Kontakt

Ibland träffar man vissa människor av en "SLUMP" som vi säger... Jag tror inte det är någon slump, allt har sin mening. Vissa människor klickar man med helt enkelt och så ska det vara. När jag skriver klickar menar jag att man har en connection med. Vare sig att det är attraktion, vänskap etc. Det behöver ju inte vara det motsatta könet. Ibland kan jag träffa vissa människor (väldigt få dock) som jag verkligen känner ett samband med. Vi vet vad vi pratar om, vi kommer bra överens med andra ord. Och är på samma plan .... kanske man kan kalla det. När dessutom den andra personen i frågan säger det gång på gång att vi är väldigt lika så tänker jag bara "jag vet". Men jag har egentligen inte den blekaste aning om vem personen ÄR! Jag känner inte personen, men jag bara känner det. Jag dras till denna. Varför har jag ingen förklaring på. Det enda jag vet är att jag litar på min magkänsla, ALLTID! (den har oftast rätt) Hur förklarar man detta? Och varför pratar man om saker som inte har någon betydelse alls med denna personen? Om inte jag gör det så gör personen i fråga det. Jag tror att han/hon känner likadant! Eller inbillar man sig när man går in i en yrkesroll? Är det bara för att vara professionell? Men hur lär man då känna denna person på riktigt då? För det kan jag medge att jag skulle vilja, med tanke på att vi är så lika. Tänk att umgås med sig själv fast en annan person? Hur kul hade inte det blivit? Ja i dagens läge så facebookar man väl personen i fråga, men om han/hon inte har facebook? Nä, då får man väl använda det vanliga hederliga samtalet... Man öppnar sin mun. Frågan är om jag vågar det utan att verka dum. Hade någon frågat mig hade jag nog blivit rörd och sagt ABSOLUT! Men alla är ju inte så "på", speciellt inte här hemma i skygga Sverige. Här drar vi oss tillbaka för allt möjligt... Nä, vi får se vad det här leder till... Men det är sjukt spännande i vart fall! Jag gillar människor som jag inte kan få grepp om, som dyker upp från tomma intet. Det är spännande. Låt det nu gå som jag vill bara....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0