Jag är...
Jag är arg.
Jag är ledsen.
Jag är besviken.
Jag är sårad.
Jag är tom.
Jag är trött.
Men jag är stark.
Jag är envis.
Men det värsta av allt är att jag känner mig kall.
Mitt varma hjärta känns som sten och är tungt.
Antar att detta är det enda rätta.
Erase. Rewind.
Vakna upp och försöka stå på BÅDA benen igen, inte bara ett.
Nu sitter jag där. Ensam.
Men inte tycker jag synd om mig själv för det.
Jag känner mig bäst ensam, för min energi läggs på MIG SJÄLV!
Och jag kan anpassa mig till MIG SJÄLV!
Jag är glad över att jag har Jonas hemma i sådana här lägen.
Som säger åt mig saker och ting.
För jag tänker inte alltid helt klart i uppbrusade lägen!
Då tar någon annan över och jag säger saker som jag inte menar.
Och så ska man inte vara.
Nu ska jag tappa ännu mer matlust och slänga mig framför tv:n hade jag tänkt.
Saaaar vi
Kommentarer
Trackback
