Room-mate
Ja ibland är det bara helt underbart att ha någon hemma i lägenheten.
Även om vi kanske är hemma samtidigt så bara
känslan av att där bor någon annan är så skön.
Han har sitt och jag har mitt,
möts vi hemma så kan vi hänga som vi brukar göra på vanligt vis.
Det är också en klar fördel att vi slipper ta oss hem till någon annan för att umgås.
Vi är BÅDA på hemmaplan! Det är faktiskt helt fantastiskt.
Jag älskar att bo med Jonas.
Han betyder mer för mig än vad han någonsin kommer förstå själv.
(Som vän måste jag tillägga så alla förstår)
Ibland känns det lite som att ha en pojkvän, fast utan den där närheten och sexet å så.
Men att man gör saker för varandra, är hjälpsamma och respektfulla osv.
Jag hittade färska nybakta bullar på frukostbordet när jag gick upp i morse tex.
Sådana SMÅ gester för mig betyder MYCKET!
Vi kompletterar varandra bra,
han får mig att lugna ner mig medans jag kan hjälpa honom med praktiska saker.
Win win situation.
Sen är det en annan femma att jag kan vara en bitch ibland, haha.
Men det är snabbt löst med kommunikation.
För herregud, vad hade jag gjort om den inte fanns där?
Slutsats av mitt inlägg...
Det går jätte bra att bo sambo med sin bästa killkompis.
Vi har ju samma vänner,
så det är alltid roligt att komma hem och det är någon man känner i köket.
För min del så går allt utmärkt, sen om det går lika bra från hans sida vet jag inte.
Men med tanke på att han inte sagt något så förutspår jag det!?
Det enda vi kan tjaffsa om är typ disken.
Jag SUGER på att diska. Jag hatar det!
Nu är det ju en liten kid (Liam) som kommit till världen också,
så vi får se hur framtiden blir av att han bor här.
Men antagligen tar det nog ett tag tills ungen växt upp och så,
innan jag "blir av" med Jonas.
Ska jag vara ärlig så vill jag helst inte bli av med honom.
Det känns tryggt på något sätt.
Jag är bara glad över honom och därför förtjänar han ett sånt här inlägg! =)
Kram på er alla...
Kommentarer
Trackback
