Hope

Sorry, this one is going to be in Swedish. you'll have to Google translate! ;)

Trodde aldrig att jag skulle sitta där på bussen och känna en saknad igen.
Inte i Mexico. Inte igen.
Mitt senaste besök i Mexico slutade i tårar, detta i glädje tårar!
Samma saker upprepar sig men med andra människor och en uppgraderande bättre version utav sist.
Jag är chockad av att det alltid har blivit så bra när jag varit här.
Helt fantastiskt! Hela tiden!
Men... All good things come to an end...
Det är lika svårt att skiljas åt med någon man gillar varje gång.
Tyvärr händer det oftare än beräknat att man hittar någon man gillar och skiljs åt.
Inte för att man inte gillar varandra, utan mest för att man bor i olika länder och måste tillbaka till den så kallade "verkligheten" igen.
Men jag antar att det är en del av att vara på resande fot.
"Köp en resa, lev, bli kär och kom aldrig tillbaka" det där sista är det svåraste bara... Att aldrig komma tillbaka!
Jag vill mer än gärna aldrig komma tillbaka.
Jag går emot normen,
i oktober är allt möjligt för mig.
Jag kan åka where ever, when ever!
(Om pengarna tillåter det)
Jag har intalat mig själv att inte bli kär i någon jag träffar som är i från ett annat land men i dagens läge är jag väl mkt inne på tantra spåret och även om allt man har kan vara kärlek så är man väldigt öppna.
Problemet är att jag kan inte hålla känslor tillbaka längre, jag blir kär i alla jag träffar (one way or another).
Jag antar att jag har för mycket kärlek inom mig!?
Just nu känner jag bara för att åka till Arizona...
Hoppet kommer jag ha uppe länge,
för utav alla jag träffat när jag har rest så måste jag säga att det här är en av de bästa jag träffat hittills.
Men, så är det. Livet går vidare och även jag måste tillbaka till verkligheten.
Min verklighet är dock lite annorlunda.
Spenderar min verklighet med folk som är på semester, vilket är bra då alla är på glatt humör och har en trevlig tid!
Mitt minne är fantastiskt och jag har fått dela något underbart här - igen!
Det är jag oerhört tacksam över för det trodde jag aldrig att det skulle ske, inte så bra som det här!
Men jag VET att jag kommer till att träffa honom igen! Vet det!
Puss på er alla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0