Home sweet home....
Det känns annorlunda att vara hemma igen.
Men det känns oerhört skönt.
Man uppskattar verkligen det man lämnade hemma av kärlek.
Problemen finns runt hörnet men skulle dom dyka upp
så kan jag hantera dom i dagens läge.
Att lära sig rätt sorts praktik i meditation gjorde jätte mycket.
Även om jag inte alls tyckte om den till en början.
Men Vipassana meditation är Buddhas gamla lära.
Han hjälpte tusentals och läran gick vidare till tusentals andra och den lever vidare idag.
Och med tanke på att den gör det så måste den ju ha en mening. Eller hur?
Jo, negativiteten har jag kunnat hantera.
Men visst kommer det nytt, man blir aldrig problem fri.
Det är en sak att vattna och ta hand om blomman och ge den näring,
när själva saken är att rötterna börjar ruttna.
Då måste man gå till grund och botten med det och gräva upp problemet i roten!
Jag känner nu mesta bara medkänsla och kärlek.
Till dom som gör fel, inte mår bra och speciellt till de som är dumma av OKUNNIGHET.
Precis som jag själv varit en gång.
Men jag kan inte hjälpa dom. Det är bara dom själv som kan det.
Jag kan bara guida andra i rätt väg, men de väljer själv om de går vägen eller inte.
Du väljer ju själv vilken väg du går i livet.
Ingen annan gör det åt dig mer än du själv.
Man måste vara smart och stanna upp och se efter
så att det är rätt väg man tar innan man väl tar den.
Går du fel så är det bara du som lider uttav det i slut ändan och du sätter dig själv i knipa.
Men ibland krävs det att man går fel för att hitta rätt.
Börja med att älska dig själv.
Ta tag i dina problem istället för att ignorera dom.
För ca ett-två år sedan började jag älska mig själv.
Det går fortfarande långsamt framåt, men i alla fall i rätt riktning.
Det tog mig BARA 24 år att inse vad jag gjort emot mig själv.
Hur jag tryckt ner och smutskastat mig själv av lidelse.
Och bara accepterat det som det var.
Att man aldrig varit nöjd med sig själv.
Mycket på grund av vad man "varit med om" under barndomen.
Folk kunde slänga runt mig som en trasa och jag accepterade det.
HUR I HELA FRIDEN kan man acceptera av sig själv att behandla sig själv dåligt?
Ni förstår då kanske att jag inte kan hela mig själv på en
10 dagars kurs efter 24 års IKKE ACCEPTERANDE av mig själv!
Jag hade många konstiga drömmar under min 10 dagars period.
Med tanke på att man rensar skallen på djupet så minns jag ALLA
drömmar jag haft under 10 dagar.
Dom har varit sjuka som fan!
Jag kommer till att skriva ner många av dom här i ett inlägg
så att alla andra också kan skratta lite.
Jag har fått många insikter kring mycket i livet.
Först och främst är JAG säker på min sak (som jag kanske inte var till hundra innan)
på hur mycket jag tycker om en viss "ny person" som dykt upp i mitt liv.
Jag har väl blivit av med lidelsen av rädsla för att bli sårad av det andra könet nu?
Men saknaden under 10 dagar var enorm.
Det kommer ett inlägg om meditationen snart...
Stay tuned.
Men det känns oerhört skönt.
Man uppskattar verkligen det man lämnade hemma av kärlek.
Problemen finns runt hörnet men skulle dom dyka upp
så kan jag hantera dom i dagens läge.
Att lära sig rätt sorts praktik i meditation gjorde jätte mycket.
Även om jag inte alls tyckte om den till en början.
Men Vipassana meditation är Buddhas gamla lära.
Han hjälpte tusentals och läran gick vidare till tusentals andra och den lever vidare idag.
Och med tanke på att den gör det så måste den ju ha en mening. Eller hur?
Jo, negativiteten har jag kunnat hantera.
Men visst kommer det nytt, man blir aldrig problem fri.
Det är en sak att vattna och ta hand om blomman och ge den näring,
när själva saken är att rötterna börjar ruttna.
Då måste man gå till grund och botten med det och gräva upp problemet i roten!
Jag känner nu mesta bara medkänsla och kärlek.
Till dom som gör fel, inte mår bra och speciellt till de som är dumma av OKUNNIGHET.
Precis som jag själv varit en gång.
Men jag kan inte hjälpa dom. Det är bara dom själv som kan det.
Jag kan bara guida andra i rätt väg, men de väljer själv om de går vägen eller inte.
Du väljer ju själv vilken väg du går i livet.
Ingen annan gör det åt dig mer än du själv.
Man måste vara smart och stanna upp och se efter
så att det är rätt väg man tar innan man väl tar den.
Går du fel så är det bara du som lider uttav det i slut ändan och du sätter dig själv i knipa.
Men ibland krävs det att man går fel för att hitta rätt.
Börja med att älska dig själv.
Ta tag i dina problem istället för att ignorera dom.
För ca ett-två år sedan började jag älska mig själv.
Det går fortfarande långsamt framåt, men i alla fall i rätt riktning.
Det tog mig BARA 24 år att inse vad jag gjort emot mig själv.
Hur jag tryckt ner och smutskastat mig själv av lidelse.
Och bara accepterat det som det var.
Att man aldrig varit nöjd med sig själv.
Mycket på grund av vad man "varit med om" under barndomen.
Folk kunde slänga runt mig som en trasa och jag accepterade det.
HUR I HELA FRIDEN kan man acceptera av sig själv att behandla sig själv dåligt?
Ni förstår då kanske att jag inte kan hela mig själv på en
10 dagars kurs efter 24 års IKKE ACCEPTERANDE av mig själv!
Jag hade många konstiga drömmar under min 10 dagars period.
Med tanke på att man rensar skallen på djupet så minns jag ALLA
drömmar jag haft under 10 dagar.
Dom har varit sjuka som fan!
Jag kommer till att skriva ner många av dom här i ett inlägg
så att alla andra också kan skratta lite.
Jag har fått många insikter kring mycket i livet.
Först och främst är JAG säker på min sak (som jag kanske inte var till hundra innan)
på hur mycket jag tycker om en viss "ny person" som dykt upp i mitt liv.
Jag har väl blivit av med lidelsen av rädsla för att bli sårad av det andra könet nu?
Men saknaden under 10 dagar var enorm.
Det kommer ett inlägg om meditationen snart...
Stay tuned.
Kommentarer
Trackback
