Some thoughts about Schweeeeden
It's going to be in Swedish, sorry folks.
But when it comes to putting down thoughts into actual words,
it's always better in your own language.
Det här med att komma tillbaka till Sverige igen och igen och igen.
Här måste vi klä oss på ett speciellt sätt så att vi får jobb
och så att folk inte kollar snett på dig och börjar anta saker.
Så att vi kan bli accepterade att vi är som alla andra.
Att gå emot normen är dåligt här.
Ja då är man konstig, knarkar eller har något annat problem.
Ja, det är så samhället ser på det och det är så vi blivit hjärntvättade med att det är.
För om vi är udda, ja då är man lite "konstig".
Tom. det här med att ha dreadlocks, tattueringar etc blir nästan lite "smutsigt".
WHAT THE ACTUAL FUCK?
Det gör ont i min själ när jag träffar underbara och "udda" människor.
Oftast är det dom som har varit med om ett eller annat i livet och faktiskt
har enorm erfarenhet, de största hjärtanen jag stött på och uppskattar små saker.
De små saker som faktiskt blir till det största: KÄRLEK!
Jag har varit en utav dom människorna som varit blinda.
Blind och försökt skapa en värld av materialism, alkohol, låtsas vänner, tråkiga jobb osv.
Allt för att glömma en grå och tråkig vardag och
det var ett bevis på någon som var väldigt trött på sitt liv.
MEN, jag blev en av dom som blev trött på att vara trött på livet
och valde att sätta stopp för det!
En av dom som TRODDE och tyckte för mycket utan att veta någonting.
Men jag antar att folk börjar VAKNA UPP nu.
Hur lång tid det än tar för folk, så är det aldrig för sent.
Jag är bara barnet själv som mina äldre vänner säger,
men mentalt kan jag ha gått igenom mer än vad mina 40-50 åriga vänner har gjort.
En gammal själ som vandrar omkring för att finna frid.
(Tänk på detta innan ni dömmer någon som är yngre eller äldre)
Men jag måste säga att jag vet mer nu än jag gjorde förr.
Ja, det säger väl sig själv ju äldre man blir.
Mer eller mindre, beror på hur du använder din hjärna.
Om du använder den alls!!!
Men förr, då var jag blind och skapade en värld som till slut blev ett svart hål för mig själv.
Men jag vet hur det är att vara en utav dom och jag vet hur det funkar i detta samhälle.
Det är en anledning till att jag flyttade.
Jag vill inte vara en del utav det här.
Misstolka mig inte nu snälla, vi är på väg till bättre tider hoppas jag på.
ALLT OCH ALLA FÖRÄNDRAS.
Jag har gått i från depression och negativitet till lycka och positivitet.
Jag har erfarenhet utav båda delarna och har nu hittat en balans.
För det är väl det, det handlar om? :)
Det är bara en konst att hitta den utan att gå helt vilse.
Jag har blivit inspirerad, motiverad och pushad till många gränser.
Det har inte varit lätt alltid, jag har ifrågasatt mig själv många gånger också.
Men jag är oerhört tacksam för alla som funnits där.
Och de som fortfarande finns där.
Jag har hittat guld korn i mitt (snart) 30 åriga liv som har fått mig att öppna ögonen.
Både till det bättre och till det sämre.
Man måste kunna se båda sidorna för att veta vilken väg man ska gå.
Och bara DU vet vägen.
Som sagt, har jag igenom många många år försökt ställa mig in i samhället.
Vara en som alla andra.
Hitta mig en personlighet och se så söt ut som möjligt.
Ja, jag har fått många jobb pga mitt utseende.
(Det är ett helt annat samtals ämne)
Ja, nu är jag ju blond och blåögd så det är väl en fördel för mig att vara Svensk.
Men att vara Svensk i Sverige är inget speciellt förutom när det kommer till jobb typ.
Men vi är väldigt eftertraktade i många andra länder.
Även när det kommer till jobb. ;)
Som sagt, ett annat ämne.
Vi ska inte gå in på det här med politik, invandring och rasism.
Jag har insett efter många år att jag är annorlunda.
Och jag känner många andra som är annorlunda,
udda, speciella, kalla det vad du vill.
Men vi bryr oss så mycket om vad alla andra tycker och tänker i det här landet att
vi inte ens tar en titt på vårt eget liv som vi lever.
Det enda vi prioriterar är arbete (vilket är bra) men vi blir även utbrända.
Många hatar sitt jobb och har ångest på en söndag för att gå till arbetet en måndag.
Jag var likadan en gång i tiden.
Sedan sa jag STOPP för det med.
Nu gör jag bara det jag tycker spelar roll.
Vad jag brinner för, vad jag lever för och försöker inspirera och motivera andra.
Jag är inte gjord för att stå att sälja kaffe maskiner tex.
Men jobba hela ditt liv 9-17 varje dag,
gå i ett hamster hjul och glöm bort ditt så kallade liv det är ok.....
Eller?
Det är vad folk vill att du ska göra.
Det finns folk som har det mycket värre.
Vi är ett bra land, vi kämpar hårt.
Jag älskar mitt land och älskar att vara svensk.
Men Svenskar ska vara så jävla duktiga alltid.
PÅ ALLT.
Allting är så jävla seriöst.
Och jag kan bli så jävla trött på det.
Det är lätt att vi glömmer bort att leva.
Vi glömmer bort oss själva.
Vi försöker passa in.
Vi försöker vara duktiga.
Vi försöker vara bättre.
Vi försöker vara bäst.
Sen påverkar det vårt ego.
Då blir vi störst bäst och vackrast.
Sen undrar man vart fan man hittar balansen?
TAGGA NER LITE FÖR FAN!
Jag har igeom många år fått lära mig hut, vett och ettickett,
vad som är rätt och fel och jag har alltid varit en riktig "good girl".
Jag var en RIKTIG SVENSK.
Pappas flicka.
Riktigt seriös och riktigt jävla duktig.
För duktig på många plan om jag får säga det själv.
Men jag har även varit väldigt rebellisk på samma gång.
Sedan började jag med Yoga och jag fick lära mig att "GE UPP".
To surrender. Att inte ta allt på fullt seriösaste allvaret.
Bara ge upp till allt.
Till andra. Till mig själv.
Bara släppa på allt och ta emot.
Ta emot kärlek och att GE kärlek.
Att lära sig att ingenting annat är relevant.
Nu när det är gjort så är jag så sjukt mycket lyckligare.
Jag har inte mer saker i mitt liv, men jag är så sjukt mycket lyckligare i mig själv!
Och det är lättare att älska både sig själv och andra.
Och där lyckas jag automatiskt även att sprida inspiration och kärlek till andra.
Det är inte att jag är ignorant,
men jag VÄLJER att ta åt mig vissa saker mer än andra.
Här är lite tips:
Alkohol is a BIG NO NO!
Jag har slutat titta på TV sedan länge tillbaka.
Jag tittar på film och dokumentärer.
Börjat läsa mer.
Varken lyssnar eller läser något inom Media.
Väldigt sällan i alla fall, bara det viktiga ;)
Politik är inte för mig. Punkt för det.
Älskar att dansa och lyssna på musik.
Naturen gör en hel.
Och att äta rätt och rena din kropp och knopp innifrån och ut är en stor faktor i det hela!
Tack för mig, over and out.
För i dag :)
So, how is it to be back home?
Except from that I am still stuck in a "Thai mode" sabai sabai, everything is fine.
I'm happy, it's sunny outside and I'm looking forward to a autum in Sweden to be honest.
I bought myself a fluffy vest so now things are even better ;)
I catched a cold when I got home, of course.
This is one of the things I never get used to.
Aircondition on the plane.
Climate change. Delux.
Nose is blocked and I can barely breath, but I'm happy anyway.
Music in my ears all the time.
Re-living memories.
Eating blueberries at the moment, very yummy.
Living in my own apartment again.
With Marcello.
Chistofer is here to visit and Magnus just arrived too.
Chistofer is here to visit and Magnus just arrived too.
We are back to being a good family again and everyone is welcome to visit again.
My apartment is starting to look like a real apartment again too.
And I love my house.
I love the family we have.
My Swedish brothers.
Thailand for one month was a blast, like always.
Better experience everytime I'm there. In many different ways.
After 2 years. I still find new places on the island.
And this time was a lot of adventures.
And this time was a lot of adventures.
I had good energies around me and a nice experience to be in the jungle instead of the beach.
Except from one of the dog that I took care of, ran away in the jungle.
But she came back and it was fine.
I'm a very lucky girl.
I'm glad that I also inspire my friends to come and visit or ask me of tips.
Sofie came to visit and we had 6 days together of intense exploring of the island.
And heavy dancing!
And let's not talk about the Russian. Waawee.
Good times.
Now I'm home.
And glad to be home. I came to Koh Phangan to recover from shit at home.
But it ended up, me healing just after couple of days and then I had to recover
from Thailand now when I'm home in Sweden. :)
I Love my life sometimes.
And I make it work, I make it happen.
And so can you.
Wish for it. Work for it. Want it.
Don't say things you don't mean to say.
Pray.
Ask for it.
But be careful with your words. And thoughts.
Attract it. Get it.
WIN!
You can do it.
Just take the step!
