Jönköping
Här sitter jag. Ensam. I Jönköping. Jag älskar det. Känner inte en kotte. Ingen känner mig. Underbart. Har varit i jönköping innan när jag var med familjen andersson och kampa för några somrar sedan. När vi gjorde en random road trip. Det är soligt ute. Himmelen är klar blå och inte ett enda moln syns på himmelen. Solen värmer mitt ansikte och Jag kan le stort. Slösar på mitt mobil batteri med musik och internet när jag sitter inne på ett café mitt emot central stationen medans jag väntar på nästa buss som tar mig till Ödeshög. Jag avnjuter min latte på soya i lugn och ro. Och baguetten slaffsar jag i mig relativt snabbt. Hungrig! Jag är tacksam mot mig själv att jag gör något som detta. Att bara ta bussen någonstans kändes skönt. Jag har haft gott om tid att tänka på bussen. Och kommer att ha ännu mer tid i de kommande 10 dagarna. Jag är tacksam för det lilla jag har i livet. Det lilla är faktiskt stort! Jag har kärlek, och det är egentligen bara det jag behöver! Jag är en world traveler och Jag kommer alltid till att vara det. Ingen kan ta i från mig min frihets känsla. Upptäcka saker och utforska är min grej. Jag har insett bara under min buss resa att jag är trött på Malmö. Kom med något nytt! Måste ta körkort. Jag vill bo i hus. Vart ska jag ta vägen? Ge mig värme. Lyckan kommer snart. Det vet jag! Kaffen har svalnat nu. Saknar min Annica oehört. Tanken av att sitta bredvid henne på en buss igenom malaysia. Se ut på palmerna, bergen och bara ha henne nära gör mig lycklig. Vi är livsnjutare på en helt annan nivå. Ska bli skönt att träffa henne och komma ut på båten med henne en runda. Utsikten över Norge och Sverige är fantastisk i fint väder. Dags att utforska. Peace and love alle samman
Kommentarer
Trackback
