ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Sorry dudes... Too many difficult words today and I'm too lazy to translate at the moment.
So this will be in Swedish. Use Google translate...?

Ja, varje månad så rubbas ganska mycket i en kvinnas kropp när det är dags för att ha mens.
I några dagar har jag varit helt upp & ner och ingenstans.
Daniel har försäkrat oss kvinnor att vi INTE ska göra Yoga under vår mens, utan vila.
Klart vi får göra det om vi vill, men kroppen är väl inte riktigt i balans som vanligt.
Jag som är envis och inte känner skillnad på om jag har mens eller ej går ju givetvis dit.

Och vad händer? Jo, jag stukar tummen så klart för att jag tappar balansen!
I tystnad försöker jag låtsas som ingenting.
Resultatet när jag kom hem var en stor och svullen tumme.
Bummer.
Och jag som hade bestämt mig för att börja med massagen nu.
Fast jag har min första kund på tisdag - Inge mindre än Tess! :)



My new painting. My little Yogi! :)

Mina tankar har varit helt ute och flugit på
sistone också och har verkligen inte kunnat förstå varför.
Men detta var innan mensen kom, jag har varit känslig som fan och rätt trött och nere bara.
Jag hade ingen aning om att mensen smög sig på mig heller.
I vilket fall som helst så insåg jag idag vad det har varit
med mig och varför jag tänkt så negativt.

RÄDSLA!
Som jag har gnällt om i tidigare inlägg och IRL så har jag varit irriterad på mentaliteten,
respekten, negativiteten, kylan, mörkret, etc etc. Ja allmänt gnällig bara!

Jag insåg IDAG.
Eller ja, jag har vetat det hela tiden, men inte insett det att det är ren rädsla.
Rädslan av att misslyckas.
Rädsla av att gå tillbaka till ett jobbigt liv.
Rädsla av att gå tillbaka till en depression och tappa mig själv igen.
Rädslan för stressen & presationen.
Rädsla av att inte finnas till.
Rädsla av att vara lämnad ensam.
Rädsla av att inte vara älskad och uppskattad.
Rädsla av att bli tjock & ful.
Rädsla för mörkret.

(Låter ganska patetiskt, men har man en gång varit deprimerad så har man)

Jag insåg att, visst jag kan fly till ett land far far away
men problemen är här och så fort jag kommer tillbaka så ligger det kvar.
Även om jag "hittat mig själv" och mår fantastico i ett annat land
så är Sverige det land som är hårdast för mig att leva i.
Det är HÄR det är hårt.

Jag har även sagt i tidigare inlägg att jag är "problemfri" i dagens läge.
Och ja det är jag, när det gäller förflutna saker som har "hänt".
Men inte när det gäller mig själv och mitt välmående och balans.

Visst önskar jag att Sverige borde bli mer som Thailand.
Fattigare men kanske lite mer glada och avslappnade!
Så om man nu är det i sig själv, då borde väl Sverige vara en stor utmaning?
Men mycket av det handlar ju om stress.
Vi lägger på oss för många uppgifter här.
Fast Sverige är ett bra land. Mycket bra, förutom kylan.

Jag lägger nu min rädsla på hyllan.
Eller jag ska i alla fall försöka så gott jag kan.
Älskar inte folk mig, så är det ju tråkigt för dom.
Jag älskar i alla fall mig själv! :)
Det andra får komma och flyta på, för nu släpper jag det.
JAG ÄR INTE RÄDD LÄNGRE!

Så länge jag har min Yoga så är jag glad!
Sen spelar inget annat någon roll... Så det så!