ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jaja, allt ska jag inte nämna som skrevs men jag kan ju berätta lite om mig själv.

Mycket av det som skrevs visste jag, och jag har ALDRIG

sagt att jag varit ointresserad utav min barndom.

Snarare tvärtom. Men sånt är inte lönt att jag skriver om här.

Nu ska ni får veta.

Mailet lyder så här: "Jag kallades för Sophie i början av din livstid,

sedan kom dopet och det blev mer och mer Lee...

det var lätt att säga och ja...det var din pappas val av namn efter Bruce Lee,

hans stora idol, men det har du säkert hört till leda.

Du döptes av prästen Ingemar Strandqvist från

Möllevångens Församling hemma i lägenheten,

söndagen den 25 augusti 1985.

Dina faddrar är: Gunilla, Katarina Persson (nu: Månsson) och Gull-Britt Persson.

Du bars fram till dopet av din gudmor: mormor Doris Linnea Persson, som avled 1 augusti 2007. 

Du började gå själv när du var 10 månader och 10 dagar!

Du fick din första tand 6 september 1985 och den sista den 3 juli 1987.
När du döptes fick du en Födelsedagsbok, ett dopljus och ett dopminne av Möllevångens Församling.

De sakerna har jag vårdat till dig under 27 år.

Du var det gladaste och busigaste barn när du var liten,

du hade alltid små hyss för dig och kunde aldrig sitta still på en stol.

Dagisfröknarna och senare lärarna i skolan sa alltid vid varje utvecklingssamtal:

Lee har myror i baken. Alltid! Och så kunde du ALDRIG vara tyst.

(seems like nothing has changed haha)

Jag har den fina fina Födelsedagsboken med vackra verser etc här till dig.

Du kommer nog ihåg den när du ser den.

Jag brukade läsa ur den för dig när du var liten.

Du har aldrig fått leka med den och kladda i den som med vanliga barnböcker,

detta är en bok som man fick högtidligt förr i tiden.

Detta har man slutat med som tradition,

man får bara ett dopljus och ett dopbevis nu för tiden. Trist! 

Jag ärvde min pappas Födelsedagsbok som han i sin tur

har ärvt av sina föräldrar som de fick en gång.

Så den boken är från början av 1800-talet.

Mycket vacker, men kladdad i (min mamma på 60-talet).

Boken finns här om du vill ha den, den ska du ju ha,

nu när du är mogen att själv vårda den.

Dopljuset och dopbeviset har jag med någonstans, men vet inte vad.

Prästen var väldigt känd som döpte dig,

han har även skrivit i boken till dig som minne.

I november 1985 så bantade jag och drack buljong och åt morötter på kvällarna.

Du blev helt tokig om du inte fick en morot att knapra på.

Jag fick smygäta mina morötter, haha.

Du började att ruska på huvudet som "nej!" i början av december 1985.

Ibland dunkade du huvudet i hårda väggar, kylen, skåp etc.(!)

Du tyckte inte om ägg och så vinkade du till allt och alla som kom i din väg.

Du älskade musik och dansade alltid när du hörde någon. Du älskade att bli snurrad.

Och du tyckte om andra barn. Under ditt första levnadsår var du tokig i Eva och Dessan. (moster och kusin)

Du älskade att bada vare sig det var i badkaret eller i havet.

Du ville aldrig gå upp. (ingenting som är förändrat där heller ;)) 

Du var endast rädd för stora karlar med skägg och mörkt hår. 
Du var 49 cm lång när du föddes och vägde endast 2730 gram.

Du föddes för tidigt och var världens minsta lilla solbrända lilla dam och låg i kuvös.

Jag har t.o.m kvar den lilla mössan som du hade på dig när du låg i kuvösen -

den hade tejp över ögonen så du inte skulle bli skadad av solljuset.

Det kanske är därför som du gillar sol och värme så mycket? Hm...det har jag inte tänkt på.

Namnet Lally har en historia:

(Jag måste tillägga att jag kallar min farmor för Lally. Ännu idag)

I juni 1985 började du kalla min vän Ewa Björck för Lally.

Sen blev Gull-Britt Lally och sedan Eva Persson och nästan alla.

Och när du drack din vinbärsssaft sa du Lally.

Kanske betydde det: Kompis, snäll kompis eller nåt sånt för dig?

Du var livrädd för Anders (farfar). Bara du såg honom så började du stortjuta.

Sa man namnet "Anders" blev du rädd och skyndade dig till närmsta trygga ställe.

I augusti 1986 började du klappa dig på kinden när man sa namnet Anders eller pratade om honom.

Han brukade ge dig chokladlinser och klappa dig på kinden. 

När du fyllde ett år fick du 4 urklipp av glassbilder och ett litet foto på Dessan av henne. Så gulligt!

Och av Micke, (kusin) fick du en guldfärgad nyckel där det stod Lee på

(den har du väl kvar fortfarande väl?).

Dessan och Micke var ju bara barn då. Dessan var äldre än Micke.

Kram Mamma"