Tomrum
För er som INTE vet det, vilket i dags läget inte är så jätte många längre -
men jag ska göra det officiellt för alla andra nu också.
(Hur jobbigt det än är, fortfarande)
Jag och min kära Niklas är inte längre ett par längre. Tyvärr.
Vi var båda två om beslutet och ibland bara blir det så.
Vi är fortfarande vänner och vi tycker fortfarande om varandra.
Vi båda har mål i vårt liv som vi vill leva upp till och många av dom mål som jag har,
har han redan haft eller upplevt.
Vilket innebär att jag (i detta läget) antingen får skita i mina mål i livet,
eller helt enkelt bita i det sura äpplet och skiljas åt.
Även om vi egentligen inte vill det så är det dags att gå vidare.
Så, även om åldern inte spelar någon roll när det kommer till förhållande -
så spelar tydligen åldern en roll ändå.
I detta fallet - BARN. (för det mesta)
Den där känslan av att man delar det tillsammans med någon för första gången.
Den kan inte vara likadan för någon som redan har 2 barn sen innan.
Hur sorgligt och jobbigt det än är så var det de bästa för oss båda.
För jag skulle ALDRIG tvinga honom till att bli pappa om han inte velat det. Igen.
Min nästa ska UTAN TVEKAN kunna säga till mig att ha vill ha barn med mig.
Kanske inte imorgon eller nästa månad, men inom en framtid.
Det ska vara en självklarhet!
Denna bilden är så bra och passande.
Jag slutar inte älska, jag älskar mer. Av allt.
Det som gör ont är mest att förlora någon.
Att det ALDRIG mer kommer vara samma sak. Det gör ont!
Men nu till min rubrik - TOMRUM!
Jo, med tanke på att jag har haft ett STORT tomrum i mitt hjärta just nu pga detta
så har jag i alla fall kommit gång med min träning igen. Big time.
Vilket är underbart, och jag ger det där lilla extra. Till allt!
Också med tanke på att jag ska börja jobba som gymvärd nästa år.
Jag förstår aldrig varför jag slappar med tränandet när det är så skönt.
Men man har sina perioder som sagt. Nu ska bara Yogan igång igen.
Sådär, nu vet ni alla... Det kan vara svårt ibland, jävligt svårt.
När man tror att man funnit rätt, men det helt enkelt inte funkar.
Då funkar det i alla fall med träning och att inte tycka synd om sig själv,
se hinder utan bara mer tid för sig själv och mer prio på annat!
Det hjälper ofta att få lite pepp av någon utomstående
(som min tränar tex) och det betyder så enormt mycket för mig.
Så mycket att jag egentligen hade kunnat börja gråta.
Så känslig är jag. Jag gråter till Extreme home makeover och Oprah... Hela tiden!!!
Nä, nu ska jag tvätta mina svettiga fötter sen ska jag sova!
Puss på er alla!!!
Kommentarer
Trackback
