ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

För det första... Varför säger vi FARBROR Doktorn egentligen?
Varför inte bara Doktorn?

Första ögon blicket då jag såg en UNG och
relativt good looking läkare i korridoren så tänkte jag...
"Jaha, ja det är säkert han jag får gå in till när det är min tur".
(Det är så typiskt min tur ju)

Och visst, några minuter senare så står han och kallar mitt namn...
Jo visst ja, hej och hå.

Min vän Theresia följde med in och var lite stöd.
Mest bara närvaron som gjorde mig trygg.
Sen att jag var näck, ja det var ju en annan femma.
Men jag tror alla av oss sett en naken kropp tidigare.



Hade läkaren varit äldre hade det varit en annan femma.
Men egentligen, varför är det så?
Ju äldre, desstu mer erfaren eller bara att man inte är jämn gamla?
Att det är mer okej då?
Varför tycker man så egentligen?
Det är ju inte bara jag som tycker så.
Det är ju rätt vanligt.
Men det är ju egentligen ingen fara. Åldern...

Hade ju varit mer trygg med en kvinna, men nu hade jag inte den chansen.
För jag frågade faktiskt, men då var
jag tvungen att boka en ny tid och ja, det ville jag inte direkt.
Men varför ska ålder så mycket till problem alltid?
Inte bara i detta fallet, men till många fall.
Varför analyserar folk så mycket kring ålder och inte erfarenhet?
Och framför allt.... varför gör JAG det?

Jag kanske börjar få ålders nojja?

Idag var jag ute och rastade Sam för första gången själv.
N. ligger ganska så sjuk hemma så jag erbjöd mig att valla den lille.
Och det gör jag mer än gärna för jag tycker om Sam.
Han är så rolig.

I parken såg jag ett träd.
Ett napp träd.
Ett heligt napp träd?
Barnen offrar sina nappar till detta träd.
Ett "bevis för att bli vuxnare" träd kanske?



Jag tyckte det var väldigt gulligt i alla fall.
Dagis i närheten så det kanske är nått som dagiset gör med barnen där?
Who knows?

Jag kunde i och för sig stannat och läst på lappen
när jag ändå tog en bild så hade jag fått mitt svar.
Men jag tänkte inte på det för jag hade fullt upp med Sam
som sprang runt om mig varv efter varv som en
galning med en pinne i munnen och ville ha uppmärksamhet.



Fast nu i efter hand så är Lee Lee smart att zooma in på bild nr 1
och där står det på lappen att om du hänger din napp
här så får du ett gose djur på medborgar kontoret.

Vilka mutor....HAHA!



Tattar hunden. Men han är så fin.
Och så glad och livlig alltid.
Känner oerhört mycket kärlek.
Sån kärlek man inte kan känna till annat än djur och barn.
Tror aldrig jag tyckt om en hund så mycket på länge faktiskt.
Han är smart, det är nog därför.
Saknar Astrid så fort jag ser en boxer.
Min gamla dräggel kompis. :(

Jaja. Godnatt på er.

Var ute på stan med My och Lea för några dagar sedan...
Var inne på Monki och jag kände för att sätta denna
färg glada lilla MONKI mitt bland alla färgglada kuddar.
Hej och hå, där fick hon sitta och se söt ut medans My handlade kläder!

Nu har jag min sladd för nu är jag hemma igen...
Så nu kan ni få se all mat som finns ombord.
(Enbart i personal matsalen)
Och bilderna är bara under lunchen...
Sen serverar de ju frukost och middag också.
Man går aldrig hungrig i alla fall...









Och ändå har jag inte tagit foto på all frukt, brödbordet (som är utsökt)
kaffe maskinerna och all dryck...

Jag kan inte förstå att Annica inte är tjockare efter alla dessa år hahahaha...

Jag tycker att det är extremt tråkigt att folk inte lämnar kommentarer.
Varje gång jag loggar in så hoppas jag på en kommentar.
Men nä. Aldrig. Eller i alla fall, vääääldigt sällan.

Fast jag lämnar aldrig kommentarer heller...
Så det gäller väl att ge och ta kanske?
Fast och andra sidan så läser jag typ ALDRIG andras bloggar.
Har väl typ 2-3 st som jag kikar in på då och då....
That's it!

Men ja, det är ganska tråkigt.
Jag vill bara ha sladd till min telefon just nu för jag har tagit bilder på all
jävla mat i personal matsalen här, som jag lovat lägga upp.
Var lite pinsamt att springa runt med kamera bland en massa folk.
(Smög rätt fort så ingen såg mig haha)

Fick en fin bild skickad till mig på mig och finaste också.
Blir lite kär bara jag tittar på bilden.
Det värmer hjärtat gott i alla fall.

NU SKA JAG TRÄNA! Så det så... jag e kaffe kickad! :D
(får passa på då)

Har suttit nere i spa avdelningen med Michelle och druckig cola o kaffe.
Tur man blir underhållen av någon i alla fall hahaha....

Godmorgon.
Ja verkligen. Godmorgon.  HAHA
Jag sitter i konferance rummet igen.
Min fina bänk i bakgrunden.
Äter nougat kräm och rullar mina tummar.
Ja, jag blev så sugen....
Befinner oss i Oslo nu.

INGA KUNDER!
Har en kund i natt.
Ja i natt. kl 00.00.
Hade kunnat ta en kl 03.00 om det skulle vara så,
bara för att få liiiiite i kassan.
Detta räcker till min tågbiljett hem typ.
Typiskt är vad det är.
Men jag är ändå glad över att få spendera tid med Annica.

Nu är det båt och brand övning.
Annica sitter själv i land inne i check-in.
Jag somnade innan men vaknade av brand larmet.
Helvete vad rädd jag blev ska jag berätta för er.

Annars så sitter jag bara och väntar på att SPA anläggningen ska öppna.
Så jag kan gå in och basta och göra mig lite ren och fin :)
Plaska lite i jacuzzin kanske?

Jaja... See you later aligator.

Jag ska ta foto på maten här ombord...
Då kanske ni förstår.
Hade jag jobbat här hade jag varit en fotboll. På riktigt.
Shit du kan lätt lägga på dig 5 kg på 3 dagar här alltså...

Men faaaaaaakk va underbart gott allting är!!!!

Until then... dance and shake your ass together
En blir flera...

FETT GALET!!!

Ja för er som undrar varför jag skriver så sällan är
väl för att jag har många bollar i luften just nu.
För tillfälligt så sitter jag uppe i konferance rummet
på DFDS båten mellan Köpenhamn och Oslo.
Vi börjar ta oss mot Oslo om en timme.

Jag har gjort i ordning med dator, musik, massage bänk, olja & kräm och en mysig belysning.
Anslag om massage sattes upp igår kväll i messen men inga namn är på skrivna.
Tänk så får jag inte en krona under hela resan???
Fan va jobbigt läge. Här kan jag sitta under 2 dagar och vänta.
Men fan va jag kan vara slappa då. Typ ligga i jacuzzin istället haha...

Men men, det är kul ändå för jag får ju träffa frugan och jag får gratis god mat hela tiden.
(Kräng kräng)
Frugan jobbar ju, så henne träffar jag dock inte hela tiden. :(
Vi åkte tillsammans in i alla fall. Och tog en glass på vägen gjorde vi också.
(Ännu mer kräng)

Jag försöker undvika alla speglar för tillfälligt. Detta är katastrof.
Jag förstår verkligen vilken ångest många får över vikt uppgång på så kort tid.
Och hur hormoniga dom kan bli. Det är sinnes sjukt!
Men det går över, snart så... snart...

Springer bara omkring i mjukis och är osminkad hela tiden typ.
Ge mig inte mer ångest när jag träffar snygga Annica som är uppklädd och fin.
(Nädå inte alls avundsjuk och bitter)

Igår hade jag en riktigt trevlig ute kväll på puben med goda vänner.
Både jag och N. träffade Dee, Johan, 2 av deras vänner, Fegge och Kerstin.
Elin satt även några bord därifrån så vi växlade också några ord med varandra.
Riktigt trevligt med tanke på att man inte träffar dom alldeles för ofta.
Blev många timmar och slutade med en burgare på Sibylla.
(Ja, ännu mer onyttigt)

För övrigt så händer inte jätte mycket....
Är mest trött....typ hela TIDEN.

shanti out

Ett lite annorlunda inlägg.
Mer en tanke som legat hos mig ett tag.
När jag var i väg på meditations centrat så hade jag oerhört många tankar som surrade.
Men innan jag ens åkt iväg så drömde jag om en gammal vän.

Drömmen som var ganska verklig för mig satte mig i en sits där jag blev osäker.
Den där sitsen där man inte vet hur man ska agera.
I nu läget talar jag inte med denna person pga jobbiga omständigheter.
Jag visste inte om jag skulle hälsa på henne i drömmen.
Men hon vinkade till mig och jag hejjade glatt tillbaka.
Sen var det väl inte mer med det.

Men känslan i drömmen var djup.
Och jag hade en enorm dragning till sorg.
Jag vill bara krama henne.
Det kanske känns dumt, men det vill jag och det är sanningen.
(Och det vill jag fortfarande)

Jag hade kunnat lägga mig och as bölat faktiskt.
Jag tror det hade varit gott.
Tanken har ju slagit mig i vaket läge också.
Bara för några dagar sedan faktiskt.
"OM det nu skulle vara så att man stöter på varandra....ska man då hälsa?"
Det var väl mest min tanke...
Jag menar...  Vi bor i en liten stad trots allt,
och förr eller senare kommer det till att ske att man
springer in i varandra så det är lika bra att vara förberedd. Typ.
Mitt behov av att vilja krama henne var ännu starkare efter min dröm.

Dagen efter .... ja då händer det... Så klart.
Pang.
Det var bara så väntat.
Men vi sa HEJ i alla fall.
Och det kändes lite skönt pga min osäkerhet kring det.

Sorgen och kramen sitter kvar dock.
Du vet vem du är. Och jag har läst ditt inlägg också.
Vet verkligen inte vad jag ska skriva mer än att jag vill sända dig en kram.
Och så är det.

Godnatt alla....

Var nöjd med allt som livet ger. Som Baloo sjunger....
Ja det stämmer verkligen den där sången.
Bra text om inte annat.

För ett tag sen önskade jag mig en sak.
När jag ser tillbaka på tiden då så var jag väl väldigt dum.
Men jag var väl dum av en anledning. För att erfara antagligen.
Jag la min önskan på hyllan, även om jag strävat efter den.

Det fanns så mycket annat som tog min tid och det gör det fortfarande.
En sak i taget och hellre baby steg i rätt riktning än att allt går käpprätt åt helvete åt fel håll.
Jag har inte tänkt på min önskan på ett tag då det dykt upp andra saker runtomkring.

Men jag vet om att ALLT MAN ÖNSKAR KAN MAN FÅ....
(Som Benjamin syrsa sjunger)

Men var försiktig med vad du önskar,
och önskar du något ska du vara specifik.
För att du verkligen får det förr eller senare,
men när eller i vilken form kan inte vara precis.

Jag fick vad jag önskat, men i helt fel tillfälle.
Och ja jag får ta smällen.
Jag får stå mitt kast. Hårt.
Hur hårt det än är så kan jag inte göra mycket mer än att tänka smart.
Även om det känns som om pajen smetas in i huvudet på mig!
Men jag är väldigt glad över att jag inte är ensam.
Att ha en axel och ett stöd känns oerhört skönt i valet jag gör.
Jag hade nog aldrig klarat det utan min fina vid min sida.
Han hade lika gärna kunnat springa sin väg fort som fan.
Men MAN som han är så står han fast vid min sida och det värmer oerhört.
Jag nästan gråter av tanken på hur fin han verkligen är.
Jag är för första gången på väldigt länge lycklig i ett förhållande.
Även om ordet förhållande kan skrämma mig fortfarande.



För övrigt är jag bara trött och utmattad.
Jag mår illa konstant. Och känner mig som en stor blobb.
Typ som denna bilden.... En blobb....
Som bara smälter ut med marken. Potatismos...
Ja, jo jag blir bara fetare och fetare känns det som.

Men ja snart är allt över och då tar jag tag i min träning ordentligt.
Nästa vecka börjar jag på Bikram Yoga. Det ska bli svettigt och gött....
Hoppas bara att jag orkar det. (i nu läget)
Framöver är det inga problem...
så fort allt skit är överstökat så kan jag fitta till mig! (ursäkta språket haha)
Mest illamåendet som tar emot med träningen.

Vaffan... BEACH 2011 snart lixom!!! COME ON!

Maja ringde innan idag. Alltid lika kul att prata med henne.
Den jäveln satt i Puerto Rico och skulle segla till Florida imorgon bitti.
Galning säger jag bara... Saknar henne!

Nä... Nu skriker min säng efter mig... Leeeeeeeeeeee....Leeeeeeeeeeee....

Sov gott allesamman. Smell you later aligator!

I torsdags så åkte jag och N. på en fri tur med DFDS.
(Med Annicas jobb med andra ord)
Det var skönt att komma i från Malmö 2 dagar bara han och jag.
Äta gott, njuta, slappa och se oss omkring i Oslo.
Och det var det vi gjorde.

Fick en gratis turist tur med buss i Oslo som gick upp till Holmen kollen och Vigelands park.
Oslo är mycket finare på sommaren. Men är inte allt det??
I stan nere i Oslo var det kallt (inte vår så som börjar komma här hemma)
men bara några hundra meter upp så var det vinter all over again.
Det var vackert som tusan men vädret var
inte så fint så mitt humör var inte på topp det heller, kände mig bara trött.
Så fort det sprack upp så började jag le igen. Sjukt vad solen kan påverka mig.

Vi åt och sov mest kändes det som.
Mat, mat, mat, mat.... Badade jacuzzi och ångbastu.
Gick på bio på båten och såg "Love and other drugs".
Ganska sorgsen kärleks film, så nära till tårar några gånger.
(jag e så jävla känslig)



Efter bion gick vi ner till messen (personal matsalen) för att möta Annica.
Då tittar dom också på film.
Paranormal activity 2.
Jag tycker att sådana filmer är ganska B att titta på men kan ändå inte låta bli att bli rädd.
It was creeping us out... Allihopa skrek och hoppade av rädsla.
Tur att jag inte sov själv i alla fall :)

Sen var vi typ hemma igen.
SKÖNT!! :)
Bilder kommer....

Idag är det söndag.
En varm och solig söndag.
Våren nalkas men jag känner mig bara trött och frusen.
Jag har inte varit mig själv den senaste månaden.
Det är någonting som inte stämmer.

Jag känner mig bara allmänt tom.
Mina tankar snurrar.
Resultatet på alla frågor och tankar får jag imorgon.
Det är mest det jag väntar på.
Jag går väl in med en inställning på det värsta,
och skulle det vara tvärtemot så lättar trycket enormt.
Jag kan ju säga att jag inte känner mig direkt glad.
Det gör ont i mig redan och jag har en klump i halsen av gråt.

Detta är givetvis ingenting jag visar offentligt.
Inte ens för mina vänner och inte ens för min fina.

Ja, jag har en fin vid min sida.
En fin man.
Jag gör det offentligt. Idag. Nu.

Jag har en man. En pojkvän.
Men jag kan inte kalla honom pojke så jag gillar man bättre!
För han är mer man än någon jag träffat innan.
(Kanske kan ha och göra med åldern också?)



MIN!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över detta.
Lee har en pojkvän.
Det skrämmer mig lite faktiskt. Men jag är lycklig.
Men jag måste väl säga att jag efter vi snackade om det blev lite rädd.
Rädsla över att det ska bli som mina andra förhållanden.

Men jag är lyckligt lottad över att ha någon som honom.
Han lyser upp min vardag när den är mörk.
Han är verkligen en guld klimp!
Och han får mig till att må bra.
Han uppskattar mig för den jag är.
Det är lite svårt att förstå ibland,
då många av mina senaste aldrig varit nöjd med mig.
Och jag har försökt för mycket.
Detta är annorlunda och så lätt.
Och det är väl så det ska vara kan jag tycka.
Han är den finaste jag haft på... ja... länge... väldigt länge.

Sen att mina vänner gillar honom är bara en stort plus i kanten.
För vänner ja, dom e viktiga dom!
Även om jag för tillfälligt har lite svårt med att se vem som verkligen är mina vänner.
Men det visar sig väl med tiden.
Ingenting kommer som en newsflash direkt.
Att man blir sviken av den ene och huggen i ryggen av den andre, that's life.
Inget som förvånar mig, och faktiskt inget som rör mig ryggen längre.
Tragiskt att säga "JAG ÄR VAN".

Men det är dom som förlorar min vänskap. Inte jag.
Jag har bara extremt medlidande till dom jag ser inte mår bra.
Dom sårar bara sig själv. Inte mig!
Nu tar jag vara på dom som verkligen är där och dom som behöver mig!

Nu har jag precis skrivit ett brev till en kär vän.
Sen får vi se hur allt blir efter detta.

TJO FLÖJT!

I boken "UPPDRAGET" som jag fick av min mamma så finns det en uppgift.
Det står typ så här:
" Sätt in 25 kronor på detta bankgiro nr och vänta på att få en överraskning"
Givetvis blir man nyfiken och tankarna snurrar.

- Vart går bankgiro nummert till?
- Undra vad man för som överraskning? Etc, etc.

Givetvis var jag tvungen att gå in på min internet bank och kolla vart det gick.
Det gick till bokförlaget NICOTEXT.
Jag satte glatt in 25 kr. Sen åkte jag iväg på min 10 dagars tur.

När jag kom hem i söndags och öppnade all min post fanns där ett handskrivet brev.
Det såg ut som om det var My som hade skrivit det.
Varför skulle My skicka brev till mig? Jag får aldrig post!

Hmmmm..... Jag hade glömt bort min överraskning.



Jag öppnar det och till min förvåning fattade jag först ingenting.
En handskriven gul post-it lapp och ett paket HÅNGEL Tuggummi!

Sen slog det mig och fan vad jag blev glad för min överraskning!
Och jag skrattade. Gud vilken rolig grej! :)

TACK NICOTEXT!

Under min 10 dagars period i TOTAL TYSTNAD så rensade man skallen ganska bra.
Mina drömmar blev klarare och klarare efter varje dag som gick och minns som om det var igår.
Jag skriver ner några utav dom.....

1. Jag skulle hämta min vän Shannon från USA på Kastrup.
Vi skulle ta ett connecting flight tillsammans till Grekland, men mini vanen som hämtade
upp oss körde kringeli krokar vid bron och plötsligt var vi inne i centrala Köpenhamn i stället.
Bussen stannar utanför Christiania vid en Starbucks (normalt finns ingen Starbucks där)
Vi yrade runt vid fiket och visste varken ut eller in.
Det verkade som om vi fick gå in på Christiania istället för att åka till Grekland.

2. Min vän Theresia var så glad så glad. Hon hade flyttat in i en trapp uppgång.
En stor säng mitt i uppgången. En söndrig portdörr och en skabbig hiss.
Men hon var glad för när man skulle ringa på dörren så kunde man
plinga på hennes ringklocka på cykeln som står utanför för att komma in.
Jag och hon umgickes tillsammans med en annan bög/transa.
Han var överspacklad i ansiktet och ganska wacko i huvudet. Han satte sig i hissen som var ganska liten.
Han trycker då upp sig själv mot väggen, sätter fötterna emot på andra väggen och hänger där i luften.
Theresia är bara glad. Jag går hemåt på morgonkvisten efter en lång natt men inser att jag inte har skor.
Jag får då låna ett par stövlar av Tess. Riktigt höga "hoothie" man hade på 90 talet.
I glansigt plast fake läder i olika mönster av orange, gult och rött.
Insåg då att jag nog faktiskt hellre gick barfota hem.

3. Anna hade en häst. Lilla Gubben häst.
Jag fick låna honom, men han var envis. Han ville inte rida som jag ville.
Efter ett tag fick jag grepp om honom och red som en vild och fri individ.
Vi galopperade förbi en stor utomhus swimming pool.
Vi blev visslade på av några unga män som tävlings simmade.
Jag kom fram till Anna och hon höll på med sin rosa kamera.
I en buske bredvid så satt Ludde och Johan och rökte maja.
Jag fick springa dit och förvarna dom att snuten kom och gick förbi vilken sekund som helst.
Johan hade handlat pizza. Jag ville också ha pizza.
De lurade mig om att pizzan var slut när jag hade beställt en men till slut fick jag den.
På andra sidan av kanalen så var det något konstigt som uppstod.
Någon började spränga bilar i luften och jag sprang för att rädda mig själv.
Jag sprang med pizzan i handen och den var i bra välbehåll (haha).
Jag ringde på en dörr till en stor villa i det stora kaoset, där det verkade lugnt och safe.
En mörk liten unge öppnade och vi slängde oss innanför dörren för att överleva kaoset utanför.
Innanför var det som en annan värld. Lugn och stilla.
Familjen förstod ingenting. Hörde ingenting utanför och levde i harmoni.
Familjen var svart, rik och väldigt mycket prylbögiga.
Saker som jag aldrig någonsin har sett förut. Bara teknologi men samtidigt harmoni.
Jag går in till modern för att be henne titta ut igenom fönstret för att se vad som händer utanför.
Hon var toppless. Även hennes dotter och son.
De sitter insmorda i någon sorts svart lera över brösten,
som skulle peela av hudavlagringar under brösten. (?)
Ni kanske undrar varför sonen också gjorde det,
ja det var för att han var tjock och nästan hade bröst han också.

(Om detta var en och samma dröm vet jag inte riktigt faktiskt för den var ganska uppdelad)

4. Sanaa hade två kusiner. Två tvillingar. Dessa gick i min klass när jag var yngre.
(Inte hennes kusiner på riktigt)
Dessa tjejer bodde på ett hotellrum på Grand Hotel i Köpenhamn.
De berättade för mig att rummen (2 st) tillhörde Richard Gere.
I ett av rummen fanns 3 sängar och i den andra 2  st.
Dom hörde samman men tvillingarna hade ett av rummen.
Jag hjälpte som att ändra om och sätta upp levande ljus etc för att göra mysigt.
De frågar mig om jag vill hyra rummet. Det var stort och lyxigt, och det var ju på ett hotell.
Grand Hotel också ju! I samma femma kommer Richard Gere in med en kvinna.
Han tar av sig sin vigsel ring och säger:  I won't wear this tonight.
You want to rent the rooms? Think about it. Han var uppklädd och skulle iväg på en gala.
Han hade en vacker kvinna vid sin sida. Och alla gick och lämnade mig där.
Funderandes på om jag ville hyra rummen. Varför egentligen?
Varför ville de inte ha rummen själv? Plötsligt så öppnades en byrå låda.
I lådan fanns 2 st fint speciel vikta handdukar och jag tog upp dom.
La ner dom slarvigt igen och stängde lådan. Vänder mig om och hör då lådan igen.
Den öppnades igen och handdukarna var fint vikta av sig själv igen.
Jag förstod då att de ville hyra rummet till mig för att det spökade.
Jag frågade Annica som var i Köpenhamn om hon ville komma och sova där med mig, bara över en natt.
Och visst ville hon det.

5. Jag var gravid och födde mig ett barn.
Mitt barn var inte vilket som helst. Det var en stor penis.
Jag insåg inte att det var en penis. Jag sitter på toaletten och badar mitt barn.
Annica sitter brevid mig och tycker att mitt barn är väldigt vackert och sött.
Han sprattlar och ler med sitt ollon. (Haha jag sa att jag hade sjuka drömmar)
När jag sitter där och badar honom så säger någon annan till mig och frågar om jag insett att mitt barn är annorlunda. Nej säger jag. (Jag var väldigt uppe i min mamma roll och tänkte inte klart)
Tills jag tittade på mitt barn och tänkte på vad personen sagt.
Jag inser då.... Mitt barn är en stor penis! OMG!

6. Någon stal hela mitt hem och sålde det.
De hade tömt hela källaren och tagit allt och sålt nere i ett garage.
Jag kom på detta och tog förrövarna på bar gärning. Fick tag i en del (men inte allt)
Jag var förstörd. Jag grät. Mitt liv, mitt hem och min egendom.
Saker som inte går att erstätta var borta.
Och det var inte tanken av kostnader utan betydelsen av det.
Jag lyckades få min säng! :)

7. Jag fick rosor av en vakt till en klubb. Han var full men jag behöll dom och gick runt med dom under en hel dag. När han nyktrat till så minns han inte att han gett de till mig.
Jag trampade på något konstigt på marken. Det var frätande.
Det var syra och det brände bort första lagret av mina fotsulor sakta men säkert.
Sen stelnade det och gick inte att få bort.
På andra sidan gatan så stod ett par gamla barndoms vänner (som inte riktigt var mina vänner).
Jag skrek och frågade om det var dom som gjort detta.
Ingen svarade, de stirrade på 2 tjejer på samma sida av gatan som jag stod på.
Jag vänder mig om och ser att tjejerna hånglar och börjar gnida sig emot varandra.
Och har ett långt förspel.

8. Jag var i ett undervattens land. Det fanns rutchibanor under vatten och klätter väggar etc.
Jag som inte har tuber på mig har lärt mig att free dive.
Plötsligt var mamma där i vattnet. Som inte kan simma. Hon behövde komma upp till ytan.
Även jag, då luften höll på att ta slut.
Med tanke på att man inte kan prata i vatten kunde jag inte förklara för henne hur hon skulle blåsa ut luft varje gång hon gick högre upp till ytan för att inte spränga sina lungor på vägen upp.
Kommunicationen gick inte så bra med tanke på att jag knappt kunde visa med tanke på att jag själv var tvungen att göra samma sak och tiden var knapp. Rädda dig själv och gör samma sak med mamma.
Väl uppe så flöt jag iväg. Ett stort paket ute i havet kom flytande.
Det var en stor madrass som var köpt på Nilssons i Svedala.
Jag och Sandra hittade denna och flöt iväg på den. När vi satt där på madrassen så kom det delfiner.
Vi simmade med dom. Under vattnet och kärleken till dom stärktes och vi lekte.

Ja detta var lite av mina sjuuuuuuuuuuuka drömmar!

Det känns annorlunda att vara hemma igen.
Men det känns oerhört skönt.
Man uppskattar verkligen det man lämnade hemma av kärlek.
Problemen finns runt hörnet men skulle dom dyka upp
så kan jag hantera dom i dagens läge.

Att lära sig rätt sorts praktik i meditation gjorde jätte mycket.
Även om jag inte alls tyckte om den till en början.
Men Vipassana meditation är Buddhas gamla lära.
Han hjälpte tusentals och läran gick vidare till tusentals andra och den lever vidare idag.
Och med tanke på att den gör det så måste den ju ha en mening. Eller hur?

Jo, negativiteten har jag kunnat hantera.
Men visst kommer det nytt, man blir aldrig problem fri.
Det är en sak att vattna och ta hand om blomman och ge den näring,
när själva saken är att rötterna börjar ruttna.
Då måste man gå till grund och botten med det och gräva upp problemet i roten!

Jag känner nu mesta bara medkänsla och kärlek.
Till dom som gör fel, inte mår bra och speciellt till de som är dumma av OKUNNIGHET.
Precis som jag själv varit en gång.
Men jag kan inte hjälpa dom. Det är bara dom själv som kan det.
Jag kan bara guida andra i rätt väg, men de väljer själv om de går vägen eller inte.

Du väljer ju själv vilken väg du går i livet.
Ingen annan gör det åt dig mer än du själv.
Man måste vara smart och stanna upp och se efter
så att det är rätt väg man tar innan man väl tar den.
Går du fel så är det bara du som lider uttav det i slut ändan och du sätter dig själv i knipa.
Men ibland krävs det att man går fel för att hitta rätt.

Börja med att älska dig själv.
Ta tag i dina problem istället för att ignorera dom.
För ca ett-två år sedan började jag älska mig själv.
Det går fortfarande långsamt framåt, men i alla fall i rätt riktning.
Det tog mig BARA 24 år att inse vad jag gjort emot mig själv.
Hur jag tryckt ner och smutskastat mig själv av lidelse.
Och bara accepterat det som det var.
Att man aldrig varit nöjd med sig själv.
Mycket på grund av vad man "varit med om" under barndomen.

Folk kunde slänga runt mig som en trasa och jag accepterade det.
HUR I HELA FRIDEN kan man acceptera av sig själv att behandla sig själv dåligt?
Ni förstår då kanske att jag inte kan hela mig själv på en
10 dagars kurs efter 24 års IKKE ACCEPTERANDE av mig själv!

Jag hade många konstiga drömmar under min 10 dagars period.
Med tanke på att man rensar skallen på djupet så minns jag ALLA
drömmar jag haft under 10 dagar.
Dom har varit sjuka som fan!
Jag kommer till att skriva ner många av dom här i ett inlägg
så att alla andra också kan skratta lite.

Jag har fått många insikter kring mycket i livet.
Först och främst är JAG säker på min sak (som jag kanske inte var till hundra innan)
på hur mycket jag tycker om en viss "ny person" som dykt upp i mitt liv.
Jag har väl blivit av med lidelsen av rädsla för att bli sårad av det andra könet nu?
Men saknaden under 10 dagar var enorm.

Det kommer ett inlägg om meditationen snart...

Stay tuned.

Här sitter jag. Ensam. I Jönköping. Jag älskar det. Känner inte en kotte. Ingen känner mig. Underbart. Har varit i jönköping innan när jag var med familjen andersson och kampa för några somrar sedan. När vi gjorde en random road trip. Det är soligt ute. Himmelen är klar blå och inte ett enda moln syns på himmelen. Solen värmer mitt ansikte och Jag kan le stort. Slösar på mitt mobil batteri med musik och internet när jag sitter inne på ett café mitt emot central stationen medans jag väntar på nästa buss som tar mig till Ödeshög. Jag avnjuter min latte på soya i lugn och ro. Och baguetten slaffsar jag i mig relativt snabbt. Hungrig! Jag är tacksam mot mig själv att jag gör något som detta. Att bara ta bussen någonstans kändes skönt. Jag har haft gott om tid att tänka på bussen. Och kommer att ha ännu mer tid i de kommande 10 dagarna. Jag är tacksam för det lilla jag har i livet. Det lilla är faktiskt stort! Jag har kärlek, och det är egentligen bara det jag behöver! Jag är en world traveler och Jag kommer alltid till att vara det. Ingen kan ta i från mig min frihets känsla. Upptäcka saker och utforska är min grej. Jag har insett bara under min buss resa att jag är trött på Malmö. Kom med något nytt! Måste ta körkort. Jag vill bo i hus. Vart ska jag ta vägen? Ge mig värme. Lyckan kommer snart. Det vet jag! Kaffen har svalnat nu. Saknar min Annica oehört. Tanken av att sitta bredvid henne på en buss igenom malaysia. Se ut på palmerna, bergen och bara ha henne nära gör mig lycklig. Vi är livsnjutare på en helt annan nivå. Ska bli skönt att träffa henne och komma ut på båten med henne en runda. Utsikten över Norge och Sverige är fantastisk i fint väder. Dags att utforska. Peace and love alle samman

Ja tack, äntligen. En dag kvar.
Räknar nästan timmarna. Vill bara iväg.
Vill bara andas, vara själv och lever hellre ett hårt liv än att stå och stampa här.
Ja 10 dagars Vipassana. Meditation.

Inte prata med någon under kursens gång.
Ingen dator, mobil eller annan elektronik.
Jag ser fram emot det, kommer att bli jätte svårt och jätte jobbigt,
Men just nu så är det de enda jag vill.

Och att ha ett jobb. Jag söker som en galning nu.
Pengaproblemen är ännu inte lösta. Och jag mår jätte dåligt.
Dåligare än vad jag trott.

Jag hade nog aldrig klarat mig igenom december-februari
utan en varm själ bredvid mig.
Ett stort gott hjärta och en hjälpande hand i kylan.
Tack N. Du betyder mer för mig än vad du anar!
Att ställa upp som du gjort för någon är guld värt. <3

Det är dags för mig att resa mig ur soffan.
Göra i ordning här hemma och snart får jag hjälp att
borra i mina mega hårda betongväggar som jag inte vågar borra i för
att betong borren bara smälter sönder eller bryts av på hälften.

Det krävs alltså en stor HANDY MAN med a big tool to help! ;)
Sen är hemmet klart och jag kan bege mig ifrån hemmet i 10 dagar.
Rent och ordningsamt. Skönt. Min själ slipper oroa sig över det då.
(Jag och min jevvla heminredning)

På tal om något helt annat så ska jag sätta in en spiral igen.
Tanken över det gör ont ont ont....

Jag kom hem från min resa i Asien och det första jag ville göra var att ta ut den.
Varför vet jag egentligen inte men ut skulle den.
Sätter jag nu in en ny så får den sitta där i 5 år till.
Vill jag verkligen det? Ja, det är ju bara att ta ut den annars.....
Men fan, det gör ont. Men 1 minuts smärta istället för att bli gravid?
Ja, man får väl prioritera helt enkelt.
Detta sker dock i slutet av mars så jag har tid
att glömma hur smärtan är innan det är dags igen.

Tanken var ju att jag skulle ha en p-stav eller något annat.
Men det finns inget hormon fritt idag förutom spiralen.
Och ingenting som är gratis heller. Bara spiralen.
Ja så det lutade ju åt spiralen.
P-staven kostar 1000 kr att hämta ut på apoteket.
TUSEN SPÄNN? WHAT THE ****!!!

Time to go....

Puss Puss