Happy Birthday to me...
Yesterday was my birthday....
I turned 25, for the third time :)
The morning started with the men from "Sopstationen"
came and delivered my furnitures.
One "kitchen couch" and one bookshelf for the livingroom.
So, I just putted everything in the bookshelf and then my grandmother came for a visit.
I got a nice cheeseplate and different kinds of food.
Very nice, then my night with my friends were saved,
and I could plan a "cheeseplate night".
And, a nice glas of red wine.
During that time, Jonas baked 2 mudcakes =)
After grandmother left, My and my mother came for a visit.
Mum gave me alot of small gifts (some of them were from when I was a kid)
And I got a rose from My.
I also got a flower delivery from my dear friend Jan.
It was suppose to be flowers and chocolate but as I write this,
the chocolate came delivered with an extra flower <3
He is one of the dearest friends I have, even if we don't speak that often,
he has a really big place in my heart.
Thank you for being YOU!
When my mother and My left, I could relax for about 30 minutes.
Clean a little bit and then it was time for the next one to come.
My steph father and my sister. Got a card from Ikea with 200 kronor :)
They also drove me to work, cuz YES I had a indoorwalking class at 18.30.
So, a workout in the middle of everything and then back home to see my friends.
Dee, Malin and Jonas of course.
And Sandra came over as well :)
I took a deep breath and a glass of wine.
Ate almost all the cheese cuz I was starving at the same time.
And after a glass, I and everyone else were tired and it was time for bed.
During the whole day, I felt that something were missing.
I tried to ignore it but the other piece of puzzle were not there.
Not here on my birthday. :(
I felt sad and lonely eventhough I got so many friends around.
All I got was a text message then night before....
But when I was in bed the phone rang. THANK YOU.
I miss my oldie and as soon I started to talk to him I got tears in my eyes.
I even cry as I write this.
I really don't know why but I always get very emotionell when I'm with him.
He means more to me than I would ever understand.
Even today when he's not even "mine" anymore.
But I was glad to hear his voice all the way from Cuba.
So, now ... All I have to say is that DON'T BE AFRAID TO SHOW LOVE!
If you need to cry, CRY!
If you need to walk around the world, do it.
What ever you do, never do something that would harm yourself or someone else.
THAT IS NOT LOVE!
That's all for now.
Peace
A lovely sunday morning
This morning I woke up by the neighbor above us.
Their dog was playing with a ball or something.
Well, I didn't mind cuz I have rested the hours that I needed.
I was in bed while I facebooked around a bit and of course the
news of today is that Whitney Houston is dead.
Found her dead on her hotel room in California.
R.I.P Whitney, I'll hope you are clean from drugs in your next life.
Well, while we start the day by mourning Whitney, why not listen to her album?
So, I checked if Jonas were home (so I don't wake him up).
There were no jacket or shoes so I guessed that he slept at Marcellos place.
I put on Whitney pretty loud in the kitchen while I make my breakfast,
light some candles, make my Nespresso coffee and get my book to read for a while.
Meanwhile outside, the snow keeps falling down and the cemetery looks more and more lovely.
Candles, makes me feel calm.
View from kitchen window, into the cemetery.
Had sun for couple of days now, but this morning I woke up to a white sky and snow.
Nice, for once....
Egg, bacon, coffee and Fredrik Paúlun.
Suddenly Jonas walks into the kitchen.... WTF?
He wasn't home? But I guess he was anyway.
I turned down Whitney and made him rest a bit more ;)
But it's his own fault if he hides his jacket and shoes in his room.
WHY DO THAT ANYWAY?
I guess we'll never know.... haha...
Time to read. Take care peps.
Peace!
Better late then never....
The last 2 weeks have been stressful.
Or no, not so stressful actually....
It's just that I've been spinning around in my own head, back and forward.
Mostly doing things in the new appartment.
And hanging around with friends instead of actually
doing things that needs to be done.
I LOOOOOOVE the new appartment.
And everything about it.
It feels like I lived here for years and it have not been 2 weeks yet.
It feels so natural and it feels even better to live with someone you know.
I don't think it can get any better actually.
Yesterday I finished the living room and 1 hour later when Jonas comes home,
he only LOOKS at the bookshelf and it falls apart... WTF!
Yes, for those who not know Jonas I have to tell you that he
is one of the most clumbsiest guys I've ever known.
(Maybe I don't know what I got myself into haha)
So now I have to look for a new bookshelf AND a couch for the kitchen.
But more than that.....I'm done with almost everything.
Even the art are up allready.
It feels good to wake up to birds outside the window instead of cars and drunk people.
And when I'm in bed I see trees and not a big ass building.
I'm in total harmony with myself.
This is just what I needed.
On wednesday is my first time to hold a class of Indoorwalking! :)
It's gonna be AWESOME!!!
And of course I'll give you a picure.
It's time to say goodnight. Tata, Lots of love.
PEACE! <3
A little English update...
So, here I am... again.
I haven't been writing in English for a while.
I start to loose my english again and it can be good for me to keep it up by writing
and continue my thinking in english (at least when I'm alone and I have my quality time and write)
Many may think this is weird, but I think it's healthy to keep the mind working.
So, I decided to go back to English again.
At least for a while.
I don't write that often anyway. (not anymore)
So, for you guys that haven't understood my Swedish, I can update you a bit.
My life the last year have been a rollercoaster ride.
Another word for it is LIFE.
Today I've been working and the I hang out with My and Hanna.
Watching Eat Pray Love. (I've seen it before)
But so many memories and moments flew by in my memory.
I almost had that life.
I miss to travel, I miss to meet new people.
Those kind of people that you become best friends with in a day.
My traveling isn't over. Far from it.
I think I'm just getting started actually.
Sweden is rainy/snowy at the moment and it's cold and depressing.
Sad, but true. I never lie.
I listen to the soundtrack from the movie at the moment.
I feel free. Freedom and there is nothing better then being alone.
To be honest (again) I feel stuck here.
If I felt great I would write that but I'm always honest and all I have to say is that I'm totally stressed out.
I'm moving to a new appartment next saturday and I sit in a
appartment with cartons all around me at the moment.
I have no money to buy food, and all I want to do is to have my peace.
One thing is for sure. I do NOT want to spend the rest of my life in Sweden.
I've said it before, and I was happy to come back home before but now
I've dealed with all my problems here and I'm almost done paying of my depts & loans.
Now I have one more on a brand new Mac book pro.
Oh, I know you should not be to attached by matterial stuff, but I do LOOOOOVE my MAC!
(It's about time, some of you may think)
When I am finished with everything, it's time to leave again.
I just have to keep educate myself until I can work in another country.
My body is not ment to be living in a cold climate.
It's a fact!
I applied for a job as entertainer/sport instructor in Spain and
I came to an interview and to my first dance audition ever.
It was a big step for me since I have stage fright, but I want to work with it.
They recorded us while dancing coreografic steps (OH LORD)
I've been thinking alot about this when I looked at myself in the mirror while dancing,
but I looked so stressed and stiff. And it makes me sad.
I've been working so hard not to walk into the bubble again
and I'm sorry to have to say it, but I think I am. :(
But I only have myself to blame. I will work it out soon though.
I know the feeling outside of the bubble, and I'm on my way out of it again.
And when I am, I will never turn back. Never!
Anyway....
I have different kinds of jobs at the moment, but nothing I do daily.
(Once or twice a week)
I work in a gym (one more step to fullfill my dream)
They are going to make me a INDOORWALKING instructor next week :)
Then I work as a Ambassador for Nespresso.
But not with George Clooney though. :(
A very good job, I like the proffessional part alot.
It's very classy and they take care of the staff really good.
I might become a teamleader soon and that means - A RAISE!
I'm looking forward to move next saturday.
I'm gonna have a 4 room appartment (still in my home town Malmö)
and I'm gonna live with one of my best friends Jonas.
It's going to be awesome.
But cross your fingers that I get the job in Spain,
then I will leave in the end of march for a training period.
Then continue for work work work.
So, if I get the job there will be no time in the appartment almost.
....... All I really want to do is my YOGA TTC!
Well.... I have to go to bed now, sleep tight, don't let the bedbugs bite!
Love Love Love
Will be back soon my friends
Vänskap
Jag är så glad över att jag har en så bra vän som Jonas.
Och speciellt när det kommer till det andra könet så kan det vara svårt ibland.
Men med Jonas är det så lätt.
Jag orkar inte när det är komplicerat och det är så sköööönt!
En gemensam vän till oss, sa till mig för något år sedan en sak som jag aldrig glömmer.
- Du, Jonas är en RIKTIG vän till dig Lee.
(Och poängterade RIKTIG lite extra)
Just dom där orden kan man ju analysera rätt bra,
med tanke på vem det var som sa det.
Men när denna personen sa det till mig så visste jag att det var så på riktigt.
Denna människa är verkligen en bra kille som vet både vett, etikett, hut och respekt.
Han ger mer än att ta och det glädjer mig att det finns sådana människor
som han för i slutändan så är det han själv som vinner på det och han kommer få tillbaka så mycket mer.
Givetvis känner jag fler personer som är så, men nu är det inte det vi pratar om! ;)
Och jag är sjukt glad för att han ska bli pappa i maj.
Jag vill faktiskt bara säga att jag är oerhört tacksam över att ha en så bra människa i mitt liv.
Man vet aldrig när människor försvinner i från ditt liv, så uppskatta det NU! (Och alltid)
Och efter så många "tjaffs" om vem som är bäst utav oss, så får jag faktiskt medge
att han faktiskt är bäst!
Med all respekt och kärlek till världens bästa Fluff! <3
Please watch this
Denna videon är bra!
jag hade inte kunnat sagt det bättre själv.
Nu är det bara att få alla andra till att förstå också!
Make a change!!!
Resångesten
Ju mer tiden går desstu mer kliar det i kroppen på mig.
Jag känner mig fortfarande fast. I ekorrhjulet.
Det enda som jag är fast i Malmö för, är pengarna (tyvärr).
Man får stå sitt kast när man tagit en massa lån.
Förvisso privata lån men jag gillar inte att låna pengar så jag vill ha betalt dom så fort som möjligt.
Utan jobb är det svårare också....
Jag har ju lite "ströjobb" men det räcker tyvärr inte att komma upp i nån heltid.
Jag har väl fortfarande inte insett att jag inte jobbar på Kastrup längre
och hade ut en lön på det dubbla än vad jag har nu.
Jag måste jobba i Danmark igen har jag insett för att kunna få någorlunda cash.
Nu sänker jag i alla fall min hyreskostnad med nästan 1000 kr, så det är ju bra.
En bra start och en start på något väldigt bra känner jag.
Jag ser fram emot att spendera en rolig tid med Jonas.
Men det kliar fortfarande i kroppen...
Jag vet att jag har massor att ge detta året.
I have a purpose 2012... Och jag TROR inte att det är i Malmö.
Men hur fan gör jag nu då?
Min tanke är - Thailand Yoga teacher training eller Mexico Chitzen Itza -
December 2012 (där jag även kan göra en yoga kurs)
Men med tanke på vad Maya Indianerna har sagt kringgående 2012,
så hade det varit helt underbart fantastiskt att spendera den tiden där...
Jag tror att det kommer till att vara fullt. Men det skiter jag i!
Detta är min tanke. Sen hur jag ska göra för att få tanke till verklighet, det vet jag inte.
Tanken är ett lån. Men hur fan ska jag klara av alla lån jag har sedan innan OCKSÅ?
Slå ihop ALLA lån till ett lån?
Vem har ett sånt stort hjärta och gör en sån stor sak för någon?
Nä, knappast någon på denna jord.
Hade jag kunnat ta ett lån i mitt eget namn så hade jag gjort det på nolltid.
Sen hade jag passat på att ta körkort också.
Både körkortet och yoga utbildningen leder till jobb i slutändan!
Så det är ju en bra tanke bakom också. Inte bara nått jag vill göra.
Jag vill bara åka iväg själv. Helt själv.
Jag saknar den friheten och ensamheten.
Jobba med mig själv, på ett helt annat sätt än vad jag gör hemma.
Visst gör jag det här hemma också men det är svårare.
Jag saknar att resa så oerhört mycket.
Den känslan är nog obeskrivlig för dom som inte gjort det förut.
Och nu snackar jag inte om någon charter resa, utan jag menar RIKTIG lång resa.
Av allt folk du möter på din resa, som du antagligen aldrig i hela ditt liv kommer till att träffa igen.
Så många minnen du delar med en främling som blir din bäste vän på 2 timmar.
Alla kulturer du sätts in i, allt fint du ser och hur skönt det är att vara ensam.
Det kommer ALDRIG kunna att jämnföras med ett vanligt Svensson liv här hemma.
Sorry to break it to ya, men så är det... Ni får säga vad ni vill.
Hade Sverige haft ett soligare & varmare klimat året runt så kanske
vi hade kunnat komma närmare den friheten och glädjen alla delar,
men tyvärr är det inte så i kalla, griniga och sura Sverige.
Man måste försöka varje dag efter dag och hålla moodet uppe - jag klarar mig bra.
(Detta är inte som jag klagar, jag bara säger som det är)
Nä, nu ska jag fortsätta att klura på mina problem medans jag packar och sen
ska jag dra ner till Limhamn på nya jobbet och träna lite :)
Saaaar vi... Kärlek till er alla från lilla mig!
Religion
Ja nu kommer jag in på ett ganska så känslig ämne för många.
Religion.
Nu kring juletid så märker man skillnaderna på olika sorters religion.
Vem som tex firar jul och inte.
Det är fortfarande julaftons natt och jag har nyss kommit hem efter en lång dag.
Vi avslutade kvällen/natten i St. Michaels kyrkan på Lindeborg.
Jag gillar kyrkor pga av den där känslan man får när man går in, den är helig och speciell.
Men denna kyrkan har jag aldrig känt så för.
Det känns för det första inte som en kyrka och är inte känslan där så är det kört faktiskt.
När vi dessutom måste sjunga låtar som inte går att sjunga till (sky höga toner)
så blir det bara löjligt. Men jag sjöng med i värsta falsett rösten....
Sara (lilla syster) och jag hade jätte skoj :)
Men ja, det var inte det jag skulle komma till....
Det jag skulle komma till var att vilken tro vi än har så är den i grund och botten samma.
We are all one och det enda vi kommer någonsin överleva på i denna värld är kärlek.
Jag skriver det IGEN!
Religion är för mig, för kommerciellt och det många vill är bara samla ihop pengar.
Vare sig det är Svenska kyrkan, ett buddistiskt tempel i Thailand, Islamisk moské etc.
Jag har inte funderat på det förut, tills jag var i Thailand.
Då min käre vän hade rest jorden runt och hon fick SPADER rent ut sagt på ALLA sorters religioner.
Jag reagerade inte så mycket över det just då utan försökte bara snacka bort det.
Jag funderade dock vidare på det och insåg faktiskt ganska så fort att det stämde.
Budskapen inom alla religioner är det samma, fast i olika sorters former.
Sen finns det ju givetvis undantag när det gäller mycket.
Jag är född kristen tex. Jag har bett mycket i mina dagar och gått en del i kyrkan (tro det eller ej).
Men jag har utvecklat min kristendom mer mot buddism och hinduismen.
Jag kommer inte att bli muslim, fast än att dom kan ha rätt bra matvanor ibland ;)
Huvudsaken är att JAG OCH DU har en TRO.
Jag TROR på något SÅÅÅÅ mycket större än en religion.
Något som inte går att beskriva i ord. Något oövervinnligt.
Något som vi en dag kommer vakna upp och inse.
TRO HOPP OCH KÄRLEK.
Utan det är vi ingenting.
Må din själ vara fri.
Fortsatt god jul
Tomrum
För er som INTE vet det, vilket i dags läget inte är så jätte många längre -
men jag ska göra det officiellt för alla andra nu också.
(Hur jobbigt det än är, fortfarande)
Jag och min kära Niklas är inte längre ett par längre. Tyvärr.
Vi var båda två om beslutet och ibland bara blir det så.
Vi är fortfarande vänner och vi tycker fortfarande om varandra.
Vi båda har mål i vårt liv som vi vill leva upp till och många av dom mål som jag har,
har han redan haft eller upplevt.
Vilket innebär att jag (i detta läget) antingen får skita i mina mål i livet,
eller helt enkelt bita i det sura äpplet och skiljas åt.
Även om vi egentligen inte vill det så är det dags att gå vidare.
Så, även om åldern inte spelar någon roll när det kommer till förhållande -
så spelar tydligen åldern en roll ändå.
I detta fallet - BARN. (för det mesta)
Den där känslan av att man delar det tillsammans med någon för första gången.
Den kan inte vara likadan för någon som redan har 2 barn sen innan.
Hur sorgligt och jobbigt det än är så var det de bästa för oss båda.
För jag skulle ALDRIG tvinga honom till att bli pappa om han inte velat det. Igen.
Min nästa ska UTAN TVEKAN kunna säga till mig att ha vill ha barn med mig.
Kanske inte imorgon eller nästa månad, men inom en framtid.
Det ska vara en självklarhet!
Denna bilden är så bra och passande.
Jag slutar inte älska, jag älskar mer. Av allt.
Det som gör ont är mest att förlora någon.
Att det ALDRIG mer kommer vara samma sak. Det gör ont!
Men nu till min rubrik - TOMRUM!
Jo, med tanke på att jag har haft ett STORT tomrum i mitt hjärta just nu pga detta
så har jag i alla fall kommit gång med min träning igen. Big time.
Vilket är underbart, och jag ger det där lilla extra. Till allt!
Också med tanke på att jag ska börja jobba som gymvärd nästa år.
Jag förstår aldrig varför jag slappar med tränandet när det är så skönt.
Men man har sina perioder som sagt. Nu ska bara Yogan igång igen.
Sådär, nu vet ni alla... Det kan vara svårt ibland, jävligt svårt.
När man tror att man funnit rätt, men det helt enkelt inte funkar.
Då funkar det i alla fall med träning och att inte tycka synd om sig själv,
se hinder utan bara mer tid för sig själv och mer prio på annat!
Det hjälper ofta att få lite pepp av någon utomstående
(som min tränar tex) och det betyder så enormt mycket för mig.
Så mycket att jag egentligen hade kunnat börja gråta.
Så känslig är jag. Jag gråter till Extreme home makeover och Oprah... Hela tiden!!!
Nä, nu ska jag tvätta mina svettiga fötter sen ska jag sova!
Puss på er alla!!!
Make love not war....
Nu är det fredag och jag är tillbaka i det där kärleksspåret igen.
Och när jag skriver så, så menar jag att - Vi, alla människor måste visa mer kärlek!
Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt egentligen, när det är DET som vi kommer komma längst med.
Det finns ingenting på denna jord som någonsin kommer till att övervinna kärleken.
Och det är fakta. Det går inte att argumentera saken. Tyvärr!
Först och främst måste vi lära oss att älska oss själva och kunna visa det.
För att hur ska du kunna älska någon annan om du inte älskar dig själv först?
Och hur ska någon annan kunna älska dig om du inte älskar dig själv?
Jag vet (tro mig), att det kan vara svårare än vad man tror.
Det är även lätt för mig att skriva det, jag kan själv handskas med samma problem ibland.
Men man måste försöka. Och tro mig, jag försöker alltid. NONSTOP!
Mitt stora motto har alltid varit: GE ALDRIG UPP!
Och det är nog det jag kommer rätt långt med, för jag ger mig verkligen inte.
Fy fan vad envis jag är....Såhär när man tänker efter hahahaaha...
Jag och Dee titta på film idag. "The Help", har velat se den ett tag nu men visste inte vad den hette.
Handlar om mörka kvinnor som jobbade som betjänter/nanny förr i tiden och hur det var kring svarta och vita.
Ja den var lite sorglig med så det kom några skvättar från både mig och Dee.
Åter igen, vi är i grund och botten samma skrot och korn.
Vi måste bara inse det och istället för att behandla någon dåligt pga ras etc,
så det du kan göra är att ACCEPTERA denna för den, den är.
Slutsats: Kärlek. Igen.
Du ska kunna älska alla lika oavsett vad.
Sen kanske du älskar din pojkvän mer än din svärmor.
Du har ju olika sorters kärlek, men tänk kärlek som en stor enhet och alla är precis lika mycket värda.
Nä, eller hur... det är svårt... För det finns så mycket orättvisa här i världen.
Men dom personen som inte är "snälla" är väl egentligen exakt lika mycket värd som dig själv?
Dom kommer till att få det "In their face" senare i livet eller i ett annat liv.
Their problem, eller hur?
Huvud saken är att DU har det bra, DU mår bra och DU kan visa kärlek!
Jag försöker varje dag att ta vara på allt bra och även dåligt, för det som är dåligt kan jag lära mig utav.
Sedan lägger jag det bakom mig och försöker att inte ta in negativ energi.
Man ska älska sin fiende, är det inte så dom säger?
Jag vill bara att världen ska förstå .................
Att vi kommer så mycket längre med kärlek.
Tänk på det
En tankeställare!!! ..... Snyft!
En pappa kommer hem sent från jobbet, trött & irriterad, när hans 5-åriga son väntar på honom vid dörren.
Sonen: Pappa får jag fråga dig en fråga?
Pappan: Ja, vad är det?
Sonen: Pappa, vad tjänar du i timmen?
... Pappan: Det har du inte med att göra, varför frågar du sånt? Svarade pappan argt.
Sonen: Jag vill bara veta, berätta va du tjänar i timmen!
Pappan: Om du absolut vill veta de, så tjänar jag 100 kr i timmen.
Sonen: ohhhh :( får jag 50 kr?
Pappan svarade förbannat: om den enda anledningen till att du fråga är att du ska få låna pengar för att köpa något fånig leksak eller något annat skit så kan du gå och lägga dig med detsamma i ditt rum! tänk på varför du håller på att bli så egoistisk, jag arbetar hårt var dag för att tjäna pengar och så uppför du dig så barnsligt!!!
Den lilla pojken gick till sitt rum och stängde dörren.
Mannen satte sig ner, och blev ännu argare över pojkens fråga. Hur vågar han ställa såna frågor för att få pengar? Efter ca. 1 timme hade pappan fallit till ro och började tänka: kanske va de något som han verkligen behövde dom 50 kronorna till, för pojken bad väldigt sällan om pengar Han gick till pojkens rum och öppnade dörren....
Sover du, min son? Frågade han
Nej pappa, jag är vaken.
Jag har tänk, kanske va jag lite hård mot dig innan, det har varit en lång dag och jag lät min frustration gå ut över dig, här har du dina 50 kronor du frågade om!
Pojken satte sig upp och log, "åååhh, tack pappa!"
så lyfte han sin kudde och tog upp några skrynkliga pengar.
Pappan såg att pojken redan hade pengar och började bli arg igen.
Varför ville du ha mer pengar när du redan har?!! frågade pappan.
Den lilla pojken började räkna sina pengar och så tittade han upp på sin pappa:
"för ja inte hade tillräcklit men nu har jag! pappa jag har 100 kr nu kan jag köpa en timme utav din tid sa pojken och räckte pengarna till pappan! Var snäll att komma hem tidigt i morgon, jag vill gärna äta middag med dig!.
Pappan blev förkrossad. Han la sina armar runt sin lilla son och bad honom om att förlåta honom.
Detta är bara en påminelse till alla er som arbetar så hårt i livet, vi bör inte låta tiden glida genom våra fingrar utan att ha tillbringat någon tid med dom som verkligen betyder nåt för oss , dom tätt inpå våra hjärtan. Kom ihåg att dela för 100 kr av din tid ihop med en du älskar.
Om vi dör imorgon kan firman vi jobbar för lätt ersätta oss inom några få dagar. Men familj och vänner som vi lämnar kommer känna tomheten och förlusten i resten av deras liv !!
Take the step....
Jag är fruktansvärt tacksam till att min mamma och min pappa hade sex för lite mer än 26 år sedan.
För hade dom inte haft det så hade jag inte funnits.
I alla fall inte i denna kroppen, kanske inte ens i denna livsformen. Det vet man aldrig...
Mitt liv har inte varit perfekt och det tror jag inte att någon annans har det heller.
Det har varit bra, men det kunde ha varit bättre om jag får säga min mening.
Men jag uppskattar det livet jag haft hittills. Oerhört tacksam till att jag inte levt fattigt!
(Nu jämför jag med typ en Thailändare och inte normen i Sverige.)
Jag uppskattar alla mina vänner jag har.
Utan er hade jag inte lyckats vara som jag är idag.
Jag uppskattar alla mina gamla vänner jag haft.
Utan er så hade jag inte kunnat utvecklas på det sättet som jag gjort idag.
För varje människa jag mött har jag tagit lärdom av. En liten bit av varje.
Vissa mer än andra. Alla smarta, dumma, snälla, elaka människor.
Du lär dig av alla, och många gånger så gör moder natur så att du får tillbaka det du gör.
In good or bad.
Även kallat KARMA.
Alla finner vi oss vår egen väg till slut.
Det gäller bara att hitta sin EGEN rätta väg,
och det krävs faktiskt en hel del snesteg innan man hittar den.
Livet är för kort för att gå i någon annans fotspår.
Gå din egen väg, släpp taget och gör det bara!
Huvudsaken är att DU försöker.
Lära sig vad som är rätt och vad som är fel.
Jag själv har aldrig velat vara som någon annan, velat leva någon annans liv.
MEN, jag har haft människor som jag sett upp till och som betytt mycket för mig.
(Det är två skilda saker i min värld)
Jag har nog aldrig varit en människa som gett upp.
Inte i första taget i alla fall.
Jag uppskattar alla möten jag haft under mina dagar även om alla inte varit bra.
Man som kvinna. Och det lär fortsätta, men det är så livet är.
Jag lär bli sviken igen. Och jag lär svika andra.
(Inte för att jag vill det men...)
Man måste bara acceptera att det är så.
Glöm inte bort att vi är människor.
Vi kan inte vara perfekta, men vi kan försöka vårt bästa!
Jag kan inte ändra på någon, och ingen kan ändra på mig!
Jag är den jag är och det har jag alltid varit.
Älska alla som om det var din sista dag på jorden.
Försök och ge 120 % av allt och håll inte inne med saker och ting.
VAR ÄRLIG!
Jag vet att många människor inte klarar av mig för att jag kan vara för ärlig och för rak på sak.
Enligt mig själv kan jag inte förstå detta.
Jag har diskuterat detta med ett ex antal personer.
Vi har kommit fram till att folk blir rädda för att jag är en stark individ.
Min jobbcoach sa sist jag var på möte...
" Jag kan INTE förstå att du är den samma människa som klev in på mitt kontor första gången jag såg dig.
Jag har helt ändrat uppfattning om dig, gud vilken seriös tjej du är".
Detta värmde enormt, men vi försöker nu jobba på varför HON tyckte så.
Detta är ganska vanligt när det kommer till första intrycket av mig.
Varför vet jag inte, men många har sagt det. Typ:
"Men shit, du är ju jätte snäll och trevlig... Det hade jag inte anat"
VARFÖR? Vad är det jag utstrålar som gör det så?
Ser jag bitchig ut eller? För det tycker jag inte själv...
Nä, nu spånar jag iväg .... bäst att avsluta det här och nu!
Tänkte bara spy ut lite visa och egentligen självklara ord.
Puss på er!
För hade dom inte haft det så hade jag inte funnits.
I alla fall inte i denna kroppen, kanske inte ens i denna livsformen. Det vet man aldrig...
Mitt liv har inte varit perfekt och det tror jag inte att någon annans har det heller.
Det har varit bra, men det kunde ha varit bättre om jag får säga min mening.
Men jag uppskattar det livet jag haft hittills. Oerhört tacksam till att jag inte levt fattigt!
(Nu jämför jag med typ en Thailändare och inte normen i Sverige.)
Jag uppskattar alla mina vänner jag har.
Utan er hade jag inte lyckats vara som jag är idag.
Jag uppskattar alla mina gamla vänner jag haft.
Utan er så hade jag inte kunnat utvecklas på det sättet som jag gjort idag.
För varje människa jag mött har jag tagit lärdom av. En liten bit av varje.
Vissa mer än andra. Alla smarta, dumma, snälla, elaka människor.
Du lär dig av alla, och många gånger så gör moder natur så att du får tillbaka det du gör.
In good or bad.
Även kallat KARMA.
Alla finner vi oss vår egen väg till slut.
Det gäller bara att hitta sin EGEN rätta väg,
och det krävs faktiskt en hel del snesteg innan man hittar den.
Livet är för kort för att gå i någon annans fotspår.
Gå din egen väg, släpp taget och gör det bara!
Huvudsaken är att DU försöker.
Lära sig vad som är rätt och vad som är fel.
Jag själv har aldrig velat vara som någon annan, velat leva någon annans liv.
MEN, jag har haft människor som jag sett upp till och som betytt mycket för mig.
(Det är två skilda saker i min värld)
Jag har nog aldrig varit en människa som gett upp.
Inte i första taget i alla fall.
Jag uppskattar alla möten jag haft under mina dagar även om alla inte varit bra.
Man som kvinna. Och det lär fortsätta, men det är så livet är.
Jag lär bli sviken igen. Och jag lär svika andra.
(Inte för att jag vill det men...)
Man måste bara acceptera att det är så.
Glöm inte bort att vi är människor.
Vi kan inte vara perfekta, men vi kan försöka vårt bästa!
Jag kan inte ändra på någon, och ingen kan ändra på mig!
Jag är den jag är och det har jag alltid varit.
Älska alla som om det var din sista dag på jorden.
Försök och ge 120 % av allt och håll inte inne med saker och ting.
VAR ÄRLIG!
Jag vet att många människor inte klarar av mig för att jag kan vara för ärlig och för rak på sak.
Enligt mig själv kan jag inte förstå detta.
Jag har diskuterat detta med ett ex antal personer.
Vi har kommit fram till att folk blir rädda för att jag är en stark individ.
Min jobbcoach sa sist jag var på möte...
" Jag kan INTE förstå att du är den samma människa som klev in på mitt kontor första gången jag såg dig.
Jag har helt ändrat uppfattning om dig, gud vilken seriös tjej du är".
Detta värmde enormt, men vi försöker nu jobba på varför HON tyckte så.
Detta är ganska vanligt när det kommer till första intrycket av mig.
Varför vet jag inte, men många har sagt det. Typ:
"Men shit, du är ju jätte snäll och trevlig... Det hade jag inte anat"
VARFÖR? Vad är det jag utstrålar som gör det så?
Ser jag bitchig ut eller? För det tycker jag inte själv...
Nä, nu spånar jag iväg .... bäst att avsluta det här och nu!
Tänkte bara spy ut lite visa och egentligen självklara ord.
Puss på er!
SANNING:
Det pirrar mer i min mage idag än för 6 månader sedan.
Jag är lycklig och sjukt glad över att jag har Facebook faktiskt.
Om jag inte hade haft facebook hade jag kanske aldrig fått samma kontakt med Niklas som jag fick.
Jag hade kanske aldrig fått kontakt med underbara Dee.
Och MÅNGA andra som man normalt kanske aldrig hade dragits till i vardagslivet.
Och låt mig inte snacka om att kunna prata med andra från hela världen som du tex.
träffar när du e ute och backpackar.... Som jag gjort.
Facebook är faktiskt BRA när man tänker på den positiva biten! :)
Så, hur mycket man än klagar och gnäller på Facebook
att det är "för mycket" etc.
så är ju sanningen faktiskt att DET ÄR VAD MAN GÖR DET TILL!
Man kan ju faktiskt själv välja att ha saker hemligt på facebook.
Jag känner mig lite nykär i alla fall...
Och det kanske jag har facebook att tacka för? ;)
Snart drar vi på ROADTRIP i Europa! :)
Det kommer bli feeeeeeeeeeeeett!!!!
Saaaaaar viiii
I'm a hippie!
Ibland ser jag mig själv som en hippie.
En riktig jävla hippie från 70 talet.
Jag tror att jag kan kvala in på mycket som en 70 tals hippie sas vara under den tiden.
Jag lever som en ibland.
Shit vad jag är bra på att bara VARA!
Inget jobb, softar hela dagarna och skiter i det mesta faktiskt.
Min snubbe sa att vi 80 talisterna är den "FÖRLORADE GENERATIONEN".
Stämmer det med oss 80 talare?
Att vi e "små hippies" som lurar alla system för att få pengar för att inte jobba.
Att vi är rebeller som jag sa, "skiter i det mesta"?
Som väljer LIVET, som är sjukt mycket viktigare?
Att älska, njuta, leva, och bara ta vara på varandra,
som är det viktigaste här i livet!
Jag njuter i alla fall!
Det är det man borde, egentligen...
Eller, är det inte? För isåfall har jag missat något!?
Jag tycker att det är sjukt ball i alla fall.
Eller ja, det låter ju lite hårt...
Jag är nog en lill hippie trots allt tror jag!
Nu flummar jag vidare i mina hippie tankar...
Vi ses i dimman
(Dessutom så hittade jag precis sand i mitt öra)
From catlady to doglady
Jag har kommit underfund med mig själv att jag är inte en
person som sitter och visar bilder på min unge på telefonen...
Jag är en som sitter och visar på hunden.
Och hunden e inte ens min! HAHAHA
Så där får ni tycka vad ni vill om mig.
Jag bara låtsas som om han vore min!
Jag har väl halva mitt liv varit en katt människa.
Tills jag var tvungen att ge bort min egen finaste katt jag hade.
Sen bestämde jag mig att inte skaffa djur förrän jag är
mogen nog att kunna ta hand om den och ta stort ansvar.
Ja ansvaret är större hos en hund än hos en katt....
Men jag börjar inse att hundar är roligare, så jag har nog övergått till doglover.
Katter tycker jag ju givetvis om fortfarande,
men idag föredrar jag nog något aktivare!
Ja, Sam har tagit mitt hjärta med storm faktiskt...
Och som sagt är han inte ens min, jag bara lånar honom.
Men hur kan man INTE tycka om denna hund som är så söt?
Riktigt bra connection har vi :)
Here is something to talk about...
Ja, jag vet att folk är nyfikna och vill veta hur gammal min kära man är. Nej vi är inte gifta men Jag kallar honom min man för att det låter bättre än pojkvän och det låter dumt, för han är inte någon pojke längre. Folk vill antagligen veta hans ålder på grund av att de ser oss tillsammans eller på bild och reagerar. Skulle han då varit jämnårig hade jag eller han aldrig fått frågan eller någon reaktion. Men märker man skillnad så blir man nyfiken i en strut. De är inte så att jag är 16 och han 30. Jag är en mogen 26 årig kvinna som har provat det mesta redan. Min Niklas som han heter är snart 44 och även om det skiljer nästan 18 år så anser jag att det finns andra fall som är värre att prata om. Ålder är alltid ett stort samtalsämne till en början så nu har jag gett er något att prata om. Hur kan jag vara med någon som är så gammal och hur kan han vara med någon så ung? Jo vet ni vad? Vi gillar varandra! Det handlar inte om ålder, det handlar om mognad och att kunna vara på samma nivå. Enligt mig så är vi på exakt samma nivå! Och vi är lyckliga tillsammans. Försöker att vara det i alla fall utan att andra ska lägga ner sin onödiga energi på hur gamla vi är! Jag gillar min gubbe i alla fall, hur gammal han än är och hur skäggig han än är. Fast nu är skägget borta, thank god for that! Jag saknar min gubbe lite. Han är varm och omtänksam och tar hand om mig som ingen annan har gjort förut. Mister ödmjuk blev han kallad på grillkvällen. Han inser bara inte hur bra han är. Jag är lyckligt lottad över att ha en så vacker man. Vacker på insidan! :) kärlek till Niklas Christensson
Berusning
Ja nu var vi där igen...
Berusningen. Drogen som heter ALKOHOL.
Jag är så jävla trött på den.
Och jag är så jävla trött på att folk måste dricka till höger och vänster.
Svar till anonym:
Min vän har jag inte lust att hitta igen för det kommer aldrig att
vara samma vänskap som vi en gång hade.
Och med tanke på att jag inte dricker (typ nån gång då och då)
så behöver jag kanske inte någon som följer mig hem längre.
Alla har vi provat på den och om inte, förr eller senare så har vi.
Problemet kommer ju oftast tidigt, att respekten försvinner och man ser enbart sig själv.
Problem som man dricker för att glömma till slut kommer oftast fram på fyllan.
Eller någon tendense till det.
Men när man är nykter tänker man LITE mer klart än med något i kroppen.
I alla fall positivare kan jag tycka!
Visst kan man fortfarande göra fel, men man lär sig oftast av sina misstag!
Mother skriver:
Alkohol är en rusdryck, vare sig det är cider, starksprit, vin eller öl.
En drog alltså. Folk drogar sig alltså, helt legitimt.
Värre hade det väl varit om det hade gällt cannabis eller tyngre droger.
Ja, varför dricker folk? För att bli gladare, för att glömma,
för att slappna av, för att vakna, för att somna.
Ja, det finns så många olika sätt att reagera på drogen alkohol.
Människan har glömt bort eller aldrig lärt sig hur man kan uppnå
allt det där på egen hand och UTAN att droga sig, utan att få biverkningar etc.
Det borde läras ut tidigt i skolorna - avslappning, meditation, healing.
Det ÄR INGET flum. Och det vet du också nu gumman, trots att du inte tror på healing.
Utrota alkohol & tobak på Jorden så får vi en bättre värld. Puss & Kräm
Svar till mamma:
Jag håller med dig till hundra procent!
Jo att alkohol är en rusnings dryck vet vi nog alla.
Det är nog därför alla älskar den! Vem gillar inte att vara i en drogad värld konstant?
Många som älskar det och aldrig vill komma ur den.
Sorgligt nog fastnar många i bubblan av en god whiskey
och sliter aldrig sig i från det och lever i verkligheten.
Cannabis är BÄTTRE än sprit. (I rimliga mängder)
Det får inte en till att bli negativ, snarare tvärtom.
Och i denna stressade värld som vi lever i, borde alla röka lite och ta o chilla ner en nivå.
Och när har jag sagt att jag INTE tror på healing?
Det är ju klart att jag tror på healing, men det jag inte tror på är healing framför en dator.
Det skall vara kroppskontakt!
Jag hatar alkohol, även om den haffar mig ner i berusningen ibland.
Där, nu var det sagt!
För jag är inte jag med sprit i kroppen!
Och det är inte DU heller...
Jag e så trött på det!
Berusningen. Drogen som heter ALKOHOL.
Jag är så jävla trött på den.
Och jag är så jävla trött på att folk måste dricka till höger och vänster.
Svar till anonym:
Min vän har jag inte lust att hitta igen för det kommer aldrig att
vara samma vänskap som vi en gång hade.
Och med tanke på att jag inte dricker (typ nån gång då och då)
så behöver jag kanske inte någon som följer mig hem längre.
Alla har vi provat på den och om inte, förr eller senare så har vi.
Problemet kommer ju oftast tidigt, att respekten försvinner och man ser enbart sig själv.
Problem som man dricker för att glömma till slut kommer oftast fram på fyllan.
Eller någon tendense till det.
Men när man är nykter tänker man LITE mer klart än med något i kroppen.
I alla fall positivare kan jag tycka!
Visst kan man fortfarande göra fel, men man lär sig oftast av sina misstag!
Mother skriver:
Alkohol är en rusdryck, vare sig det är cider, starksprit, vin eller öl.
En drog alltså. Folk drogar sig alltså, helt legitimt.
Värre hade det väl varit om det hade gällt cannabis eller tyngre droger.
Ja, varför dricker folk? För att bli gladare, för att glömma,
för att slappna av, för att vakna, för att somna.
Ja, det finns så många olika sätt att reagera på drogen alkohol.
Människan har glömt bort eller aldrig lärt sig hur man kan uppnå
allt det där på egen hand och UTAN att droga sig, utan att få biverkningar etc.
Det borde läras ut tidigt i skolorna - avslappning, meditation, healing.
Det ÄR INGET flum. Och det vet du också nu gumman, trots att du inte tror på healing.
Utrota alkohol & tobak på Jorden så får vi en bättre värld. Puss & Kräm
Svar till mamma:
Jag håller med dig till hundra procent!
Jo att alkohol är en rusnings dryck vet vi nog alla.
Det är nog därför alla älskar den! Vem gillar inte att vara i en drogad värld konstant?
Många som älskar det och aldrig vill komma ur den.
Sorgligt nog fastnar många i bubblan av en god whiskey
och sliter aldrig sig i från det och lever i verkligheten.
Cannabis är BÄTTRE än sprit. (I rimliga mängder)
Det får inte en till att bli negativ, snarare tvärtom.
Och i denna stressade värld som vi lever i, borde alla röka lite och ta o chilla ner en nivå.
Och när har jag sagt att jag INTE tror på healing?
Det är ju klart att jag tror på healing, men det jag inte tror på är healing framför en dator.
Det skall vara kroppskontakt!
Jag hatar alkohol, även om den haffar mig ner i berusningen ibland.
Där, nu var det sagt!
För jag är inte jag med sprit i kroppen!
Och det är inte DU heller...
Jag e så trött på det!
My darling...
Jag måste väl säga att jag är smått kär i denna hunden.
Ja, Sam... Han är fin han!
Nu vet jag ju att han har en annan matte vart annan vecka redan,
men jag får väl låna honom lite.... Han är ju så fin!
Om inte annat... så är han nog min bäste vän! :)
Ja, djur... dom e bra och fina vänner dom.
Me love sam long time!
Kallpratet
Måste bara påpeka att jag avskyr kallprat.
Kallprat kan väl vara en "warm up" ibland för de som ligger lite lågt.
Eller bara är allmänt tröga på snacket.
Jag håller mig hellre i bakgrunden och checkar läget,
Om inte någon eller något riktigt intressant dyker upp.
Jag kan vara sjukligt social om jag vill, men det krävs rätt människor.
Eller bara tid... Jag vet inte... Börjar jag bli svår?
Jag är väl uppfostrad och får inte en fis på tvären så fort det är något jag inte gillar.
Jag är trevlig och snäll, så jag klarar det mesta.
Ibland är man bara mer eller mindre tvungen att kallprata.
Svenskarnas största samtals ämne... vädret...
Oh, jag får rysningar på kroppen så ointressant det är men ibland är man tvungen själv.
Något som jag däremot kände var intressant att prata om när vi
var i Höllviken härom dagen var världen, det onaturliga, galaxer och universum.
Sånt som det inte finns förklaringar på!
Then we're talking!
Samtidigt så sitter vi utomhus, stjärn himmlen är klar och fin.
Det är lugnt, det doftar hav, ingen trafik.
Peaceful är rätt ord.
OCH att det är varmt för att vara 00.00 på kvällen och kunna sitta utomhus.
Tidigare på dagen så låg vi på kämpinge strand och sen
avnjöt vi en mycket mysig grillning på Johans tomt tillsammans.
Ja, helt underbart med andra ord.
Nä, tack gode gud för att man inte är en stel svensson.
Jag kan säga att jag är sjukt rolig faktiskt.
Men mest om du själv släpper loss lite.
Skit i kallpratet nästa gång och gå rakt på sak!
TACK!
Trekking
Vem hade kunnat tänka sig att jag och Annica var ute och vandrade
i djungeln och letade efter världens största blomma för ett år sedan??
(En jobbig vandring för min del då jag fick migrän anfall efter halva vägen.)
Vem hade kunnat tänka sig att Annica flyttar till Holland med
snubben som var med i vår trekking grupp (han i blått)
som går bakom mig i djungeln i Malaysia?
Vad är oddsen på den? Allting händer av en anledning!
Vi går i alla fall i rätt riktning. Små steg.
Både jag och Annica. Det glädjer mig att hon har funnit en man.
Men sorgligt att hon har lämnat mig i Malmö. Igen!
Vem hade kunnat tänka sig att allt blev som vi hade tänkt efter många om och men?
Man måste bara kämpa så gott man kan.
Nu kämpar jag mot körkort och en bättre utbildning och en lång resa igen.
Det enda som krävs är pengar och tid.
Resan blir inte lika lång som förr, men antagligen utbildning utomlands.
Det är målet i alla fall...
Idag har jag provat på Karma Yoga.
Har stor städat Yoga centrat med några andra.
Och som belöning, 2 fria klasser!
Nu snackar vi good karma!!! :)
Nu ska jag in i duscheeen, ska iväg på middag hos N. polare i Bara!
SAAAAR VIIIIII!!!
i djungeln och letade efter världens största blomma för ett år sedan??
(En jobbig vandring för min del då jag fick migrän anfall efter halva vägen.)
Vem hade kunnat tänka sig att Annica flyttar till Holland med
snubben som var med i vår trekking grupp (han i blått)
som går bakom mig i djungeln i Malaysia?
Vad är oddsen på den? Allting händer av en anledning!
Vi går i alla fall i rätt riktning. Små steg.
Både jag och Annica. Det glädjer mig att hon har funnit en man.
Men sorgligt att hon har lämnat mig i Malmö. Igen!
Vem hade kunnat tänka sig att allt blev som vi hade tänkt efter många om och men?
Man måste bara kämpa så gott man kan.
Nu kämpar jag mot körkort och en bättre utbildning och en lång resa igen.
Det enda som krävs är pengar och tid.
Resan blir inte lika lång som förr, men antagligen utbildning utomlands.
Det är målet i alla fall...
Idag har jag provat på Karma Yoga.
Har stor städat Yoga centrat med några andra.
Och som belöning, 2 fria klasser!
Nu snackar vi good karma!!! :)
Nu ska jag in i duscheeen, ska iväg på middag hos N. polare i Bara!
SAAAAR VIIIIII!!!
