ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jag är fruktansvärt tacksam till att min mamma och min pappa hade sex för lite mer än 26 år sedan.
För hade dom inte haft det så hade jag inte funnits.
I alla fall inte i denna kroppen, kanske inte ens i denna livsformen. Det vet man aldrig...

Mitt liv har inte varit perfekt och det tror jag inte att någon annans har det heller.
Det har varit bra, men det kunde ha varit bättre om jag får säga min mening.
Men jag uppskattar det livet jag haft hittills. Oerhört tacksam till att jag inte levt fattigt!
(Nu jämför jag med typ en Thailändare och inte normen i Sverige.)

Jag uppskattar alla mina vänner jag har.
Utan er hade jag inte lyckats vara som jag är idag.
Jag uppskattar alla mina gamla vänner jag haft.
Utan er så hade jag inte kunnat utvecklas på det sättet som jag gjort idag.
För varje människa jag mött har jag tagit lärdom av. En liten bit av varje.
Vissa mer än andra. Alla smarta, dumma, snälla, elaka människor.
Du lär dig av alla, och många gånger så gör moder natur så att du får tillbaka det du gör.
In good or bad. 
Även kallat KARMA.
 


Alla finner vi oss vår egen väg till slut.
Det gäller bara att hitta sin EGEN rätta väg,
och det krävs faktiskt en hel del snesteg innan man hittar den.
Livet är för kort för att gå i någon annans fotspår.
Gå din egen väg, släpp taget och gör det bara!
Huvudsaken är att DU försöker.
Lära sig vad som är rätt och vad som är fel.

Jag själv har aldrig velat vara som någon annan, velat leva någon annans liv.
MEN, jag har haft människor som jag sett upp till och som betytt mycket för mig.
(Det är två skilda saker i min värld)

Jag har nog aldrig varit en människa som gett upp.
Inte i första taget i alla fall.
Jag uppskattar alla möten jag haft under mina dagar även om alla inte varit bra.
Man som kvinna. Och det lär fortsätta, men det är så livet är.
Jag lär bli sviken igen. Och jag lär svika andra.
(Inte för att jag vill det men...) 
Man måste bara acceptera att det är så.
Glöm inte bort att vi är människor.
Vi kan inte vara perfekta, men vi kan försöka vårt bästa!
Jag kan inte ändra på någon, och ingen kan ändra på mig!
Jag är den jag är och det har jag alltid varit.

Älska alla som om det var din sista dag på jorden.
Försök och ge 120 % av allt och håll inte inne med saker och ting.
VAR ÄRLIG!

Jag vet att många människor inte klarar av mig för att jag kan vara för ärlig och för rak på sak.
Enligt mig själv kan jag inte förstå detta.
Jag har diskuterat detta med ett ex antal personer.
Vi har kommit fram till att folk blir rädda för att jag är en stark individ.
Min jobbcoach sa sist jag var på möte...
" Jag kan INTE förstå att du är den samma människa som klev in på mitt kontor första gången jag såg dig.
Jag har helt ändrat uppfattning om dig, gud vilken seriös tjej du är".
Detta värmde enormt, men vi försöker nu jobba på varför HON tyckte så.

Detta är ganska vanligt när det kommer till första intrycket av mig.
Varför vet jag inte, men många har sagt det. Typ:
"Men shit, du är ju jätte snäll och trevlig... Det hade jag inte anat"
VARFÖR? Vad är det jag utstrålar som gör det så?
Ser jag bitchig ut eller? För det tycker jag inte själv...

Nä, nu spånar jag iväg .... bäst att avsluta det här och nu!
Tänkte bara spy ut lite visa och egentligen självklara ord.

Puss på er!