ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jag avundades en gammal kollega till mig för hennes starka
vilja och självkänsla för sig själv och jobbet.
Men ibland måste man bara komma till insikt.
Hon sökte ett nytt jobb, och fick det givetvis.
Vi diskuterade hur det gick till osv. Och jag häpnade.
Hon gick in på intervjun med en bra attityd och självkänsla.
Visste var hon ville komma i livet, och har/hade sina mål.
När de frågade henne varför hon sökt just detta jobbet så svarade hon att hon ville börja
där för att sedan ta den platsen som han satt på (som intervjuade henne).
Och det var ju givetvis chefen.
Det chockerade mig, för något sådant hade jag aaaaldrig kunnat säga.
Tyckte det var skit tufft gjort av henne.
Och jag gillade det. Riktigt coolt.
Men nu förstår jag. Jag känner exakt likadant nu.
Men förr visste jag inte vad jag ville göra, jag hade inga mål.
Jag tog det bara som det kom.
Men att det kan komma så uppenbart, plötsligt bara....
För nu har jag samma sköna attityd. =)
Och jag älskar det....

Jag tror bara att jag var tvungen att komma bort från det jävla
pissjobbet för att insé vad som finns där ute på arbetsmarknaden.

Och du LINA - Jag tänker på dig ofta! :)