ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

När vet man att man är vuxen?

Och på vilket sätt är man vuxen? Jag är rädd för ordet VUXEN.

Det betyder i mina ögon/öron: ansvar.

Ja visst kan jag ta ansvar, men jag anseér inte mig vara den ansvarsfullaste

av tex. mina vänner. Nog den minsta.
Jag är slarvig, glömmer bort saker, rent ut sagt FÖRVIRRAD.

Hur ska jag någonsin kunna bli mamma tex? Glömma sin unge på ICA typ?

Har det med ekonomin att göra?Då har det ju med ett bra jobb att göra med.
För utan bra jobb, ingen ekonomi. Just nu har jag bara en massa utgifter.
Pengar är inget bra ord för mig!

JAG HAR HÅL I HÄNDERNA! De rinner som sand mellan mina fingrar...

Ska jag kanske skaffa ett sparkonto som jag inte får röra pengarna på? Hmmm....

Och när vet man att man är mogen för att ha barn?
Jag tror att man känner sig omogen för att man är rädd för ansvaret,
det skrämmer en och man får panik.

Man kan ju inte veta hur det är förrän man fått en unge och då
kanske man kan ta mer ansvar automatiskt.
(Inte för att jag planerar på att bli gravid i första taget)
Men visst slår tanken en om, HUR VET MAN?

Jag kan tänka tillbaka då jag var runt 15 år och tycka: Gud va lite jag visste om världen.

Herregud, jag är 22 år och när jag va 11 sa jag till min farmor att jag kanske var gift och hade barn vid denna åldern. JAG E FÖR FAN INTE VUXEN ÄN!

Mina vänner som var äldre när man va 16 år typ sa:
- Lee gå inte ut på alla inneställen förrän du har åldern inne.
Jag som är trotsig ska alltid göra tvärtom, fixade falsklegg och umgicks bara med äldre vänner. Visst hade dom rätt, för jag hade nog haft jävligt kul i dagens läge på typ Etagé.
Men sen och andra sidan så när jag va 17-18 var det BEEN THERE DONE THAT!
Boring, next! Sån är jag.

Jag kan vara mogen, omogen, nonchalant men samtidigt jätte smart.

Jag tror bara att det gäller att leva livet, prova nya saker,
testa det som skrämmer en och gör en nervös,
för när det väl är över är det bara att testa nästa sak. DU BLIR STARK AV DET!

Som tex. att få ansvaret att ropa upp i högtalaren till alla kunder i en högtalartelefon
att butiken stänger om 10 min. Det var hemskt första gången.

Andra gången knep det inte till i magen, och sen flöt det på.
Man måste TA STEGET ATT GÖRA DET!

Annars kommer du aldrig någonsin komma någon vart i ditt liv.
Jag tycker iallafall att man blir starkare utav det.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill.
Jag sitter i en sketen butik dag in och dag ut helt själv. Tror ni det är kul?
Jag tröttnar väldigt lätt, det vet ni som känner mig.

Min mamma sa till mig igår när hon var här på besök att :

- Ja Lee, nu e du väl snart trött på denna lägenheten
och vill flytta någon annanstans?

Hon tog orden ur min mun, för det va just det jag skulle säga efter
att vi spikat upp mina tavlor.

(som stått på golvet i 3 veckor)

Jag känner mig vuxen för att jag har en egen lägenhet, det är nog det enda.
Det första jag gjorde sen, var att skaffa en katt. Som var VUXET enligt mig.
Jag som är sällskapssjuk måste ju ha en katt. Och så blev det, Misha som är 1 år!
Men sen ska MÅSTE man vara hemma varje dag för att det LIV
man typ "Fött upp" ska kunna trivas och må bra.
(Absolut inte mogen för unge än iaf)

Jag hade ju absolut inte kunnat ha en hund.

Det andra som jag märker på både mig själv och andra vänner som är
vuxet är att vi blir rundare.

Så nu ska vi banta. (Iof så är många mer än vuxa som bantar)
men när man va runt 15 så var man så smal, strax efter det så POFF
var man tvungen till att börja KÄMPA, tänka på vad man äter, osv.

Så jävla jobbigt, att jag helt enkelt skiter i det oftast. Jag är en periodare!

Och det är just därför jag ser ut som jag gör.

Som sagt är jag en periodare, på alla håll och kanter.

Jag vill ha mycket fart och fläng runtomkring mig.
Jag vill testa att leva livet medans det går.
Jag vill inte sitta hemma och sunka framför en tv varje dag.
Det ger mig inte ett skit.

Vänner, sol, värme, kärlek, shopping, sex, och allt som har med den
SOCIALA förbindelsen är verkligen något för mig.
Jag älskar det och det gör mig så glad när solen är uppe.

Men en vacker dag, så ska man stadga sig. När vet man om man träffat rätt person?

Jag trodde det sist, men skenet bedrog.
Jag tycker att DENNA gången har jag VERKLIGEN hittat rätt.
Men tänk så är det inte så? Man måste ju vara 2 om det....Ingen vet.

Varje dag när jag sitter på tåget till jobbet så kniper det till i magen när de ropar:

 - Nästa KASTRUP LUFTHAVN,
 next station Copenhagen Airport.

Det är någonting där inne som jag dras till.
Jag har inte förstått VAD under 2 månader som jag arbetat hos Lasse Hjortnaes.
På något sätt så ÄLSKAR JAG flygplatser.
För inte så länge sedan så när jag var på väg till jobbet så satt en
SUPER SNYGG Flygvärdinna mittemot mig på tåget,
jag kunde absolut inte slita mig ifrån henne.
Hon var så fruktansvärt vacker.
Och det mesta var nog för att hon var flygvärdinna. Det är sexigt!

Det var då jag började fundera på att kolla upp arbete som flygvärdinna....

En dag när jag missade mitt tåg så tog jag ett annat tåg till Kastrup
bara för att vänta in mitt eget.
Jag bara stod där, tittade på folket med sitt bagage, stressade,
skulle hitta rätt, skulle få åka hem, eller på semester, till släktingen eller någon annanstans.
Resa är nog det som intresserat mig mest.
Och för första gången kommer jag underfund med att jag ÅNGRAR något i mitt liv.
Jag ångrar att jag ALDRIG gick TURISM/RESOR
 under mina gymnasie år.

Jag gick där i EN usel dag. Och sedan ringde det ifrån Värnhem på TEXTIL/DESIGN.

Det lät så mycket bättre och finare att gå där än på PILDAMM
som bara under min första dag stötte på var en massa HUCKLEN!
Blonda, blåögda lilla jag försvann därifrån snabbt.

Men ångrar det så fruktansvärt, för det hade varit något jag hade haft så bra användning av idag.

Men jag kommer närmare, och jag måste prova på något nytt igen.

Jag ska på intervju till en butik som ligger inne på Kastrup.
Jag har funderat länge på att söka jobb där, men aldrig fått tummarna loss.
I torsdags kväll satt jag uppe, kolla på www.cph.dk och slog upp alla butikers e-mail,
att ringa runt är hopplöst OCH SVINDYRT!
Chansade på det bästa och redan dagen efter ringde de ifrån en
butik där de säljer märkes kläder till barn.
Jag fick för mig att det var nallar och gosedjur de sålde men jag hade fel.
Måste ha varit ute och cyklat när jag skickade ansäkan eller nått haha... typ...

MEN JAG KAN BARA JAG VILL!!!

Och jag kan visa världen fler talanger, det gäller bara för mig att inte bli uttråkad.

Och jag har nog aldrig i hela världen varit så motiverad till att träna mer.
 Inte banta. TRÄNA.TRÄNA.TRÄNA.

Jag mår så mycket bättre, bara av att få vara ute så blir jag mycket gladare än att sitta vid denna datorn.
Så alle samman.
Nu ska jag laga mat, sen ska jag nog sätta mig på Lilla Torg med Zanna.
för det är vår väder ute idag, det är lördag kväll och jag ÄR PANK! :(