Kändisar - Rebund - Jobb
Hej alla.
Jag heter Lee och jag är PROFFS på att missa alla kändisar som är på vårt jobb.
Ja, det är fler än ni anar. Allt från stora filmstjärnor, till sångerskor,
Sportkändisar, reportrar, kungafamiljer osv.
JAG MISSAR ALLA, ALLTID!
Förra veckan missade jag PHARELL.
Jaaaaaaa, självaste PHARELL WILLIAMS i från N.E.R.D!
För jag var nere i Arrival butiken.
Helvetes jävla fittskit. Han som e sååååå gryyyym. =)
Här har vi Mariella och Pharell. Sjukt avundsjuk på dig!
Nu är dock flygplatsen tommare än tommast.
Så inte en chans att man hade fått se en kändis där.
Och hela december kommer vara värre.
Vad fan ska jag göra på mitt jobb???? Helt ärligt?
Den enda jag har träffat, och haft i min kassa är ju Princessan Madeleine.
Jag har missat skit många, hela svenska fotbollsligan. (det stör jag mig på haha)
Jamie Oliver (den nakne kocken), Gordon Ramsey, Bustah Rhymes, Snoop Dogg mfl.
Har träffat en del danska "kändisar" men för mig som inte har en aning om
vem dom är så säger det mig verkligen ingenting.
Joooooo... MADS MIKKELSEN....
Han har jag missat med 1 minut när jag hjälpte en annan kund,
snacka om att det var surt eller!!!!!
Har också stött på en porrstjärna. Hmm.. lagom sådär... ehm.. pinsamt?
Idag har jag suttit och läst min älskade bok. snart slut.
Har även börjat anteckna saker som man ska göra om sig själv.
Ska köpa en ordentlig bok sen och påbörja "jag är bra boken"
Man känner sig så klok och bra när man läser den och antecknar sånna små saker.
Underbart skönt.Och det hjälper enormt.
Man rensar skallen lite och "kommer bort" från det jobbiga och tar sig tid till sig själv.
För övrigt är allt toppen faktiskt. Det blir bättre och bättre för varje dag som går.
Då försökte jag fly, nu har jag lärt mig att ta tag i det och det hjälper.
Mig själv för det mesta.
Och allt som hände för några månader sedan känns som ett minne blått.
Snacka lite med Zanna idag på jobbet. Hon sa....
"Jag kan inte förstå att du kan vara så lugn när du pratar om det,
knapt så jag själv kan förstå det"
Hmmm... jag har vant mig, tolererat det och accepterat det.
Mannen som jag önskar skulle dö förr önskar jag idag lycka i livet.
Känns faktiskt otroligt konstigt att skriva det.
Saker och ting tar sin tid bara.
Visst har rebund funnits. Mååånga i dess sorter.
För nån vecka sen hade jag mer behövt ett rebund för ett rebund.
Men jag orkar inte mer meck.
Jag sökte nog bara mer bekräftelsen av någon annan än av mig själv.
Och ja, jag fick den. Kändes underbart dååå.
Men den försvann lika snabbt. *POFF*
Men jag tycker inte synd om mig själv för det.
Jag insåg då också att jag gått vidare utan att hänga läpp för NÅGON!
Men utveckling ger färdighet.
ALL I CAN DO IS TRYYYYY!!! ( som Nelly Furtado säger :P )
Det var precis sånt här jag INTE skulle skriva i min blogg.
Känslor och tankar och viktigast av allt. UTVECKLING.
Fast det är väl bra att skriva om utveckling??? Eller?
Men FUCK YOU, helt ärligt som säger till mig att inte göra det.
Sån är jag, jag skriver om VAD jag vill och vad jag känner för, precis när jag vill.
Annars kan ni ju bara sluta läsa??
Och varför intresserar jag dig?
Varför är mitt liv intressant för just dig?
Du vet om att du inte kan sluta....läsa... MOUHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHA
Dags för sängen. Den kallar... Leeeeee.... Leeeeeee... koooooom nuuuu!!
Fred ut.
