lixom.
Mer tankar och mer filisofi... Hmmm... ?

Jag har tappat en bit av mitt skrivande

Some thoughts...

Har bestämt mig för att det bara blir lite tankar idag.

Jag har verkligen inget vettigt att komma med.
Det blir så ibland.
Jag vet inte om jag ska avslöja djupa tankar eller bara vara ytlig.
Spelar det någon roll för en blogg?
Ja, det gör det med tanke på vem som läser den givetvis?

Jag måste säga att jag GILLAR när mina kunder bokar in sig på en ny tid direkt.
När dom är nöjda och belåtna och ser helt groggy ut i fejset
och har en stor ring i huvudet efter en behandling med mig.
Men framför allt, avslappnade och jag märker att kroppen kommer igång!
(Typ tilltäpt näsa, lite frossa, röd på huden etc.)
Då är jag nöjd.

Jag gillar INTE när folk (mestadels polare då) säger till mig varje gång jag träffar
dom att dom är sugna på massage och lägger upp en livshistoria
om hur ont i ryggen dom har och sen aldrig hör av sig eller bokar in en tid.
Låt bli att öppna käften istället om du inte ska ha en tid!

Så med andra ord så gillar jag inte folk som "snackar" för snackets skull.

Jag gillar heller INTE Spotify för tillfälligt.
Att gratis versionen är borta är total disaster för mig! :(
Visst har jag 10 timmar gratis i månaden, men ... vaffan...
Får väl helt enkelt börja betala om det ska gå, så jag blir ännu fattigare!!!

Jag gillar min "bonna bränna".
Det är JAG och TATTARNA!
Hillbilly Lee på loppis, jovars. BARA BLI AV MED SKITET!
Jag och Tessi stod på loppis på drottningtorget i söndags.
Hon klädde på sig, men INTE JAG!
Hon gav tom. upp efter nån timme. HAHA!
När jag kom hem var jag heeeeeelt slut, både i kropp och knopp!
Jag visste alltså att det skulle ske, men lät det ske.

Visst, den ser för jävlig ut och det har gjort ont i ett dygn.
Men jag njuter mest av det. Att jag har fått sol!
Det är inte varje dag man som svensk får sol ju! :)
Den är underbar och jag njuter medans den är här!
Jag är både varm i kroppen och själen.
Det tillhör sommaren att bränna sig, så enkelt är det!

Idag ska jag tvätta sen tänkte jag dra till Svågertorp.
Biltema och Ikea kanske....
Vi får se. Tjingeling!


Kan man säga att "Äta en falafel medans man öppnar en cola burk samtidigt" är att man multitaskar?

Ut i dimman igen...


Förra lördagen kl. 16.00 efter maten så jävlar i det skulle jag vara riktigt kvinnlig!
Uppvärmning inför Hoffmaestro koncerten som var riiiiiiiiiiiktigt jävla bra!

Så, som uppvärmning skulle det serveras

Jag fick höra:
"Va? Du? Ska DU ha en Irish? Nu? Klockan 4? Du skämtar?
Och en cigarr? WHAT? Vad händer? Nä nu jävlar!!"

Ja, just bring it on mister!
(Lär mig bara att ta mun-bloss med cigarren haha)

Ja, det där tycker jag allt är lite konstigt.
När du var liten (yngre) så skulle du lära dig att ta hals bloss.
Då tog man bara mun bloss.
När du börjat röka och tar hals bloss har du inte den
blekaste aning om hur man tar mun bloss längre.
Hur kommer detta sig? Mun bloss känns helt fel.

Men det känns coolt med en cigarr i handen.
(Jag som gillar stora saker)
Inte för att rökning är coolt.
Men det e lite sexigare med en cigarr än en cigarett i alla fall.
Hur nu rökning som är så farligt kan vara sexigt vet jag inte egentligen det heller.
Jag tycker det är sexigt. Men jag antar att det är för att du har något i munnen?

Eller... ? Ja, du vet när man ser filmer och bilder...
Det blir en sån porrig look med en cigarr/cigg på något sätt.

Tänk er att sitta naken i en lång vit skjorta.
Ruffsigt hår och solen i genom fönstret glänser emot dina nakna ben.
Och du röker en cigarr....

Alltså jag vet inte. Men i mina tankar så är detta hett!!!!
Och att då samtidigt gå loss med att måla och ha en massa målarfärg gör det ännu hetare.
(Ja mina tankar är inte normala)

Jag måste ju vara ärlig och säga att jag har varit väldigt "slarvig"
med att vara "hel-ylle" och hålla mig nykter på senaste...
Det har blivit vin, vin och lite mer vin. Men till måttliga gränser.
Irishen var nog den första stark spriten sen i somras faktiskt!
Och det kändes det att det var också hahaha....
Hihi. Fniss Fniss typ!

Jag trivs. Jag mår bra. Prima ballerina faktiskt.
Och jag är kär. I min balkong. :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0