ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jag har ett problem.
Det är ett stort irriterande problem.
Det kunde absolut ha varit värre men jag blir så frustrerad av att det inte går som jag vill.
Mentalt så rubbas både humör och lust.
Det gör mig jävligt ledsen också.

För lite över en månad sedan så låg jag på ett operationsbord.
Och sen efter detta så har jag haft små problem runt omkring detta som förstör ens vardag.
Klåda, irritation, sveda, uttorkning etc. etc.
Men mest av allt så känner jag mig bara konstig!
Jag har gråtit över mina problem, men imorgon ringer jag min läkare igen.
Med tanke på att jag inte är ensam nu och att mitt problem går ut över både mig och N.
så är det klart att det tar mer på mitt psyke.
Jag mår riktigt dåligt över det och att N. ska behöva lida utav det också! :(

Jag är bara så trött på att behöva lägga ut pengar på SKIT!
För det hjälper ju inte. Medicinen alltså.
Och om det nu sitter i huvudet...
nja, då måste jag ha något allvarligt mentalt fel!
För så här CP har jag ALDRIG varit!

Jag hoppas på det bästa i varje fall.
För jag är rätt så trött på att känna mig som en kärring!!!

Ibland värmer det som fan att få höra värmande saker.
Tro det eller ej, men jag har inte ens tänkt på att jag funnits där för henne.
Mer att hon har funnits där för mig.

Fått både skor, kläder och mat ... välgörenhet på hög nivå!
Så, TACK DU!

Men det värmer att höra att man funnits vid sidan om någon annan.
(Utan att ens tänka på det)
Jag får nästan tårar i ögonen när jag läser det!
Läs ni också så fint...

Annicas blogg....

Tack för att du finns i mitt liv Annica.
Du betyder mer än du anar.
Du är en av få vänner jag har kvar efter så många år!
Varje år som går så växer vi allt mer tillsammans och det glädjer mig!


Ikväll är det avskeds och födelsedags fest!
Nu ska vi packa och dona, fixa mat och både det ena och det andra.
Maskerad bilder ser ni på bloggen senare.

Jag hoppas att du aldrig försvinner helt ur mitt liv.
Me Love you long time!

PUSS!

Jag vill känna mig fri.
Känna solens strålar ge mig värme mot min kalla hud.
Gå barfota i gräset och känna daggens mjuka fukt under mina fotsulor.
Jag vill se vågorna röra sig i havet, känna blåsten i mitt hår.

Jag vill INTE vakna upp och titta ut igenom fönstret och se en stor bit betong.
Jag VILL INTE!
Jag vill kunna ha mitt fönster öppet när det är varmt när jag sover,
höra fåglarnas kvitter utanför utan att bli vettskrämd över bilar
och motorcykel fordon som tutar sönder sig nere på gatan.

I WANT PEACE!



Jag har gråtit 2 ggr idag över att världen är som den är.
Ja, jag kan vara känslig ibland... Ibland FÖR känslig.
Även om jag ändras så händer ingenting runtomkring mig.
Everything is the same.
Så jag har helt enkelt slutat att ändra mig och försöker bara att varken synas eller höras längre.
Jag orkar helt enkelt inte, det spelar ändå ingen roll vad jag gör.

Jag går helt enkelt och blir enkelspårig nu.
Jag känner mig som en stressad hamster i ett hjul....
Samma sak, dag in och dag ut.
Ja, det kan faktiskt bero mycket på att jag är arbetslös?
Jag får lixom ingenting vettigt ut av mina dagar.

Jag älskar ju att massera och det ger mig något bra.
Jag försöker verkligen att göra så mycket som helst,
men det känns bara som om det blir värre och värre för vad jag än gör.
Det är MIN HJÄRNA som behöver mer aktivitet.
Jag måste sysselsätta DEN (inte mig).
(Eller jo, mig själv också med tanke på min vikt)

Vill jag sysselsätta min hjärna och göra någonting som jag tycker om att göra.
Men är det någonting man gillar, ja då kostar det!
Ingenting är gratis här i livet. (Ja, det är inget nytt iaf)
Jag önskar att jag kunde åka till Thailand eller Indien och gå min Yoga lärarutbildning.
Bara stanna där och skita i allt annat.
Men så funkar ju inte livet heller....

Men jag vill vidare utbilda mig, för jag kommer
aldrig att klara av ett heltids arbete som massör.
Jag vill fortsätta att resa, that's for sure.
Jag klarar nog inte en vinter i Sverige igen!
Jag vill kunna ha en egen verksamhet framöver, 50/50 hade varit bäst!
Palla jobba för nått stort idiotiskt företag som bara tänker pengar!
TACK MEN NEJ TACK!
Jag vill sysselsätta min hjärna med annat.
Där jag kan göra allt själv! Där jag kan utvecklas.

Jag ser ingen mening med att jag ska sitta hemma och dekorera min balkong.
Även om det är skit kul för stunden.
Ser heller ingen mening med livet att jag ska sitta och sy stolsdynor eller sy in klänningar.
Jag hatar symaskiner!!!
(Hur fan kunde jag gå textil & design i gymnasiet?)
Jag får inte ut något intressant eller vettigt av någon längre.
Jag behöver något nytt.
GE MIG EN KICK!
Ta mig med storm...Vill du hitta på bus? RING MIG!
ÖVERRASKA MIG! Jag behöver det!

Jag är glad över att jag har N. som ställer upp och lyssnar på mina världsproblem.
Och hur idiotiska jag tycker att alla är.
Han förstår mig inte alltid... Jag vet inte om någon någonsin kommer att göra det!?
Ja, det enda jag kan tycka hjälpa när jag har problem är att skriva.
Även om det bara är blogg eller vad som, så hjälper det att skriva (OCH SKRIKA) av sig.
Gråta hjälper också. Men det pallar jag inte så ofta.
Men det är skönt, för det hjälper.

Jag saknar en vän jag kan prata djuphet med.
Om världen, galaxerna och allt mellan himmel och jord.

Jag börjar bli bitter...
Hjälp mig någon! Sverige bubblan börjar dra in mig mot hålet igen....

FAAAAAKK!!!

En av dom bästa låtarna ever. Eller i alla fall budskapet i låten!

Idag är det fint väder ute och då får man inte glömma solkrämen ;)

 

Ladies and Gentlemen of the class of '97,

Wear sunscreen.

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it.

The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists,

whereas the rest of my advice has no basis

or reliable then my own meandering experience.

I will dispense this advice....now.

Enjoy the power and beauty of your youth.

Oh, nevermind, you won't understand the power

and beauty of your youth until they've faded,

but trust me in 20 years, you'll look back at photos of yourself

and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay

before you and how fabulous you really looked.

You are not as fat as you imagine.

Don't worry about the future, or worry,

but know that worrying is as effective as

trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum.

The real troubles in your life are apt to be

things that never crossed your worried mind:

the kind that blindsides you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts;

don't put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don't waste your time on jealousy.

Sometimes you're ahead, sometimes you're behind.

The race is long, and in the end, it's only with yourself.

Remember compliments you receive; forget the insults.

(if you succeed in doing this, tell me how).

Keep your old love letters; throw away your old bank statements.

Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life.

The most interesting people I know didn't know at 22 what they

wanted to do with their lives; some of the most interesting 40 year 
olds I know still don't.

Get plenty of Calcium.

Be kind to your knees -- you'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry, maybe you won't.

Maybe you'll have children, maybe you won't.

Maybe you'll divorce at 40; maybe you'll dance the

funky chicken on your 75th wedding anniversary.

Whatever you do, don't congratulate yourself too much or berate yourself, either.

Your choices are half chance, so are everybody else's.

Enjoy your body: use it every way you can.

Don't be afraid of it or what other people think of it;

it's the greatest instrument you'll ever own.

Dance...even if you have no where to do it but in your own living room.

Read the directions (even if you don't follow them).

Do not read beauty magazines; they will only make you feel ugly.

Get to know your parents; you never know when they'll be gone for good.

Be nice to your siblings:

they're your best link to your past and the

people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but what a precious few should hold on.

Work hard to bridge the gaps and geography and lifestyle,

because the older you get, the more you need the people you knew when you 
were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard.

Live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths:

prices will rise, politicians will philander, you too will get old;

and when you do, you'll fantasize that when you were young,

prices were reasonable, politicians were noble,

and children respected their elders.

Respect your elders.

Don't expect anyone else to support you.

Maybe you have a trust fund, maybe you'll have a wealthy spouse, 
but you never know when either one might run out.

Don't mess too much with your hair or by the time you are 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it.

Advice is a form of nostalgia; 
dispensing it is a way of wishing the past from the disposal--

wiping it off, painting over the ugly parts, and recycling it for more than it's worth.

But trust me, I'm the sunscreen.

För ett tag sedan så hade jag en väldigt nära vän.
Han försvann.
Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte rå för att sakna denna vännen.
JA. JAG SAKNAR MIN KOMPIS!
Så enkelt e det....

Ibland är jag så jävla glad över att jag är jag.
När jag ser på andra så inser jag hur jävla modig och stark jag är.
När jag var typ 15 så fick jag en affish av en vän där det stod
"NEVER GIVE UP" Med en groda på som var på väg ner i halsen på en stork.
Men den jävla grodan klättrade upp igen!

Den grodan är jag!
Jag ger fan aldrig upp. Jag gör mitt bästa!
Det lilla jag KAN göra i alla fall.
Det jag kan gör jag inte för någon annan mer än mig själv!
Jag är den enda som vinner på saker och ting.
Och ju mer jag tar tag i,
desstu mer vinner jag och desstu starkare blir jag!

Att inte vara konflikträdd tex.
Att man är ärlig, rakt på sak och vet vad som är rätt och fel.
Jag kan vara hård, men jag är rättvis.
Men får vad man förtjänar, och det får även jag om jag gör fel.
Men att försöka smita ifrån problem
eller "lägga dom vid sidan" FUNKAR INTE! Trust me!
Dom kommer förfölja dig tills det tas upp.
Man kan gömma det långt långt inne.
Det kommer ligga där och rosta och gnaga.....
Trust me on this one as well!

Och detta gäller alla. Inte bara dig.
Försök knarka, sup eller ät sönder dig,
men dom kommer fortfarande ligga där!
Är det inte bara lättare att bli kvitt med
problemen och leva i nuet på riktigt istället?
För det är bara då du kan njuta på riktigt tror jag.
Se på mig, jag hade ett "problem" som jag försökte ignorera i 3 år.
Det funkade inte. Verkligen inte!

Men eller så är det så här....
JAG HAR ETT SAMVETE?
Det är inte många som har samvete idag.
Tråkigt. Så dåligt många måste må innerst inne.
Men jag har också varit PROFFS på att spela teater!
Vissa är duktigare än andra....
Men till slut så lyser det igenom din fasad.

Jag erkänner att jag är känslig, jag mår dåligt from time to time.
(Som alla andra normala människor)
Alla har problem, ingen är unik. Vi är alla lika innerst inne!
Men ju längre tid det går, desstu svårare blir det att ta tag i.

När fan ska folk ta och FATTA detta?
Bryt ner era jävla murar och fasader ni har uppbyggda!
Lev sedan fritt, i harmoni och lycka - på riktigt!
Om det krävs att gråta, så GRÅT!
Om det krävs att skrika, så SKRIK!

ÖPPNA DIG! ÖPPNA DITT HJÄRTA!
Jag har tagit ett steg i dag... I rätt riktning!

Känner mig fortfarande krasslig.
Tar ju inte piller, men senaste så har jag gjort det för att skynda på processen.
Min migrän har kommit fram lite då och då och har då proppat i mig gamla migrän pills.
Till vilken nytta? Ja, för den är där idag igen....



Så här ser jag ut at the moment...

Ibland måste man väl bara vänta ut skitet.
Och nu är kosten viktig.
För ja, det är kosten som orsakar migränen.
Även dags för träning delux 5000.
Men hur ska jag orka träna nu?
Nä, bli frisk först, sen träna. JAAAADÅ!

Tur att hjärtat mitt fortfarande är varmt.
Det är nog det enda som håller igång mig för tillfället!
Min underbara man.

För det första... Varför säger vi FARBROR Doktorn egentligen?
Varför inte bara Doktorn?

Första ögon blicket då jag såg en UNG och
relativt good looking läkare i korridoren så tänkte jag...
"Jaha, ja det är säkert han jag får gå in till när det är min tur".
(Det är så typiskt min tur ju)

Och visst, några minuter senare så står han och kallar mitt namn...
Jo visst ja, hej och hå.

Min vän Theresia följde med in och var lite stöd.
Mest bara närvaron som gjorde mig trygg.
Sen att jag var näck, ja det var ju en annan femma.
Men jag tror alla av oss sett en naken kropp tidigare.



Hade läkaren varit äldre hade det varit en annan femma.
Men egentligen, varför är det så?
Ju äldre, desstu mer erfaren eller bara att man inte är jämn gamla?
Att det är mer okej då?
Varför tycker man så egentligen?
Det är ju inte bara jag som tycker så.
Det är ju rätt vanligt.
Men det är ju egentligen ingen fara. Åldern...

Hade ju varit mer trygg med en kvinna, men nu hade jag inte den chansen.
För jag frågade faktiskt, men då var
jag tvungen att boka en ny tid och ja, det ville jag inte direkt.
Men varför ska ålder så mycket till problem alltid?
Inte bara i detta fallet, men till många fall.
Varför analyserar folk så mycket kring ålder och inte erfarenhet?
Och framför allt.... varför gör JAG det?

Jag kanske börjar få ålders nojja?

Ett lite annorlunda inlägg.
Mer en tanke som legat hos mig ett tag.
När jag var i väg på meditations centrat så hade jag oerhört många tankar som surrade.
Men innan jag ens åkt iväg så drömde jag om en gammal vän.

Drömmen som var ganska verklig för mig satte mig i en sits där jag blev osäker.
Den där sitsen där man inte vet hur man ska agera.
I nu läget talar jag inte med denna person pga jobbiga omständigheter.
Jag visste inte om jag skulle hälsa på henne i drömmen.
Men hon vinkade till mig och jag hejjade glatt tillbaka.
Sen var det väl inte mer med det.

Men känslan i drömmen var djup.
Och jag hade en enorm dragning till sorg.
Jag vill bara krama henne.
Det kanske känns dumt, men det vill jag och det är sanningen.
(Och det vill jag fortfarande)

Jag hade kunnat lägga mig och as bölat faktiskt.
Jag tror det hade varit gott.
Tanken har ju slagit mig i vaket läge också.
Bara för några dagar sedan faktiskt.
"OM det nu skulle vara så att man stöter på varandra....ska man då hälsa?"
Det var väl mest min tanke...
Jag menar...  Vi bor i en liten stad trots allt,
och förr eller senare kommer det till att ske att man
springer in i varandra så det är lika bra att vara förberedd. Typ.
Mitt behov av att vilja krama henne var ännu starkare efter min dröm.

Dagen efter .... ja då händer det... Så klart.
Pang.
Det var bara så väntat.
Men vi sa HEJ i alla fall.
Och det kändes lite skönt pga min osäkerhet kring det.

Sorgen och kramen sitter kvar dock.
Du vet vem du är. Och jag har läst ditt inlägg också.
Vet verkligen inte vad jag ska skriva mer än att jag vill sända dig en kram.
Och så är det.

Godnatt alla....

Var nöjd med allt som livet ger. Som Baloo sjunger....
Ja det stämmer verkligen den där sången.
Bra text om inte annat.

För ett tag sen önskade jag mig en sak.
När jag ser tillbaka på tiden då så var jag väl väldigt dum.
Men jag var väl dum av en anledning. För att erfara antagligen.
Jag la min önskan på hyllan, även om jag strävat efter den.

Det fanns så mycket annat som tog min tid och det gör det fortfarande.
En sak i taget och hellre baby steg i rätt riktning än att allt går käpprätt åt helvete åt fel håll.
Jag har inte tänkt på min önskan på ett tag då det dykt upp andra saker runtomkring.

Men jag vet om att ALLT MAN ÖNSKAR KAN MAN FÅ....
(Som Benjamin syrsa sjunger)

Men var försiktig med vad du önskar,
och önskar du något ska du vara specifik.
För att du verkligen får det förr eller senare,
men när eller i vilken form kan inte vara precis.

Jag fick vad jag önskat, men i helt fel tillfälle.
Och ja jag får ta smällen.
Jag får stå mitt kast. Hårt.
Hur hårt det än är så kan jag inte göra mycket mer än att tänka smart.
Även om det känns som om pajen smetas in i huvudet på mig!
Men jag är väldigt glad över att jag inte är ensam.
Att ha en axel och ett stöd känns oerhört skönt i valet jag gör.
Jag hade nog aldrig klarat det utan min fina vid min sida.
Han hade lika gärna kunnat springa sin väg fort som fan.
Men MAN som han är så står han fast vid min sida och det värmer oerhört.
Jag nästan gråter av tanken på hur fin han verkligen är.
Jag är för första gången på väldigt länge lycklig i ett förhållande.
Även om ordet förhållande kan skrämma mig fortfarande.



För övrigt är jag bara trött och utmattad.
Jag mår illa konstant. Och känner mig som en stor blobb.
Typ som denna bilden.... En blobb....
Som bara smälter ut med marken. Potatismos...
Ja, jo jag blir bara fetare och fetare känns det som.

Men ja snart är allt över och då tar jag tag i min träning ordentligt.
Nästa vecka börjar jag på Bikram Yoga. Det ska bli svettigt och gött....
Hoppas bara att jag orkar det. (i nu läget)
Framöver är det inga problem...
så fort allt skit är överstökat så kan jag fitta till mig! (ursäkta språket haha)
Mest illamåendet som tar emot med träningen.

Vaffan... BEACH 2011 snart lixom!!! COME ON!

Maja ringde innan idag. Alltid lika kul att prata med henne.
Den jäveln satt i Puerto Rico och skulle segla till Florida imorgon bitti.
Galning säger jag bara... Saknar henne!

Nä... Nu skriker min säng efter mig... Leeeeeeeeeeee....Leeeeeeeeeeee....

Sov gott allesamman. Smell you later aligator!

Idag är det söndag.
En varm och solig söndag.
Våren nalkas men jag känner mig bara trött och frusen.
Jag har inte varit mig själv den senaste månaden.
Det är någonting som inte stämmer.

Jag känner mig bara allmänt tom.
Mina tankar snurrar.
Resultatet på alla frågor och tankar får jag imorgon.
Det är mest det jag väntar på.
Jag går väl in med en inställning på det värsta,
och skulle det vara tvärtemot så lättar trycket enormt.
Jag kan ju säga att jag inte känner mig direkt glad.
Det gör ont i mig redan och jag har en klump i halsen av gråt.

Detta är givetvis ingenting jag visar offentligt.
Inte ens för mina vänner och inte ens för min fina.

Ja, jag har en fin vid min sida.
En fin man.
Jag gör det offentligt. Idag. Nu.

Jag har en man. En pojkvän.
Men jag kan inte kalla honom pojke så jag gillar man bättre!
För han är mer man än någon jag träffat innan.
(Kanske kan ha och göra med åldern också?)



MIN!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över detta.
Lee har en pojkvän.
Det skrämmer mig lite faktiskt. Men jag är lycklig.
Men jag måste väl säga att jag efter vi snackade om det blev lite rädd.
Rädsla över att det ska bli som mina andra förhållanden.

Men jag är lyckligt lottad över att ha någon som honom.
Han lyser upp min vardag när den är mörk.
Han är verkligen en guld klimp!
Och han får mig till att må bra.
Han uppskattar mig för den jag är.
Det är lite svårt att förstå ibland,
då många av mina senaste aldrig varit nöjd med mig.
Och jag har försökt för mycket.
Detta är annorlunda och så lätt.
Och det är väl så det ska vara kan jag tycka.
Han är den finaste jag haft på... ja... länge... väldigt länge.

Sen att mina vänner gillar honom är bara en stort plus i kanten.
För vänner ja, dom e viktiga dom!
Även om jag för tillfälligt har lite svårt med att se vem som verkligen är mina vänner.
Men det visar sig väl med tiden.
Ingenting kommer som en newsflash direkt.
Att man blir sviken av den ene och huggen i ryggen av den andre, that's life.
Inget som förvånar mig, och faktiskt inget som rör mig ryggen längre.
Tragiskt att säga "JAG ÄR VAN".

Men det är dom som förlorar min vänskap. Inte jag.
Jag har bara extremt medlidande till dom jag ser inte mår bra.
Dom sårar bara sig själv. Inte mig!
Nu tar jag vara på dom som verkligen är där och dom som behöver mig!

Nu har jag precis skrivit ett brev till en kär vän.
Sen får vi se hur allt blir efter detta.

TJO FLÖJT!

Det känns annorlunda att vara hemma igen.
Men det känns oerhört skönt.
Man uppskattar verkligen det man lämnade hemma av kärlek.
Problemen finns runt hörnet men skulle dom dyka upp
så kan jag hantera dom i dagens läge.

Att lära sig rätt sorts praktik i meditation gjorde jätte mycket.
Även om jag inte alls tyckte om den till en början.
Men Vipassana meditation är Buddhas gamla lära.
Han hjälpte tusentals och läran gick vidare till tusentals andra och den lever vidare idag.
Och med tanke på att den gör det så måste den ju ha en mening. Eller hur?

Jo, negativiteten har jag kunnat hantera.
Men visst kommer det nytt, man blir aldrig problem fri.
Det är en sak att vattna och ta hand om blomman och ge den näring,
när själva saken är att rötterna börjar ruttna.
Då måste man gå till grund och botten med det och gräva upp problemet i roten!

Jag känner nu mesta bara medkänsla och kärlek.
Till dom som gör fel, inte mår bra och speciellt till de som är dumma av OKUNNIGHET.
Precis som jag själv varit en gång.
Men jag kan inte hjälpa dom. Det är bara dom själv som kan det.
Jag kan bara guida andra i rätt väg, men de väljer själv om de går vägen eller inte.

Du väljer ju själv vilken väg du går i livet.
Ingen annan gör det åt dig mer än du själv.
Man måste vara smart och stanna upp och se efter
så att det är rätt väg man tar innan man väl tar den.
Går du fel så är det bara du som lider uttav det i slut ändan och du sätter dig själv i knipa.
Men ibland krävs det att man går fel för att hitta rätt.

Börja med att älska dig själv.
Ta tag i dina problem istället för att ignorera dom.
För ca ett-två år sedan började jag älska mig själv.
Det går fortfarande långsamt framåt, men i alla fall i rätt riktning.
Det tog mig BARA 24 år att inse vad jag gjort emot mig själv.
Hur jag tryckt ner och smutskastat mig själv av lidelse.
Och bara accepterat det som det var.
Att man aldrig varit nöjd med sig själv.
Mycket på grund av vad man "varit med om" under barndomen.

Folk kunde slänga runt mig som en trasa och jag accepterade det.
HUR I HELA FRIDEN kan man acceptera av sig själv att behandla sig själv dåligt?
Ni förstår då kanske att jag inte kan hela mig själv på en
10 dagars kurs efter 24 års IKKE ACCEPTERANDE av mig själv!

Jag hade många konstiga drömmar under min 10 dagars period.
Med tanke på att man rensar skallen på djupet så minns jag ALLA
drömmar jag haft under 10 dagar.
Dom har varit sjuka som fan!
Jag kommer till att skriva ner många av dom här i ett inlägg
så att alla andra också kan skratta lite.

Jag har fått många insikter kring mycket i livet.
Först och främst är JAG säker på min sak (som jag kanske inte var till hundra innan)
på hur mycket jag tycker om en viss "ny person" som dykt upp i mitt liv.
Jag har väl blivit av med lidelsen av rädsla för att bli sårad av det andra könet nu?
Men saknaden under 10 dagar var enorm.

Det kommer ett inlägg om meditationen snart...

Stay tuned.

Jag har nog världens bästa "store bror".
Jag är väldigt glad över att ha en person som honom i mitt liv.
Och "slumpen" av att jag fick träffat honom i somras.
Han har mer eller mindre tagit över en gammal väns plats i mitt hjärta.
Och för en gångs skull känns det bra så...
Eller BÄTTRE faktiskt.
För denna människan är guld värld.



Joel.

Det finns ingen slump.

Ja då var det dags att skaffa sig ett JUBB!!!!

School is over!

 

Har bestämt mig att det bästa jobbet för mig är att vara en TELETUBBIE!

Lea gillar mig och det är jag glad över! :)

Har funderat mycket på vad jag ska göra nu.

Jag vill gå steg 2 i skolan (till hösten kanske) och jag vill även ta körkort.

Körkortet är inte en dag för sent!

 

Men först måste alla skulder bort och jag måste ha ett

tillfälligt jobb innan jag hoppar på något nytt.

Kan man gå in på Arbetsförmedlingen och söka jobb som en Teletubbie?

Nä men en Clown kanske? Hur får man ett sådant jobb?

- Hej, mitt namn är Lee, jag vill bli en clown!

 

Jag vill jobba med och inom mycket!

Socialt och rörligt aktivt arbete är ett måste.

Barn får gärna vara inblandat och att ha roligt är också ett måste!

Helst på ett lite “udda” sätt... Där man kan vara “sig själv för en stund”.

Därför tänkte jag att en Teletubbie passade bäst!!! :D

I Teletubbie-land är allting roligt, fluffigt och fint.

Man kan sjunga, dansa och vara helt galen.

 

Att klä ut sig och måla sig är ju också helt fantastiskt.

Därför kan jag ju tänka mig att clown också skulle varit roligt.

Men utklädnad..... Ja det lutar nog mer åt TELETUBBIES!

Dessutom ha fina handväskor och pilatesbollar! Mouhahaha.

Och städa behöver man inte heller, för dammsugaren är igång hela tiden!!!

 

Nä men skämt o sido.

Jag är även en problem lösare och gillar att ta hand om folk.

Ansvarstagande med andra ord.

Om de är äldre eller små det spelar ingen roll.

Massagen spelar stor roll, för massagen är väldigt meditativt för mig.

Jag är då även en hjälpande hand för andra och löser problemen.

2 flugor i en smäll vet ni ;)

 

En masserande teletubbie i ett varmt land?

 

Nu är stressen över skolan över.

Ja, det har alltid varit lika jobbigt för mig

att gå igenom skola med koncentrations svårigheter.

Tack Yogan för att du hjälpt mig finna mitt

inre lugn så jag kunnat gå igenom skolan utan problem.

Tacka gud för att jag verkligen gillar kroppens utveckling

och funktion så jag verkligen har varit vaken under lektionerna.

Vi människor är verkligen underverk!

 

Nu när det är över så har jag suttit mer än halva dagen och sökt jobb.

Fick ett bra erbjudande igår i från Johan (Dee's käre snubbe).

Massera ett fotbollslag ute i Höllviken 2 ggr I veckan. Det gillar vi!

Fint av honom att hämta mig i Falserbo igår också.

 

Annars har jag BARA suttit i tele och framför datorn idag.

Pratat med AMS, fixat mig en personlig coach,

rätt ut saker med soc och fixa ekonomiska problem.

Fått ihop lite massage kunder, bokat lite tider för personliga saker som läkarbesök etc.

Kommer även igång med Yogan på måndag!

 

Nu börjar det flyta på igen. Rutiner.

Nu ska bara ekonomin bli stabil igen.

Jag siktar mot TELETUBBIE-LAND!!!!

Där är allt bra! :) Jag ska dit!!!

Svadistana chakra är ett chakra som ger energin till allt det där som är gott.
Alla dom där bekväma och bra sakerna i livet.

Sånt som man gillar helt enkelt.
Allt i från mat, sex, alkohol, droger, sötsaker etc.
BEKVÄMLIGHET helt enkelt!
Jag brukar säga "den enkla utvägen".

Min energi har varit mycket beroende av detta chakra sen lite innan jul ungefär.
Vet inte riktigt om jag ska se det som en dålig sak, för alla behöver det då och då.
Inget chakra är "dåligt" heller. Bara man har balans och kontroll.

Okej, alkohol och droger kan man klara sig utan.
Mat behöver man ju och sex också. (ibland i alla fall)
Men vart går gränserna?
Jag fick en tanke ställare i morse när jag vaknade.

Efter att ha blivit bjuden på en helt underbart fantastisk hemma gjord
fisk gryta/soppa igår med lax, räkor, kräftor och torsk och
alldeles för många glas vin och cigg så märkte jag
på mig själv att jag njuter för tillfälligt av helt fel saker.
Nu pratar jag inte om maten, för den var sjukt god!
Men drickat.

Jag gillar inte ens att dricka längre.
DET ÄR SJUKT ATT SÄGA DET!
Eller i alla fall att det ska komma i från mig.

Det har blivit vin under jul helgen och nu några gånger.
Efter i morse så inser jag nu att jag känner mig så mycket
bättre själv (kroppsligt och själsligt) och inte behöver
substanser för att tex koppla av eller liknande.
Jag är hellre medveten och närvarande i allt jag gör.
ALLTID, hela tiden.
För vem vill ha kontakt med någon som inte är där?
Nä, jag tänkte väl det!

Men jag måste exprimentera med detta och få mig några funderare och klura ut detta själv,
för det är ingen annan som gör det till mig.
Jag har festat mycket i mina yngre dagar (och jag är inte så gammal trots allt).
Men när jag vaknar av att alla muskler och leder gör ont och
jag knappt kommer ihåg hur och när jag somnade och huvudet bultar
så väljer jag nog att INTE dricka alkohol i framtiden.
Nu är det givetvis från situation till situation.
Jag gillar inte att lukta alkohol, min kropp mår inte alls bra heller.
Med tanke på att man har renat sig förut så känner jag sjukt stora skillnader.
Mest i lederna konstigt nog. Känner mig som en gammal tant!

Jag har dessutom lagt på mig 3 kilo senaste veckorna.
Detta var inte roligt att se på vågen.
Normalt väger jag inte mig, men jag har varit hemma hos pappa idag
och kunde inte låta bli den när jag var inne på toaletten.....
Skulle aldrig ha gjort det!
Men ändå valde jag att gå ut och fortsätta äta min halvätna kaka!
Det är slut på det nu vill jag lova.
Nu är det detoxing som gäller igen samt att komma igång med Yogan efter julen.
Det känns jobbigt, men det är även stressen
inför mina tentor som ligger och spökar i min hjärna!

Snart kan jag pusta ut i alla fall...
Ja, jag måste väl erkänna att jag har lite ångest i från igår.
Jag var inte den enda heller faktiskt.
Även om kvällen var väldigt väldigt trevlig, rolig och ja konstig?
Men det är bra att man har kontroll och vet vad som är rätt och fel.
Jag kommer att fela många gånger till, tills jag rättar mig själv!
Detta var ETT steg till i rätt riktning i alla fall.

Nu är det dags att måla klart min tavla sen ska jag på fest :)
Nykter som ett bi ska jag vara.

Puss på er mina vänner.

When understanding, knowing and acting come together.
When you know what is right and wrong.
When you understand the consequences of it.
Choosing the right way, with the right people.
But still exploring "bad things" trying to find the balance.
But I am under control. More then under control.

Moving on from one step to another. Getting to know myself.
The Lee who have been splattered in pieces once, and building her up piece by piece again.
And it will take time. But slowly slowly I'm moving forward with myself.
Life is a big process, the whole time. And I am just getting closer to myself.
Mostly for the understanding.

And I'm not just getting to know myself.
Others as well. Analyzing behaviour and just look at the crazy world we live in.
I think the whole world is going nuts.
Something went really wrong somewhere.
But I finally understand how fucked up this world can be.

The only thing you have to do is to see it positive.
If you go into the negative path, you will be the same fucked up person.
YOU CHOOSE HOW YOU WANT TO LIVE!!!
Observe: YOU!

I choose to live in peace. But I am far away from peace still.
I still work hard to prioritize myself instead of being there for everyone else.
And when I do, I notice that I suddenly have more people around me that cares!

I have love, I give love, I love myself and I love others.
And I don't judge anyone the same way as I did before.
I accept how people are today and how they choose to live and love their own life.
I can't do nothing. It's just THEY who can do something!

But yes, of course I get sad, disapointed, heartbroken and mad sometimes.
This can be a normal reaction.
Depends who it is or how the situation are of course.

I care alot. And I love alot.
I can have so many feelings inside of me.
And I feel other ones feelings very easy as well.
But I learned to live with the situations.
Accept the situation even how bad they are.
I still can't do anything about it.

I can forgive easy. But I will never forget.
I am sensitive and fragile when you get close to me.

What ever you do, do not feel sorry for me.
I am stronger then that.
I can handle myself and to be sorry for me is not something I like.
The only thing I want YOU to do, is to be honest and to appriciate me as I am.
No matter what and how.

Well.... Life is a rollercoaster and I'm halfway up at the moment! :)

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag håller på med.
Jag orkar inte ens tänka på det.
Folk snokar mer än vad jag faktiskt själv gör i det hela.
Men jag förblir hemlig. Jag talar inte öppet längre om vad som sker i min vardag.
I alla fall inte till alla.... Några... Och så förblir det.

Därutav skriver jag inget heller, det är slut på att ute lämna mig.
Jag väljer varmt med hjärtat om vad jag kan skriva öppet om på internet och inte.
Folk ska inte ha det SÅÅÅÅ roligt! :)

Jag tar i alla fall allting som det kommer och lägger inte ner en
sekunds energi på att analysera saker och ting längre.
Det har jag gjort tillräckligt i mina dagar känns det som och orkar helt enkelt inte.
Det är bara rätt onödigt för jag är nöjd med allt i dags läget och uppskattar det lilla jag har.
Blir oerhört rörd över att nytt folk i mitt liv verkligen bryr sig och lägger tid på en.
Det värmer oerhört :) och uppskattar det djupt!

Jag är väldigt glad över mitt dags läge. Mitt hem. Mitt singel liv och min framtid.
Jag kan göra vad jag vill, när jag vill och min frihets känsla är underbar!
Har fått många ut pustningar de senaste dagarna.
Vissa saker / människor kan jag titta på idag och verkligen SE problemen eller vad som är fel.
Jag har inte haft fel hittils. Och jag lär mig även att se mina egna.

Det som jag alltid har trott varit problem som ligger i "mina händer"
har faktiskt aldrig legat hos mig.
Men jag har tagit många smällar ändå och lagt över många andra problem på mig.
Någon sa till mig att jag visar att jag är en människa med
ett öppet hjärta och tycker/tänker det bästa om de jag har runt om mig.
Och det är sant. För jag ser oftast aldrig något som är dåligt.
Jag ser det som är bra - OFTAST I DOM VÄRSTA!!! (tragiskt nog)
Därutav har jag limmat ihop hjärtat med karlssons klister många gånger....

Sen är det lätt att vara efter klok ibland, men det tillhör min charm.
Men men... karma...
Jag börjar även förstå att jag ligger rätt bra på det när det gäller många andra ute i världen.
Att börja rannsaka sig själv, sitt inre och sota för allt man
gjort tidigare är ett bränna av sin karma lite.
Karman är där NO MATTER WHAT.
Jag lär mig av mina misstag i dagens läge iaf.

Börjar kännas bra att folk verkligen börjar lyssna på vad jag har att säga nu.
Jag antar att jag är mer vuxen än vad jag tror att jag är.

Jaja... Detta var allt för ikväll.. jag fryser röven av mig nu så nu väntar sängen! :)
Toodeloooo

It's past bedtime and it's now thursday the 23th of December.
It's Christmas eve tomorrow. Crazy. I can't believe it.

Looked at some old photos from last year when I was working on Raja Laut.
It seems like yesterday but in the same time it feels like so long time ago.
Many things have happened the past year.
Faster then I thought, and in the right direction too.
Forward and not backwards. And that's always a start :)
I'm not stuck on the same path either, which feels really good.

I sure do have been down many roads and tried a little bit of everything.
But the right way is where my heart leads me.....



This is me, a year ago. On the boat. In my christmas dress.

Today my heart led me to my friend My and her baby Lea.
The cutest FLUFFY baby ever!!! :)
We met down town Malmö, took a coffee and then took the train to Lund.
Her man wasn't home (he is doing a music video) so I'm spending the night here too.

And we are going for some shopping tomorrow as well. YAY!
I like the Christmas time. Specially when I can spend time with the ones I love.
I haven't done that for a while so I missed it.

My is one of my dearest friends.
I do not have so many close ones. And I'm more then satisfied with that today.
Earlier in life, this would be a "problem" for me.

Some of them I left behind and closed the door.
But when I closed one door, another one opened.
Because everything happens for a reason and
I manage very good without some people in my life.

Today when I came back from the supermarket I got a Christmas card.
Who could send ME a christmas card?
I allready got one from mum, so.....
Suprisingly it was from Theresia.
Wow! How thoughtful. :) I was very happy!

I went with her and around 8 others to Östra Grevie last sunday.
To a Danish couple that works for THE ART OF LIVING
I was very happy when she asked me because this is what I like to do.
We arrived in the beautiful winter wonderland and started with a little bit of Yoga.
Then a meditation and then we watched a 40 min movie with Sri Sri Ravi Shankar.
THE GURU OF JOY!



This is a little piece of that 40 minutes. About LOVE!
BHAKTI.

I watched many clips with him. I like him.
After watching the movie, we had vegetarian dinner and cake.
A really nice evening after school.

Well, it's time for bed now.
Before you will go to bed too, watch this.
ENJOY :)

Waking up in the morning and the feeling is nice.
I for maaaany days slept so much as I wanted to.
And the feeling of a clean apartment feels awesome.
It feels so much lighter in a way.
And since I re-decorated yesterday too, everything came to it's place FINALLY!
It feels good. Really good.
Specially the hallway and kitchen in a way. :)
Now I can ask people to come over too, yay!

Kitchen feels different.
And all the snow on the balcony is so beautiful.
I am so happy that I have a full fridge, cooked food and a nice clean apartment.
It's now time for breakfast. Oatmeal and fruits, yum!

I am so thankful today that I have a roof over my head.
A big bed and a really NICE home to come home to everyday.
Imagine how many people in the world who lives on the street.

I am also very happy that it's 3 days to Christmas eve.
Normally I don't really like the Christmas time because it
feels like everyone gets together "just because"
and force themselves to buy gifts to each other.
I think I have to suffer with this for a day and don't care about it, cuz it's just like that.
Nothing I can do about it.

I buy gifts when ever I feel like, I think that's better!
And then people can appriciate it more too.
Since they get suprised :)

One thing that made me happy last night was that my mum told me that
the mumś side of my family can get together at MY PLACE day after Christmas eve.
That sounded like the absolute perfect idea,
since Leif and my brother have never visited my place before.
And I'm going to spend Christmas eve with my dad.

Well, this is a life for many normal children today - with separated parents.
I've been doing this since I was 6 years old, so I'm pretty used to it.
And I'm not a kid anymore. But I still don't like it.
All the other children who does the same, I understand you!

Now I'm just going to enjoy my clean apartment for a while.
And keep it like this for a while.... Maybe... Haha :)

Have a nice day everyone!

Jag ser samman kopplingar hela tiden. Till allt.
Saker jag aldrig har sett förut, dyker upp.
Små saker som är så självklara.
Det är som ying & yang.
Allt har sin mening.
Det finns ingen slump.
Det är menat, det finns en connection.
Men till vilken grad? Och hur?
Det jag har sett från första början är nog sant.
Eller så är jag nog psykiskt sjuk och inbillar mig en massa saker.

Jag vill luska vidare i det här.