My friends, my loved ones
Det finns två människor i mitt liv som betyder guld för mig.
En av dom är min sambo och den andre är min käre fru.
Detta kanske inte är något nytt för er alla,
men jag känner ändå att jag vill nämna dom. Igen.
Hur mycket vi än bråkar och tjaffsar så löser det sig alltid.
Det tillhör att kunna bråka, för att bli starkare TILLSAMMANS :)
(Har nog aldrig bråkat riktigt med Annica faktiskt, och vill inte göra det heller)
(Denna fick jag av Annica, hon värmer alltid mitt hjärta)
Men igår hade jag i alla fall jätte mysigt med Jonas.
Vi riktigt mös, det har vi inte gjort på ett tag.
Jag fick tom. lite hår pill och kli. Det där var ännu längre sen! :)
Fick mig att purra som en katt hahaha
Det känns lite sorgligt att vi ska lämna varandra ett tag.
Och jag tror att Jonas också känner det.
Men killen är inte den som pratar känslor riktigt.
Men det blir väl så att man saknar kossan när båset är tomt,
eller hur är det nu man säger?
Jag vet att Leo gör det iaf, han kan man prata känslor med.
För han har sagt till mig att komma hem innan jag ens har åkt! :)
Denna pärlan som jag lärt känna senaste året betyder också sjukt mycket för mig.
Han är helt klart på top 10... Tom. Top 5!
Så fort en vän försvinner så dyker en annan upp och det är jag glad över.
Jag är glad över att ha så fina vänner i mitt liv.
Men över lag så känner jag ingen saknad till något i Sverige när jag ska åka.
Denna resan känns annorlunda än de andra två.
Jag vet att det kommer till att bli annorlunda. Det kommer till att bli jätte bra!
Och jag VET om att jag kommer till att vara lycklig där nere.
Sen är det bara ett STORT plus att jag kommer att
träffa en mycket vacker man där borta!
Någon som gör att jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det.
Men tillbaka till det där med vänner...
Någonting jag funderat på, är vissa andra vänner.
Jag nämner inga namn, det finns några stycken.
Det är något med min magkänsla som säger att jag inte kan lita på dom.
Varför vet jag egentligen inte.
Med vissa har jag ALLTID känt så med,
och därför har jag också alltid hållt mig lite på vakt.
När man känner att inte alla pusselbitar platsar, när inte allt riktigt stämmer.
Det är som om "den" undan håller hela sanningen, eller inte vågar konfrontera en.
(Måste tillägga att jag hatar när folk är så mesiga och inte kan stå upp för sig själv)
Varför kan man inte vara ärlig och stå för vad man gör istället?
Jag vet att OM jag skulle ta upp något av det, så kommer jag ALDRIG till att få ett svar.
Men jag håller fast mig vid min magkänsla tills jag får svar på saker och ting,
eller tills personen bevisar motsatsen.
Ja, jag litar faktiskt inte på alla bara sådär...
Även om jag försöker, och ger mycket av min tillit.
Sen de där vännerna man berättar hemliga saker till, personliga saker.
Och sen gör denna personen det innan man själv gör det.
Försöker vissa människor leva andras liv? Eller vad är det frågan om?
Det stör mig inte (eller jo, lite faktiskt)
Men jag är glad över att jag är JAG då och att idéerna faktiskt var mina till en början.
Även om inte alla andra vet om det där, så vet JAG och den personen om det iaf ;)
Jag vinner på det i slutändan...
och sen kan det vara rätt FETT att ha någon som ser upp till en
så pass mycket att personen vill VARA som en!
Men gud vad glad jag är att jag inte är kändis.
Det hade aldrig funkat. Shit. Inget privatliv.
Men... Nog om det här nu. Jag är känd som det är.
Noll koll på folk runtomkring, alla känner apan och apan känner ingen!
Det jag vill ha sagt i alla fall är att;
Jonas kommer alltid att vara min homeboy, likaså Leo och Marcello.
Och Annica kommer alltid att vara min fru.
Ingen kan ta det i från mig. Och ingen kan ta DOM i från mig.
Och även om du skulle lyckas att ta de i från mig, så finns de alltid i hjärtat.
Det är det som är det viktigaste.
Kommentarer
Trackback
