ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Aloha!

Ja jag skulle ju inte prata om känslor, men jag måste nästan....liiiiite....

Som Annica kommenterar: Man kommer nog dig lite närmare när man läser din blogg.
Ja det kanske kan stämma. (?)
Skriver jag av mig, mår jag bättre.
Ångesten försvinner.
Jag kan ju vara på ett plan ibland som kan vara väldigt svårt.
Speciellt känslomässiga plan...
Då man ibland får panik och varken vet ut eller in.
Så är väl alla ibland, eller??

Men jobbar man med sig själv varje dag och till slut lär sig att kontrollera sig själv,
kan se sina brister och fel så är det väl bara att göra någonting åt det,
eller iallafall försöka sitt bästa?
Med en stark vilja att VILJA FÖRÄNDRAS?
Ordna upp saker och ting....
Jag känner mig starkare nu än ever, och jag är stolt över mig själv.
Fysiskt men mest PSYKISKT. (viktigare del enligt mig själv)

Se bara steget jag tog med Jane.
Det var större för oss båda än vad vi själv anade också.
Och vi är båda glada över det idag.
Eller hur Jane? ;)

Jag har funnit något jag vill syssla med i framtiden.
Eller ja, just nu har jag en massa saker jag vill göra.
Förr i tiden hade jag inte den blekaste aning.
Jag var helt blank i skallen.
Osäkerhet gällande allt.

Jag har funnit min passion i livet.
Jag mår bra, jag blir glad, jag älskar det mer än allt annat.
Just nu är DET mitt allt, och vill ni veta vad det är?

Jo, inget annat mer än mitt gym!
Kanske inget oväntat?? haha!
Men jag e absolut inget freak för det.
Jag överdriver inte, jag har mina smååå mål jag sätter upp för mig själv.
Jag tar ett steg i taget, för överdriver man så tröttnar man nog lätt. (iaf jag)
Jag går dit, tränar, blir glad, mår bra,
skapar vänner och kontakter, svettas och njuter.
Det bästa av allt är ju att man känner sig så duktig efteråt.

Jag stänger av min hjärna helt gällande omvärlden.
Träningen rensar min skalle.
Och jag lägger all fokus på mig själv. =)
Så därför kände jag att jag lika gärna kunde söka jobb på gymmet också.
Med tanke på att jag trivs så bra där, det är nära och bra lixom!
Det enda som jag inte riiiiiktigt följt och varit JÄTTE strikt med sen jag blev
sjukskriven är att följa kosten som jag borde.
Men imorgon börjar jag jobba igen så då är det RUTINER som gäller igen!
Jag hatar egentligen rutiner.

Många är stolta över mig, peppar mig och säger att jag är duktig.
Jag har nog aldrig NÅGONSIN fått så mycket bra kommentarer och komplimanger etc.
av folk förr, som jag fått senaste halvåret.
Visst gör det att man vill peppa på sig själv ännu mer,
men jag är stolt över mig själv, och som jag är....
Självkänslan börjar komma tillbaka! :)
Jag får kanske tacka Lasse för att han tog allt det gamla ifrån mig,
osäkerheten, själkänslan osv.
För jag vaknade upp efter allt SKIT rent ut sagt, som en helt ny människa.
Tack idiot!

Men där är EN SAK kvar som ligger och gror än.
Ett stort misstag som skedde i somras.
Mer större för omvärlden än för mig själv.
Och jag VET att jag kommer att få tillbaka detta en vacker dag.
Åter igen, KARMAN.
Så när jag mår dåligt så tänker jag bara på det och jämför och så lugnar jag ner mig.
Men jag väntar nästan på att den dagen ska komma.

För övrigt är jag så jävla glad över att jag har mina
älskade vänner som ställer upp för mig så bra.
Jag bryr mig om dom som visar att dom bryr sig om mig.
Uppskattning, och omtanke.
Vissa har svårare att visa det än andra. Men oftast vet jag det ändå...
Jag älskar mina vänner. Och avslappnade typer är så najs.
Skickar jag ett sms och skriver att jag älskar dom, så kräver jag inget svar.
Jag berättar att jag gör det även om dom inte gör det tillbaka.
Hade det varit för några år sedan, hade jag nog blivit sur för jag inte fått bekräftelse tillbaka.
Men idag är det okej lixom.

Men jag vet.... att innerst inne... när du väl fått en dos av Lee, så får du aldrig nog ;)
Tihi.