ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

FINALLY!!!!!!!!!

Meatballs, mashed potatoes, unions, swedish lingonberrys and "brown saus"
as we say in Swedish. I have noooooooo idea what´s it called in english, sorry!
This is my third or fourth day I´m eating meatballs.
As you can see on the picture, there was many of them!! =)

Yum Yum Yum!!!

Äntligen förstår jag ....
Eller jag har förstått ett tag men vägrat insée bara.

Den känslan jag är van vid att ha med en pojkvän är ju borta sen ett bra tag.
Men känslan finns kvar, jag saknar den och jag märker på
mig själv att jag byter ut den mot annat. Närheten av vänner.
Att bara ha någon nära, att någon finns där, det är den närheten jag saknar.

Därför så trivs jag så underbart bra med att bo med andra.
Man behöver inte umgås eller prata hela tiden, man kan strosa omkring och göra sitt eget.
Men att bara känna att någon finns här, det är den känslan som är så skön.
Jag känner mig trygg och lugn med folk runtomkring mig.
Kärlek är nog det bästa som finns,
vare sig om det kommer ifrån någon man är kär i eller en vän som betyder mycket för en.



Jag träffade Dollan härom dagen och jag fick en positiv reaktion av både honom och Julya.
Att få höra orden: " Lee, jag är så glad över att se att du mår bra igen.
Det är kul att träffa dig och du är mycket mer harmonisk
nu och det sprakar glädje i från dig"
Jag blir alldeles varm i kroppen av orden jag fick höra av
honom och kan knapt förstå hur det var förr.
De dagarna när man "hängde" i huset i Åkarp och trodde att man mådde så bra,
när det praktiskt taget bara blev värre och värre....

  

Dollan och Max...

Idag går jag med huvudet högt, näsan i vädret och mår underbart.
Men det är oftast sånt man förstår alldeles för sent.
(att man mått dåligt alltså)
Jag är en giver. I give, give, give.. och lyckas hitta folk som aldrig ger tillbaka.
Jag är också jäääävligt glad över att Max mår bra igen.
Riktigt kul att se han på fötterna igen :)

Jag vill nog inte ha en pojkvän på ett tag trots allt när jag tänker efter.
Jag har inbillat mig själv att jag vill ha det, men det är en lögn för alla.
Men jag saknar närheten, fruktansvärt.
Och det är närheten och kärleken som oftast gör mig förvirrad.
Att bara kramas, mysa, pilla håret, sitta nära någon etc,
är ju ganska mycket känsligare för mig än att hoppa i säng med någon.
Det värsta är nog kombinationen av det hela.
Men jag tror inte att det bara är jag som reagerar på det sättet.

Nu var det några månader sedan sist som jag dejtade någon på riktigt...
Mister K, och det började ju fel helt enkelt, det vet vi alla.
Men jag kan fortfarande inte glömma hur nära denna människa
kom mig på så extret kort tid. Det var helt sjukt.
Fast det gick inte riktigt hela vägen...

Jag har nu enbart mina vänner. Och jag trivs med det.
För jag ska säga det igen - JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER!
Älskar är ett starkt ord, precis som hatar men jag föredrar att älska.
Jag hatar att hata.
Jag vet att jag har så mycket kärlek att ge till folk.
Mer nu än någonsin förr...
Jag behöver inte skriva namn för ni vet vilka ni är.
Vare sig om jag träffar er dagligen, en gång i veckan, månaden eller året.
Så veeeeeeeet ni vem ni är.
Dom jag pratar med, hör av mig till och ni som hör av er till mig.
Ni betyder så mycket för mig!



        
  

Ikväll är det mitt sista Kick & Box pass som gäller.
Mätningen hos Göran sker också idag.
Sen ska man träffa Fia under dagen....
Har en del att ta igen nu, och hon ska flytta också den jäveln....



More to come later on... Puss Puss