Learn by your mistakes
If I'm going to write about yesterdays subject that came up
more than twice during the day and night,
I think I will resumé it like this...
To learn by your mistakes.
No one is perfect, thats just how it is.
We can only learn and get stronger and better from who we were yesterday.
We can only learn and get stronger and better from who we were yesterday.
But you need to learn how to see your mistakes coming before you make them.
Or create them.
Break old habits, and if something doesn't feel right, don't do it.
Or the opposite. But rather think twice!
Listen to yourself.
One thing I learned with the years is to be quiet.
Believe me, I can be super social.
(I'm a woman, that's just our nature, we need to speak more than the men)
But I also learned how to observe.
And the more quiet I get, the more I see.
The more I understand.
And the more I feel.
And I have to tell you that silence can be beautiful.
Speaking without words is even more beautiful.
I appriciate those people I can be like this with.
They are very few of them but they are worth gold.
And I really appriciate them. A lot.
When I can feel completely relaxed and don't have to say a word
but we still understand each other.
I believe its more of speaking with the heart than the mind.
And one thing is ALWAYS right.
Music does connect us.
I've been through it before and I believe that we all disconnect
our heart as soon as we open our mouth and the brain gets connected.
I'm still going through some old patterns, but I learn from it everyday.
I'm deleting all negative things around me.
But I always give people a second try even if it takes time.
I also see same patterns repeating with different people.
And I now choose wisely who to interact with and to be honest,
I've met so many nice people for the last few months when I've been home in Sweden.
And many of my old friends barely pick up the phone anymore.
It hurts my soul to be disconnected from some people, but I've learnt how to accept and let go.
And we meet so many wonderful people along the path we are walking.
And for sure there is always a reason why you meet certain people.
(I've said this 12234322 times before)
Yesterday I met a girl from Chile and the thing she wrote to me today made my day.
"Yes, it was a great experience to meet you too!!
You are such a inspirational soul that shows everyone that everything is possible!!!"
I give myself a pat on the back sometimes.
But I'm not letting it effect my ego.
When I know that I've done something good, I just feel good about it.
When people are honored to have met you and see you as an inspiration and wish that
they could do the same, live their lives as I do.
It means more than you think.
For me, I'm just trying to make a living and live a life abroad.
For me, my life is not different than yours.
I may have been traveling a lot, seen a lot and don't have any fear.
But that's the ONLY thing you need to get rid of.
FEAR IS THE ONLY THING THAT STOPS US!
Since I learnt how to be strong, independant and do my own thing,
I have become a big inspiration for many people I've met.
And I'm deeply deeply thankful and greatful for all this people.
Specially those who are a big support for ME.
I know I'm a strong woman and that I try to do my best in everything.
(That's the Swedish side of me)
But having people coming to you (or meeting) for some reason,
they find it easy to talk to me about anything and everything.
I love that they do that because the more they open up, the more I grow too.
Listening to stories, to see everything from another perspective.
(I seriously should study psychology)
I observe. I feel. I see.
I appriciate that a lot, but who is there for me?
The strongest women are almost always the most fragile ones.
But I learnt how to live with being like this.
An empath as I call it.
And I accepted that one of my mission on this planet is to help people.
Therefore I do my best to help someone.
Even if it just comes to listening to someone.
But trying the best that I can, no matter who it is.
I deeply appriciate people coming to me for help.
I know myself how hard it can be to beg someone for help.
(Specially when you are a Swede)
Or actually knowing and seeing the problem and not knowing what to do about it.
I just get happy when people come to me.
It's a matter of trust and respect.
And this is something I appriciate.
I feel good.
But I still need to have my higher Gurus or some inspiration myself because who
do the strong women turn to when it comes to recharging their own batteries?
This year have been one of the most crazy ones in a long long long time.
Emotionally.
And I think that it's not over yet.
Your life can change in a matter of a second
I remember that Swami (one of my Gurus) had a talk about following your
spiritual path and that the people who chooses to walk this path in life,
will often get many obstacles and challenges in the way.
Their whole life might even be completely changed and transformed.
They say it’s the negative energies of the Universe who desides if you should
walk this path and the more you will follow this path, challenges will show up.
It’s just a test, and if you are strong enough you will survive the challenges.
Or you need to re-think.
It’s about lowering your ego, practice your patient,
and learning how to ACCEPT and then let go.
The more information you’ll get when it comes to your spiritual path,
the more information you want, because you realize that you know nothing.
And some might feel more lost than ever.
I’m one of them who changed, who transformed.
And my life is completely changed, to the better.
But it also has it’s challenges, even my plans /
my life can change in a matter of a second. Which it did recently.
It took a lot of courage to take the big step out of the bubble I lived in, in Sweden.
Way too many people live inside of that bubble.
I went from party girl to a yogi hippie.
And the last one is the real me, the one I’ve always have been deep within.
I just tried to hide myself in todays society and cared way too much about what
other people were thinking about me and how I should act etc.
Today I would say, I’m the exact opposite.
I don't give a FUCK about what you think because
I realized it's my life and I do what makes me happy.
I lived alone in the jungle in Thailand for a long time.
I had my space, time for myself, to grow, to learn,
to educate, and many many challenges of course.
This made me stronger and I learned by my mistakes.
Believe me, I still do.
I lived a good life for a very long time in the jungle in Thailand AND
on a paradise island in Mexico.
I experienced love on so many different levels and the hardest part
is always the goodbyes.
Those who come into your life for a reason,
maybe not for long but for you to learn something from it and then let go.
It’s easier said than done to let those people go.
And only Universe will let you know if you will find your way back to each other.
My spiritual path that I’ve been walking for couple of years,
working on myself have been a challenge. Mostly mentally.
I had a good time for a long time and tons of fun,
until Universe decided that it was time for me to get back to ”reality” for a while.
But the life I lived in Sweden wasn't reality for me any more.
When I was away I experienced real life, real happiness, real love,
real friendships but most of the people that I felt most connected to
were on the same level as I was myself.
We understood that we were here for a reason and that we all meet for a reason.
We make the best of the situation, we lower our egos and help others.
The only thing you need to bring with you on those trips is an open mind and love.
It’s more difficult over here, but of course there are some open minded people here,
but they are harder to find.
I try my best to be positive about being back.
Like I said; Everything happens for a reason.
What the reason is, I guess I find out sooner or later.
I had this conversation with ”Mr. Character” and he replied me:
- I think that the reason why you are home is for you to meet me.
I laughed it off. And so did he. Haha.
But the more I think about it now, there is definitely a reason behind all this.
And there is a truth in this.
I always say, be careful with your words.
Now I also say, be careful with your thoughts.
We have more power of our brain than we ever could imagine.
So never underestimate the power of the human mind.
Wish it and you shall recieve.
Be more specific about when you want it and where.
Because like I said; Your life can change in a matter of a second.
If I never would have forgot my friend moms sweater in my bag,
and accidently forgot it at ”Mr Charaters” apartment,
I would never contact him and this whole thing
would probably never had happened, ever.
It turns out that after I contacted him about the sweater,
the sweater wasn’t there and my friend actually forgot it herself at the after party.
Smart ass!!! But I guess it was a reason behind that too.
The more I see him, the more I like him.
I don't know if that is good or bad, but I try to love no matter what.
Mostly actually because he has a great mind.
And great minds think alike. ;)
There you have it, I am attracted to smart people with big goals,
passion, fire, inspiration, motivation, willpower and kindness.
AND I HATE LIARS. If there is anything I hate in this world, it’s liars.
If you want to be a part of my life, all I ask for is HONESTY and RESPECT!
Not much more than that… Pretty easy.
So, be honest…
respectful, wish, be specific, receive, be kind, loving and never stop traveling!
Intuition?
Hey.
I know I'm blogging for Phanganist.com but here I can write more about my feelings and my thoughts, differently to my "traveling life".
I know I'm blogging for Phanganist.com but here I can write more about my feelings and my thoughts, differently to my "traveling life".
So I guess my blog is back in business. :)
Sometimes I wonder why I do what I do when I do certain things.
I am fully aware of what I am doing, but I don’t know why I do it.
Some people might think that I do stuff without thinking.
Impuls. I call it guts or intuition.
For sure you always do things for a reason.
Maybe not the reason that you wanted it to be in the first place,
but something just told you to.
But for what reason?
I believe that everything happens for a reason and if it’s not a lesson, it’s a blessing.
Here is ONE out of many examples:
This just happened.
I was suppose to study 30 minutes ago but,
I just felt like going to the store and buy some groceries.
I didn’t need to but I did it anyway.
When I came to the store, I pass the store on my bike and I continue because
I didn’t need to but I did it anyway.
When I came to the store, I pass the store on my bike and I continue because
I thought it would be better if I took the other store today.
Why? I don't know.
The thought hitted me and I thought;
Why? I don't know.
The thought hitted me and I thought;
- Well, there must be a reason for me to go to this store today instead.
When I came further down the street I turned around and
When I came further down the street I turned around and
I went another way to the store.
Why? I don’t know.
I just did it.
I had the same thought in my head.
Maybe I was suppose to meet someone or see someone I know on the way?
I manifested it and literally 1 minute later,
I pass the guy I just went out with the same day.
I whistled to him but he never noticed me. I smiled to myself.
So, was this the reason?
I show up at the store and the store was closed.
BUMMER!
I took my bike back to the store that I passed the first time.
And on the way back I pass him again.
On a completely different street of course.
This time I told him not to follow me.
And he said; ”Just when you are talking about it”.
-Talking about what?
-Beautiful women. ;)
This time I told him not to follow me.
And he said; ”Just when you are talking about it”.
-Talking about what?
-Beautiful women. ;)
Charmer.
So was he talking/thinking about me too?
Was this a coinsidence or was it just ment to be
that I saw him 3 times on the same day?
Was this the reason for me to go grocery shopping?
I guess so.
Was this the reason for me to go grocery shopping?
I guess so.
No, I know so.
Namaste!
Back in the Tantric community...
Hello dear readers!
So, here is another update.
I know I’ve been bad with my updates but it’s because we don’t
really have internet at home in the jungle.
This update is going to be about SEX. Just so you know ;)
But no details haha
So. Anyway. I’ve been thinking… Like always…
I do have the time for a lot of thinking now haha.
MEN.
When it comes to men, I really know what I want now.
And one of those things is a MAN and not a little boy.
Maybe because I grew up all of a sudden and became a young woman?
And to be honest, I prefer a mental connection or
at least something that feels a bit special instead of a one night stand.
Or meeting someone with a childish behavior and just thinks about how to get laid.
Because that’s just a boy to me.
Been there done that, time to move on.
Everyone is different, and I do like different types of men,
but in general I have my characteristics of a man.
(Not the outside, just the inside)
And of course I want to get laid too but I like to be brain fucked first.
There you have it.
Even if it's just with a guy I maybe never will see again
I mean....otherwise I could go home and my dildo could give me more pleasure haha
I need a connection, fire and passion. SEX is so much more to me.
It shouldn’t be too easy. If so, you get bored and want to move on…
I never tried the whole thing when it comes to having an open relationship
like everyone else here in the Tantric community. (not everyone)
When I like/love someone I don’t really want to be with someone else.
It’s still hard to get used to. I just think that some people are not made to be that way.
Being an Aquarian is already hard enough haha ;)
I mean, I’m single and I can sleep around if I want to, but I choose not to.
It's not my thing. It’s not hard to get laid on a SEX island like this.
Yes, that's what I call Koh Phangan. It's a looooot of sexual energy here.
And it's not hard, specially not if you are a Swedish blond young woman.
I never had so much attention in my LIFE!
I do it when I want to and if it feels right.
I’m a good girl actually, even if I have my slutty sides.
(EVERY WOMAN has it deep within)
And the ones who says NO, lies!
I just hate that I’m so picky. Or… actually… I love it.
Cuz when someone shows that they like me or want me,
it’s my turn to respond and I like to handpick my men very wisely...
I would like to say that I have a lot of self respect and don't pick the first best.
Should I say that I have been with enough guys
to know who is a good guy and an asshole?
Well... sometimes it’s hard to tell… but you learn from your mistakes, right? ;)
I do know now after the Tantra 1 workshop, the difference between love and sex.
It might be a very simple thing to say,
but when it comes to knowing it can be a lot harder.
I thought I knew… Oh boy was I wrong.
I'm doing the Tantra 2 in january wich is going to be really nice and interesting.
What ever happens, happens. I let my faith be in Shivas hands.
Let it be Tuesday
Please, can it just be Tuesday now and let it be over and done? Please!
I'm stressing out and the only thing I want to do now is to chill the fuck out before I leave Sweden for ever...
I guess it's no time for that!?
What will happen?! I'm excited to see what's up after Tuesday!
Wish me luck
Hormones and connections
Hey!
So... what's up lately...
Yeah so, I've been staying at Isla Mujeres for the last 4 days.
I left today and I think that was good for me,
because I don't want to get to attached to that place.
I have wondered since 2009 if the place still will be one of the best I visited.
My answer is still yes.
The vibe is just so different to the rest of all places I've been to.
But it have been a weird time for me to have been back there.
Some people I know, some of them I've seen before and to be honest,
everything is the same.
I've been experiencing the same thing I did 2009, all over again.
I can't really explain everything,
but the people I've met have been reminding me of the people I used to hang out with.
It's like a dejavu. Again.
I don't know if there were a lot of "unsolved business"
for me on this island when I left the last time.
Heartbroken and with so many memories.
I decided to go back to all those places and just let everything come to me.
Go through it in my mind.
Some things have been hard,
but I'm much stronger and independent today than I used to be.
But, I decied to make those memories better than the last time
and leave the island when I'm in peace.
With a smile on my face.
And that's more or less what I did.
Everything you wish for will come to you.
One way or another...
It was the perfect ending of staying on the island.
I've always had some sort of a spiritual connection to that island.
Things that I've wished for, became true.
People I've met, things I've done etc.
So, I was suppose to leave last night...
But I wanted to give the beach bar a last chance so I stayed one more night.
Something just told me to stay a little bit longer.
And isn't it always like that, that you find me most interesting person on the last night?
Well, it's ALWAYS like that for me anyway.
It's like god is teasing me a bit.
What happens is that I'm with 2 polish girls (one of them reminds me of Adeline)
and a American guy from Cali named Mike.
I came down to the beach bar and I see a guy next to Mike in the hammock.
It's weird to write this but I felt a connection right away.
Or an attraction anyway. I think he felt the same thing haha.
I can have an attraction to many guys, but not like this.
His name was also Mike or Michael.
It might seem weird but when I write this too, but he reminded me of Mr.T in a way.
But a better version of what I met when we were there.
We talked, talked, talked, talked and talked.
Smart, good looking and a good vibe.
And being on hormones...
Yeah, that's not making it easier, let's keep it like that.
First of all, my stomache is blowded,
swollen from the hormones that makes the ovaries bigger.
And the hormones makes me horny as a wild cat.
That's a fact!
So, I slept more or less one hour last night before I lef
t and spent all time with this Michael.
I left with a smile and the feeling I had when I left was
much more different to what it was the last time.
On the same dock as we were stood crying the last time,
I stood with a smile and I let the past be the past and I have been
trying my best to do the PRESENT better and live in the NOW.
It worked, even if I could look back of what was in the past.
I enjoy everything so much more today and I don't think about the consequences.
That's pretty much what I'll have to say.
I'm going to Tulum in couple of days to see Pierre-Olivier (P.O)
And go diving with him in the cenotes (caves) and stay there for a day or so.
Can't wait to get there and to meet in again.
I haven't seen him since 2009 :)
I haven't seen him since 2009 :)
Much love to all of you!
End of an era
So, today is the day...
21/12 2012
The day the Mayans said that the world was going to end.
First of all, it's the 22:th by now and the world still haven't come to an end.
Not yet anyway.
So, for all who believed that - well, ain't life a bitch?
People can believe in what ever they like,
that's why we have religions right? ;)
There are many sayings about what was going to happen to the world.
The thing is that many people haven't woken up to see the beauty in life.
And it's not an end. It's a beginning.
A new beginning of life.
I think that people are going to realize what is important for them.
I have realized it anyway.
It's important to be happy and to choose love.
Love comes in many forms, what ever you do - do it with love.
How do you explain to someone that you think that you may have found your way.
The right path anyway?
A step forward and you have just realized it?
When everything feels so right and it's just drawn to you.
How?
Please explain to me, cuz I have no idea!
I see so many possiblities instead of feeling trapped in my own little bubble.
And everyone else bubbles.
I think this is a beginning of a good life, a good era and a life filled with love.
More love I've ever felt before.
In a different form.
When all those forms of Love come to one big holy form of Love.
I believe in faith.
Everything happens for a reason.
Even how hard it is and how sad you can be when something bad happens,
it happens because of a reason and I try to see it like that, so I won't have to suffer.
It's easier to let go that way.
One thing I learned is to ACCEPT and LET GO.
But it's one of the most hardest thing I learned
It's easy to write and to say... But to do it - completely different!
So.... end of the world?
Well, end of a bad world and entering a new positive and good world?
Take care of your friends, beloved and your family.
If you don't have a family close, make one.
No friends? Go out and make some new friends.
Don't just post facebook updates about it, do something too!
I'm counting my days until I'm out of here again.
I have nothing in Sweden but my friends.
I got some new friends and I lost some old ones, but that's a part of life.
The ones who really love you,
will stick around and do their best to be part of your life too :)
I don't have a mission in Sweden, I can't do anything here.....
The world is calling me and I need to discover.
It's sooner than I thought... It's getting closer!
10 days left and I am going to be able to give away more love :)
I'm actually going to be able to be a part of LIFE.
All you need is LOVE.
It's true. Nothing overwins it.
Nothing. Choose love over all.
Peace and Love, I'm off to bed :)
My friends, my loved ones
Det finns två människor i mitt liv som betyder guld för mig.
En av dom är min sambo och den andre är min käre fru.
Detta kanske inte är något nytt för er alla,
men jag känner ändå att jag vill nämna dom. Igen.
Hur mycket vi än bråkar och tjaffsar så löser det sig alltid.
Det tillhör att kunna bråka, för att bli starkare TILLSAMMANS :)
(Har nog aldrig bråkat riktigt med Annica faktiskt, och vill inte göra det heller)
(Denna fick jag av Annica, hon värmer alltid mitt hjärta)
Men igår hade jag i alla fall jätte mysigt med Jonas.
Vi riktigt mös, det har vi inte gjort på ett tag.
Jag fick tom. lite hår pill och kli. Det där var ännu längre sen! :)
Fick mig att purra som en katt hahaha
Det känns lite sorgligt att vi ska lämna varandra ett tag.
Och jag tror att Jonas också känner det.
Men killen är inte den som pratar känslor riktigt.
Men det blir väl så att man saknar kossan när båset är tomt,
eller hur är det nu man säger?
Jag vet att Leo gör det iaf, han kan man prata känslor med.
För han har sagt till mig att komma hem innan jag ens har åkt! :)
Denna pärlan som jag lärt känna senaste året betyder också sjukt mycket för mig.
Han är helt klart på top 10... Tom. Top 5!
Så fort en vän försvinner så dyker en annan upp och det är jag glad över.
Jag är glad över att ha så fina vänner i mitt liv.
Men över lag så känner jag ingen saknad till något i Sverige när jag ska åka.
Denna resan känns annorlunda än de andra två.
Jag vet att det kommer till att bli annorlunda. Det kommer till att bli jätte bra!
Och jag VET om att jag kommer till att vara lycklig där nere.
Sen är det bara ett STORT plus att jag kommer att
träffa en mycket vacker man där borta!
Någon som gör att jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det.
Men tillbaka till det där med vänner...
Någonting jag funderat på, är vissa andra vänner.
Jag nämner inga namn, det finns några stycken.
Det är något med min magkänsla som säger att jag inte kan lita på dom.
Varför vet jag egentligen inte.
Med vissa har jag ALLTID känt så med,
och därför har jag också alltid hållt mig lite på vakt.
När man känner att inte alla pusselbitar platsar, när inte allt riktigt stämmer.
Det är som om "den" undan håller hela sanningen, eller inte vågar konfrontera en.
(Måste tillägga att jag hatar när folk är så mesiga och inte kan stå upp för sig själv)
Varför kan man inte vara ärlig och stå för vad man gör istället?
Jag vet att OM jag skulle ta upp något av det, så kommer jag ALDRIG till att få ett svar.
Men jag håller fast mig vid min magkänsla tills jag får svar på saker och ting,
eller tills personen bevisar motsatsen.
Ja, jag litar faktiskt inte på alla bara sådär...
Även om jag försöker, och ger mycket av min tillit.
Sen de där vännerna man berättar hemliga saker till, personliga saker.
Och sen gör denna personen det innan man själv gör det.
Försöker vissa människor leva andras liv? Eller vad är det frågan om?
Det stör mig inte (eller jo, lite faktiskt)
Men jag är glad över att jag är JAG då och att idéerna faktiskt var mina till en början.
Även om inte alla andra vet om det där, så vet JAG och den personen om det iaf ;)
Jag vinner på det i slutändan...
och sen kan det vara rätt FETT att ha någon som ser upp till en
så pass mycket att personen vill VARA som en!
Men gud vad glad jag är att jag inte är kändis.
Det hade aldrig funkat. Shit. Inget privatliv.
Men... Nog om det här nu. Jag är känd som det är.
Noll koll på folk runtomkring, alla känner apan och apan känner ingen!
Det jag vill ha sagt i alla fall är att;
Jonas kommer alltid att vara min homeboy, likaså Leo och Marcello.
Och Annica kommer alltid att vara min fru.
Ingen kan ta det i från mig. Och ingen kan ta DOM i från mig.
Och även om du skulle lyckas att ta de i från mig, så finns de alltid i hjärtat.
Det är det som är det viktigaste.
Blank....
Det finns en person i mitt liv som jag önskar att jag inte älskade.
Men jag älskar denna personen så att det gör ont.
Gång på gång. Och jag kan inte sluta älska.
Men jag får hoppas på att tiden läker alla sår.
Känns tragiskt att säga det, men jag har nog aldrig älskat någon så.
Nu är det bara jobbigt.
Mest jobbigt för att känslorna inte är besvarade längre.
Varför kan jag inte bara släppa detta?
Hur kan det vara så svårt?
Jag har aldrig i hela mitt 27 åriga liv varit med om något liknande.
Men jag är samtidigt glad över att jag kan älska någon på det sättet,
även om det gör ont och inte är besvarat.
För vad vore världen utan kärlek?
Ja, inte mycket kan jag säga.
Jag hade gjort allt för denna personen.
Och ja, det gör ont .... typ lika ont som att få en infekterad blindtarm, fast hjärtat.
Det vi hade var unikt.
Tills bägaren rann över av lycka och brast.
Men med mig bär jag våra fina minnen, och åter igen...
Ingenting kommer någonsin bli det samma som förr.
Fast saknaden är stor.
Alltid hos dig.
SCHWEDEN!
Tonight is one of those nights when more of half of the
Swedish people sit in front of a TV and goes nuts.
Over a ball. It's called football. Or soccer.
Some countries say football and some say soccer.
It's same same but different!
People gather around in the park to watch it on a widescreen.
The pubs are full and you hear people on every street, or in their homes.
It's really awesome to watch other people do such things.
I'm the observer.
But I can go nuts to, just to experience the feeling and expore it a bit.
And of course, I'm a girl - I really like to see young hot FIT
muscular men case this little ball.
Oh yes. I'm honest. I love it!
What I DON'T like is when Sweden - England is 2-3 ....
THAT is what I don't like.
BUT, what I DO like is when you log into facebook.
And when I do that, you don't even have to watch the game anymore.
It's so funny to watch everyones comments.
Really funny and nice.
Time to sleep, work tomorrow.
I sorrow already Sweden. Please, work with that ball guys!
(tihi)
Nighty Night, don't let the bedbugs bite
<3
Jag saknar min fining.
Åh, jag vill ha hund... Fan också.
Sam Sam!
Room-mate
Ja ibland är det bara helt underbart att ha någon hemma i lägenheten.
Även om vi kanske är hemma samtidigt så bara
känslan av att där bor någon annan är så skön.
Han har sitt och jag har mitt,
möts vi hemma så kan vi hänga som vi brukar göra på vanligt vis.
Det är också en klar fördel att vi slipper ta oss hem till någon annan för att umgås.
Vi är BÅDA på hemmaplan! Det är faktiskt helt fantastiskt.
Jag älskar att bo med Jonas.
Han betyder mer för mig än vad han någonsin kommer förstå själv.
(Som vän måste jag tillägga så alla förstår)
Ibland känns det lite som att ha en pojkvän, fast utan den där närheten och sexet å så.
Men att man gör saker för varandra, är hjälpsamma och respektfulla osv.
Jag hittade färska nybakta bullar på frukostbordet när jag gick upp i morse tex.
Sådana SMÅ gester för mig betyder MYCKET!
Vi kompletterar varandra bra,
han får mig att lugna ner mig medans jag kan hjälpa honom med praktiska saker.
Win win situation.
Sen är det en annan femma att jag kan vara en bitch ibland, haha.
Men det är snabbt löst med kommunikation.
För herregud, vad hade jag gjort om den inte fanns där?
Slutsats av mitt inlägg...
Det går jätte bra att bo sambo med sin bästa killkompis.
Vi har ju samma vänner,
så det är alltid roligt att komma hem och det är någon man känner i köket.
För min del så går allt utmärkt, sen om det går lika bra från hans sida vet jag inte.
Men med tanke på att han inte sagt något så förutspår jag det!?
Det enda vi kan tjaffsa om är typ disken.
Jag SUGER på att diska. Jag hatar det!
Nu är det ju en liten kid (Liam) som kommit till världen också,
så vi får se hur framtiden blir av att han bor här.
Men antagligen tar det nog ett tag tills ungen växt upp och så,
innan jag "blir av" med Jonas.
Ska jag vara ärlig så vill jag helst inte bli av med honom.
Det känns tryggt på något sätt.
Jag är bara glad över honom och därför förtjänar han ett sånt här inlägg! =)
Kram på er alla...
Hur svårt kan det va?
Att det är ok att man mår skit ibland är väl inte många som säger att dom gör.
Alla alltid låtsas att allting är jätte bra och många målar upp fina fasader.
Men det är faktiskt ok att må dåligt.
Man måste kunna må dåligt för att kunna se vad som är bra.
Man måste kunna nå botten för att kunna nå toppen.
Jag döljer aldrig någonting.
Jag kan vara ärlig och säga att jag inte mått bra på ett tag.
Men jag är inte den som bara skriver någonting när allt bara är ok.
Jag är som vilken människa som helst och jag mår oftast bra,
men även jag mår dåligt ibland.
Det har väl pågått till och från sedan november.
Jag stoltserar heller inte med det.
Jag vill inte ha ömkan utav någon annan och att någon ska tycka synd om mig.
Det som hjälper mig oftast är att skriva.
Jag skriver av mina känslor och lättar hjärtat en hel del faktiskt.
Just nu är det mest för mitt förra förhållande.
Det är oftast sånt som får mig att må dåligt,
då jag gång på gång alltid lägger så oerhört mycket energi på det.
För att jag alltid har så extremt många känslor.
Vilket resulterar att jag oftast glömmer bort mig själv.
I detta fallet så har det spårat ur totalt och det känns dramatiskt, vilket jag hatar.
Det är inte jag!!! Jag är alltid glad och ser positivt på saker och ting.
Jag hatar att bråka och jag hatar att vara irriterad på någon och det sprider bara negativ energi.
Jag hatar när folk är oärliga och inte berättar HELA sanningen.
Detta sårar mig mer än någonting annat, när folk säger en sak och gör en annan.
Då förtjänar du inte min vänskap längre.
Mina vänner är ärliga!
Men allt detta kommer att gå över, det vet jag.
Ibland blir man bara så besviken på människor som visar en så bra sida av sig själv,
som aldrig skulle kunnat jämföras med någon annan.
Så mycket kärlek och så mycket känslor som bara försvann... PUFF!
Och plötsligt visar sig denna att vara exakt likadan som alla andra.
Men, alla människor har två sidor...
Jag trodde bara aldrig att jag skulle få se den sidan av denna människan.
I mina ögon var han perfekt.
Men jag är alltid dum och blond och ser alltid det bästa i alla,
alltså lär jag mig aldrig att INGEN är perfekt.
Bilden sprack och jag är bara besviken och ledsen.
Nu är där bara en väldigt ignorant människa som inte ens hälsar på mig och har
stängt av allt som har med mig att göra och det känns som om att allt som fanns,
aldrig någonsin har funnits.
Jag kan inte förstå att man kan vara så kall.
Inte ens JAG har någonsin lyckats att vara så kall.
Men jag tycker synd om honom, det kan ju inte vara bra att hålla saker inom sig sådär.
Nu har jag sagt mitt.
Sen SKITER jag fullständigt i om vem som läser detta och vad det kommer till att ge för konsekvenser.
Jag är ÄRLIG och lättar mitt hjärta i min blogg.
Känslor är inte alltid lätt, men hellre att ha dom och att bli sårad än att aldrig kunna känna några känslor.
Jag kommer ALDRIG till att stänga av och vara sådär kall.
ALDRIG.
Länge leve kärleken.
Lättar hjärtat lite...
Kom och ta mig långt härifrån.
Ibland önskar jag mig att jag kan blunda och ignorera alla problem i denna värld.
Och bara se det fina hos folk och runt omkring mig.
Men jag är väl för blåögd ibland att jag blir nerdragen i bland allt skit som finns.
Jag kan ignorera ganska mycket faktiskt, men det slutar alltid med att jag har det i nacken.
Malmö är en stad som för mig kan vara ett stort svart hål ibland.
Denna staden får mig att klättra på väggarna då de flesta människor är helt ute och cyklar.
Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men de flesta flyr staden (Med all rätt).
Och jag kommer till att fly den själv ganska så snart igen.
Men det blir vad man gör det till...
Synd bara att inte alla försöker visa mer respekt och kärlek till varandra här.
Malmö har gott om folk som går bakom ryggen och har svårt med att vara ärliga.
Ja, jag säger ju att ärlighet varar längst... men ... ja... det e inte alla som lyssnar.
Det enda jag litar på nu är min egen magkänsla och intention.
Jag har väl alltid haft en "förmåga" för vissa saker.
En utav dom är att kunna läsa av energier och ibland tror jag nästan på att jag är synsk.
För jag vet om saker som ska hända innan de händer, och det slår ALLTID RÄTT!
Det kanske kan vara därför jag blir så utnyttjad och sårad alltid.
För att jag vet att det är så (eller kommer till att bli) men hoppas fortfarande på motsatsen.
Men det blir aldrig så, därför blir man ganska besviken gång på gång ....
Många människor har jag träffat i mitt 27 åriga liv, inte många har jag litat på.
Jag försöker lita på andra, men det tar tid för mig.
Jag ger alla en chans, men många gånger så har de "proved me wrong"
och det slutar med att man tar ett steg tillbaka för den här så kallade mänskligheten.
Så jag nästan bara VÄNTAR på det... och får skylla mig själv!
Nu har jag bara mig själv. Och min magkänsla.
En sak som är säker är att känslor, dom är bra att ha - men ibland ställer de fan till det för en.
Därför är det bästa att bara älska sig själv!
Peace out
"Vad fan vet du om smärta?"
Ja det var en tanke som slog mig igår.
Att uppleva olika sorters smärta.
Då vet man i alla fall att man lever, det är en sak som är säker.
Men jag kan inte sätta mig in i andra personers smärtor.
Inte fysiska smärtor i alla fall, sen psykiska där man blir sårad, dumpad etc,
är kanske lite lättare att förstå sig på då de flesta har
varit med om något som gör ont i hjärtat.
Jag kan visa väldigt mycket medkänsla när det kommer till mycket.
Men om personen inte vet någonting om MIG så är ska man helst inte öppna sin mun.
För dom vet ju inte vad JAG har varit med om!
I detta fallet som är väldigt speciellt så kan jag bara vara tyst och inte argumentera.
För att jag inte kan eller får helt enkelt.
Men ALLA människor upplever smärtor på ett eller annat sätt.
Man är inte ensam om detta.
Sen finns det ju som sagt olika sorters grader av smärta.
Någon kan ha ledsmärta, nervsmärta, smärta i skelett, muskelsmärta etc. etc.
The list goes on. Alla smärtor är olika.
Och där kanske inte jag ska yttra mig, för det finns så mycket värre.
MEN... Man får ändå tänka på att vara snäll mot någon som är där för att hjälpa dig.
Jag hjälper så gott jag kan,
men när jag blir lidande eller påverkad av något som jag inte
vill så kommer jag automatiskt att säga stopp.
Mitt psyke är extremt starkt, men ÄVEN jag har gränser.
Når man över den, är det för sent. För länge sen!
Just a thought...
Så även om JAG ska visa lite medkänsla så får även andra försöka visa det!
Polisen behöver min hjälp?
Härom natten så våldtogs en ung kvinna på Mäster Henriksgatan 14 A, här i Malmö.
Jag läste om detta i tidningen.
Men jag visste inte om att Mäster Henriksgatan låg gatan brevid där JAG bor!
Mitt lokalsinne är perfekt, men att kunna adresser är en HELT annan femma.
Jag fick reda på dett när jag fick en lapp i brevlådan utav Polisen.
Att de behövde hjälp med folk som kanske sett något.
Hon våldtogs på innergården.
Är det inte en enda jävla granne som har sett detta?
Och om man nu HAR sett det? Varför gör man ingenting åt saken?
Är folk så jävla fega? Ring polisen för helvete!
Eller så är det helt enkelt ingen som har sett det?
Jonas berättade att vår gård hade varit avspärrad på lördagskvällen.
Då satt jag hemma i köket och hade inte den blekaste aning om nått.
Tur fan var väl det att det inte var jag som blev våldtagen.
Fast sen och andra sidan så hade jag använt mig utav mina ninja moves ;)
Nä, nu är det dags att duscha...
Det är nått med mig och svettiga gym-kläder. Jag älskar det.
Kan sitta med kläderna på mig en hel kväll och känna mig
riktigt flottig efter att jag tränat.
Men jag gillar det... Ja... Jag är inte frisk. Jag vet!
Men dom här två är inte så friska dom heller.
Dom borde gifta sig. Fullt seriöst!
Goa grabbar. <3
Jag är...
Jag är arg.
Jag är ledsen.
Jag är besviken.
Jag är sårad.
Jag är tom.
Jag är trött.
Men jag är stark.
Jag är envis.
Men det värsta av allt är att jag känner mig kall.
Mitt varma hjärta känns som sten och är tungt.
Antar att detta är det enda rätta.
Erase. Rewind.
Vakna upp och försöka stå på BÅDA benen igen, inte bara ett.
Nu sitter jag där. Ensam.
Men inte tycker jag synd om mig själv för det.
Jag känner mig bäst ensam, för min energi läggs på MIG SJÄLV!
Och jag kan anpassa mig till MIG SJÄLV!
Jag är glad över att jag har Jonas hemma i sådana här lägen.
Som säger åt mig saker och ting.
För jag tänker inte alltid helt klart i uppbrusade lägen!
Då tar någon annan över och jag säger saker som jag inte menar.
Och så ska man inte vara.
Nu ska jag tappa ännu mer matlust och slänga mig framför tv:n hade jag tänkt.
Saaaar vi
To be honest....
Now I'm gonna be honest.
I have people that I look up to in my life and those people
inspire me to live a good life.
Those people who are honest with me, and know how to be loving and caring.
I get disapointed when those people show me the opposite
of what I thought was a good life.
But that's how life is.
But I do FOCUS ON MYSELF and I do NOT compete with someone else.
I do not compare myself with someone else,
and see how much better the person is next to me.
Compare how much stronger the other person is etc.
For me, this is just a very ego mind talking.
And this person needs to be confirmed and loved.
So, I will stop ignoring those people and start to show more love.
BUT.... Sometimes their ego mind grows bigger, and that's where I stop.
Why can not those people learn, just like everyone else?
I don't focus to look like someone else, or be like someone else.
(Well, I can dream to look like a celebrity but I will never go so far to actually do it)
I'm too comfortable haha.
I have my own thoughts, my own believes, my own rules and so on.
Of course I have people I look up to,
like teachers and someone with a higher understanding.
To understand and to learn.
And I automaticly give more respect to those who are older than myself.
For me, they have more knowledge and understanding about life.
And so there are those people I hang out with from time to time
that don't live a healthy life, they are people I like but I don't look up to.
Cuz that's not how I want to be, but I learn something from everyone.
And some of those people look up to me instead.
Cuz I am one of those who have selfrespect and I do the best I can.But like I said many times before, I am only human and I have my other sides too.
I am no better than anyone else.
Please, be yourself and learn to be more open and loving to others.
Show more respect and try to understand.
LET YOUR EGO GO!
So, what I have to say with this is... don't judge anyone.
Never judge me, never judge someone else or mostly YOURSELF.
You still need to live a normal life and do what you feel like.
I do what I want to even though it is not always right.
I never regret anything I do,
because what is done is done and there is no way to change the past.
I see everything I do as a knowledge, learning and understanding.
You can live in the moment, in the NOW.
And don't look too much into the future.
Of course you should have goals in life, but don't worry.
THIS IS ALL I HAVE TO SAY TODAY.
Peace out.
And all love to you.
Angel vs Devil?
There are 2 sides of me....
You decide who you feed, that's the one who wins.
With Love. Lee & Lee ;)
Mr Drama?
For the last couple of days my mind have been spinning a little bit extra.
My everyday life here in Sweden have turned.
I have a bit of action now.
Memories flashing by,
I start to imagine a life on the other side of the world where I once was.
I often dream away but in this cenario I try to be in a situation
with a "everyday life" in Asia.
I came in contact with a friend who I can not mention by name.
This someone, told me stories that made my head spin.
For ex: Doing certain stuff for money because it's your only chance to make money,
but doesn't loose the value of the money then?
For me, money isn't everything.
But many people doesn't feel the same way as I do.
I guess maybe because I live in a very rich country as Sweden?
It's sad when someone talk about appareance, looks and money.
What does that have to do with it?
Isn't it more important to live a good life,
take care of yourself and be a good person?
Learn what's right and wrong?
Forgive, forget and learn to love? Show love and want to be loved?
ALL WE NEED IS LOVE!
Well, this isn't my life so I can't tell someone else to live it in a specific way.
You need to learn for yourself, but the only thing you can do is LISTENING!
So, yesterday I thought to myself....
Let's drink a glas of wine and experience the human people for a while.
So I went to my friend for a birthday party.
I experimented a little bit with some people on the party.
With their mind and I wanted to test for how long time I could continue.
It was a very interesting night. That ended 06.00 in the morning.
With a irish coffee and a foggy mind.
I got drunk yesterday. It actually felt good.
A bottle of red wine.
And suddenly I looked like a Swedish cop.
Love the hat!
Crazy Lee came out hiding in the closet for a while.
Now, the only thing I want is that Niklas comes home to me very soon.
I can't really understand that he have been away for so long.
I start to go crazy over here...
I think I have to be a cop and punish him when he comes home!
Leaving me that way is not fare.
It's sunday and I have a hangover.
First time in a looooong time.
The sad thing about being hungover is that you always need comfort the day after.
(Or at least me anyway)
And greasy food. And sex.
And when Jonas goes to Marcello, I have no company anymore.
Not at all, a sunday like this.
WTF, come on!
But I'm glad I'm single again.
Until the sunday shows up again.
I think I have to get used to the single life again.
Great, but sad in the same time.
I wish he was the one. But I was wrong. Again.
But I still love him. And I always will.
True story.
