Blindtarmen
Ja de senaste 2 dygnen har varit ganska så intressanta.
Det började på måndag eftermiddag med smärta i buken.
Jag var hundra på att det var äggstockarna.
Tränade som vanligt, Caveman av alla saker också.
Blev inte bättre utav det direkt.
La inte så mycket energi på det utan gick och lade mig utan problem.
Vaknar TIDIGT på morgonen och kan inte sova för att jag hade smärtor.
Jag går och har ont hela dagen. Helt slut i kroppen.
Men framåt kvällen så blir det värre och värre.
Det slutar med att jag legat på soffan i flera timmar och sen kan jag knappt röra mig.
Jag ringer sjukvårdsupplysningen.
De ber mig att åka in till Akuten.
Jonas trodde inte de skulle ta hand och var lite allmänt nonchalant.
Jag ringde Leo och bad honom att följa med mig in.
Mer än gärna gjorde han detta för mig. Marcus körde oss in.
Klockan var ca 21.30 när vi åkte in.
Väl inne så åkte jag rullstol från stora akuten till Gyn-akut.
Det visade sig att det inte var något på Gyn utan blev tillbaka skickad till den stora.
Då var klockan över 00.00 och då satte smärtan igång på riktigt.
Kunde inte ens sitta upp ordentligt i rullstolen.
Som ett jävla kioskmongo.
Spydde tre gånger av smärta och det kändes bak i ryggen.
Dom tar miljoner tester och de skickar runt mig.
Jag fattar ingenting.
Efter många om och men får jag morfin.
HELLOOOOO WORLD! :)
I am alive again. tjulululululu...
Här bjuder jag på en morfinad bild på mig själv.
Inte så vacker, men sjukt mycket gangster över mig haha.
Peace and whuddup! :D
Leo åker hem och jag kommer in på en avdelning och får sova lite.
SJUKT snygg sjuksköterska (manlig) kommer in.
WTF. Varför alltid i sånna lägen där jag är katastrof för?
Hade kunnat slicka lite på honom.
Klockan 09.00 ca får jag bli opererad.
Sladdar och slangar överallt.
Vaknar naken med en liten rock över mig.
Känner mig nästan våldtagen för jag inte minns nånting.
Vaknar upp i ett rum med en massa kackelhönor.
Sjuksköterskor med andra ord.
Fan vad de babblade.
Uppvaket var det.
Jag ligger och bara lyssnar.... och yrar i mina tankar.
Somnar, vaknar, somnar, vaknar.
Sen ligger där en efterbliven man bredvid mig och skriker av smärta.
I TVÅ TIMMAR. Jag fick panik!
HÅLL KÄFTEN GOD DAMN IT!
Jag var tvungen att vänta på min plats på avdelningen.
Väl uppe så var jag vrål hungrig och törstig.
Torr i halsen så jag knappt fick ut ett ljud.
Mamma, Leif och Sara kommer förbi.
- GODIIIIIIIS sa jag bara!!!!
Och min mobil laddare. Så jag kunde sysselsätta mig när jag bara låg där.
Efter att de gått så kom Niklas förbi med mer godis och en tidning.
Den läser jag nu. Och målar mina naglar med nagellacket som fanns i tidningen.
Shopping sugen blev jag också för att jag kollat på snygga kläder i tidningen.
Niklas fel. Haha.
Sen fick jag åka hem. Med tre hål i magen.
Återhämtat mig bra på mindre än ett dygn.
Kom hem, la mig i soffan och däckade på 2 röda sekunder.
Och nu har jag vaknat och gjort pannkakor. Utan Annica. :(
Mina sår går upp när jag hostar eller anstränger mina magmuskler.
(Typ går på toan och kissar)
Men har fått en massa förband med mig hem nu.
Dags att vila lite till, en film sen är det sängen som gäller :)
Sådär, det var min dag det....
Sar vi
Kommentarer
Postat av: Anonym
Lee, you should have called me. Hospitals are Frankenstein money factories! If you want advice on getting better, ask.
Get well soon. Paz y Amor.
Svar:
Lee Persson
Trackback
