ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jag vill känna mig fri.
Känna solens strålar ge mig värme mot min kalla hud.
Gå barfota i gräset och känna daggens mjuka fukt under mina fotsulor.
Jag vill se vågorna röra sig i havet, känna blåsten i mitt hår.

Jag vill INTE vakna upp och titta ut igenom fönstret och se en stor bit betong.
Jag VILL INTE!
Jag vill kunna ha mitt fönster öppet när det är varmt när jag sover,
höra fåglarnas kvitter utanför utan att bli vettskrämd över bilar
och motorcykel fordon som tutar sönder sig nere på gatan.

I WANT PEACE!



Jag har gråtit 2 ggr idag över att världen är som den är.
Ja, jag kan vara känslig ibland... Ibland FÖR känslig.
Även om jag ändras så händer ingenting runtomkring mig.
Everything is the same.
Så jag har helt enkelt slutat att ändra mig och försöker bara att varken synas eller höras längre.
Jag orkar helt enkelt inte, det spelar ändå ingen roll vad jag gör.

Jag går helt enkelt och blir enkelspårig nu.
Jag känner mig som en stressad hamster i ett hjul....
Samma sak, dag in och dag ut.
Ja, det kan faktiskt bero mycket på att jag är arbetslös?
Jag får lixom ingenting vettigt ut av mina dagar.

Jag älskar ju att massera och det ger mig något bra.
Jag försöker verkligen att göra så mycket som helst,
men det känns bara som om det blir värre och värre för vad jag än gör.
Det är MIN HJÄRNA som behöver mer aktivitet.
Jag måste sysselsätta DEN (inte mig).
(Eller jo, mig själv också med tanke på min vikt)

Vill jag sysselsätta min hjärna och göra någonting som jag tycker om att göra.
Men är det någonting man gillar, ja då kostar det!
Ingenting är gratis här i livet. (Ja, det är inget nytt iaf)
Jag önskar att jag kunde åka till Thailand eller Indien och gå min Yoga lärarutbildning.
Bara stanna där och skita i allt annat.
Men så funkar ju inte livet heller....

Men jag vill vidare utbilda mig, för jag kommer
aldrig att klara av ett heltids arbete som massör.
Jag vill fortsätta att resa, that's for sure.
Jag klarar nog inte en vinter i Sverige igen!
Jag vill kunna ha en egen verksamhet framöver, 50/50 hade varit bäst!
Palla jobba för nått stort idiotiskt företag som bara tänker pengar!
TACK MEN NEJ TACK!
Jag vill sysselsätta min hjärna med annat.
Där jag kan göra allt själv! Där jag kan utvecklas.

Jag ser ingen mening med att jag ska sitta hemma och dekorera min balkong.
Även om det är skit kul för stunden.
Ser heller ingen mening med livet att jag ska sitta och sy stolsdynor eller sy in klänningar.
Jag hatar symaskiner!!!
(Hur fan kunde jag gå textil & design i gymnasiet?)
Jag får inte ut något intressant eller vettigt av någon längre.
Jag behöver något nytt.
GE MIG EN KICK!
Ta mig med storm...Vill du hitta på bus? RING MIG!
ÖVERRASKA MIG! Jag behöver det!

Jag är glad över att jag har N. som ställer upp och lyssnar på mina världsproblem.
Och hur idiotiska jag tycker att alla är.
Han förstår mig inte alltid... Jag vet inte om någon någonsin kommer att göra det!?
Ja, det enda jag kan tycka hjälpa när jag har problem är att skriva.
Även om det bara är blogg eller vad som, så hjälper det att skriva (OCH SKRIKA) av sig.
Gråta hjälper också. Men det pallar jag inte så ofta.
Men det är skönt, för det hjälper.

Jag saknar en vän jag kan prata djuphet med.
Om världen, galaxerna och allt mellan himmel och jord.

Jag börjar bli bitter...
Hjälp mig någon! Sverige bubblan börjar dra in mig mot hålet igen....

FAAAAAKK!!!