Barn hit och barn dit
Igår stötte jag på en gammal vän från gymnasiet som jag faktiskt inte träffat sen dess!
Det var ett härligt samtal och han var lika glad som jag minns att han alltid var i från skoltiden!
Frågan jag väntat på kom.
"Har du man och barn nu då"?
Han själv berättade att han gift sig och hans barn kommer vilken dag som helst.
Jag fick stressen som vanligt.
-Nä, nybliven singel .... Igen...
Visst är jag nöjd med detta, som jag sagt förr- jag gillar att vara ensam men jag gillar även att ha någon vid min sida.
Stressen är mer tanken över barn.
Ja, det är fruktansvärt!
Nu är jag inne i en extrem period då min kropp nästan skriker efter att bli befruktad. Låter sjukt, jag vet!
ALLA runt omkring antingen ÄR eller ska ha barn!
Om de inte redan har....
DETTA ÄR SJUUUUKT!
Men...jag tänker ett steg längre nu!
Ingen man, inga barn.
(Rätt enkelt ändå)
Aldrig ensam om det där ansvaret.
Man är TVÅ om det.
Jag hade faktiskt kunnat ha ett annorlunda liv idag, men det har jag inte och det var väl en mening bakom
det också....antagligen!
Sen vet man ju aldrig om man blir lämnad eller lämnar själv.
Inget man kan förutspå men...
Idag kommer jag till Mediamarkt.
Träffar åter igen en gammal fest vän från gymnasieperioden.
Avdelningschef där tydligen.
Han ställer FAN ta mig samma fråga!
Och så säger han att han har en dotter på 3 år och bla bla bla....
Undrade om jag festade fortfarande etc.
Min tanke var bara: PUST!
Aaaaaaaahhhhhh
Ta mig här i från!!!!!
