Värdera dig själv hörru!
Under många år har jag och även många andra här i livet blivit nedvärderade.
Allt i från yrke, skola, vänner, relationer etc. Det händer hela tiden.
Dom personerna som blir nedvärderade är egentligen dom som borde bli värderade högre.
Du kanske har ett funktionshinder, eller pratar konstigt, eller bara valt helt fel jävla umgänge.
Jag har själv nedvärderat människor i mitt liv, det står jag för.
Men mest för att jag själv skulle må bättre, för att jag var missnöjd med mig själv.
Sett ner på folk och tyckt att jag själv är så mycket bättre, men ack så fel jag gjorde för mig själv.
Av ren egoism har jag gjort vad som varit bäst för mig själv.
Ego, ego, ego.
Men släpper man egot och börjar bry sig om andra, oj va mycket man lär sig om livet.
Det kan bli väldigt fel och väldigt rätt många gånger.
Man har hängt med personer som ser bättre ut, men valet har många gånger varit fel.
Och de med bra utseende har eg varit splittrade själar, så som jag varit och varit väldigt ytliga.
Och har blivit splittrad och ytlig jag själv.
Idag dras jag till personer som är unika och lite speciella.
Inte för att jag "tycker synd om", som jag gjort förr, utan för att detta ger mig mer.
Jag kan slappna av och vara mig själv. För de accepterar lite lättare den jag är.
Om jag är "BOHEM" i mitt inre, men klär mig i höga klackar, är inte detta ytligt?
Du ser ju inte MIG då!
Jag är inte det smartaste skaftet på denna jorden, det står jag för.
men jag vill lära mig och jag är villig att ändras hela tiden.
Visst vill vi väl alla uppfattas som smarta,
men att nedvärdera någon när man inte förstår är bara det värsta jag vet.
Det är väl bättre att hjälpa personen och inte försöka trycka ner denna i fråga?
Som de flesta lärare säger: "DET FINNS INGA DUMMA FRÅGOR"
BARA DUMMA SVAR!
Jag har varit en person som inte vill uppfattas som dum, för jag är inte dum.
Med tanke på att jag har en gång i tiden haft blondt hår ner till röven och stora kalas bomber till bröst så stämplar folk en som en idiot. Det e så jävla tragiskt!
Folk tittar inte på mig för den jag är. Inte många iaf.
Men jag e svår. Det säger dom. Det tar tid. Men när de väl insett, så akk så fel dom hade.
Jag var ju en riktig pingla. Men då har jag oftast tröttnat på att bli ett "andra hands val".
Sen att jag kanske inte vet allt om allting och alla områden här i livet,
det är inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att lära mig eller försöka att förstå.
Det sista man då behöver är någon som driver med en.
Ja, jag valde att flippa ut i mina tonår och göra allt jag kunde göra.
Därutav inte mycket skola och sket i det mesta när jag kunde ha roligare med vänner!
Men sen är det ju också ens egen uppgift om man tar illa vid sig att berätta detta.
Visst kan man skämta om mycket här i livet,
jag är absolut inte den som är den som tar åt mig av minsta lilla.
Men det finns gränser. Man ska hålla sig till dom och man ska veta vart dom går.
Dom personerna som respekterar en och lyssnar på en,
men sedan ändrar uppfattning om en när man säger sin ålder är ju bara helt jävla ute och cyklar.
Vad i helvete har ålder med erfarenhet att göra?
Du kan ju vara 45 och bete dig som en 12 åring.
Samtidigt kan en 19 åring bete sig som 35!
Nä, ju mer erfarenhet du har av livet, desstu mer tror jag att man vet hur det är att leva.
I gott och i ont... Sen om man inte vet någonting om tex. politik eller vad för sorts färg en bajs har,
så tycker jag inte att det spelar någon roll.
Jag tycker att folk borde kunna öppna sina ögon och se varandra för dom vi är istället.
För vi är ju faktiskt ett och samma skrot och korn i botten.
Det handlar inte om ålder, vem som e smartare än den andre eller vem som är mest tränad.
Visst, vi är alla olika och har olika åsikter och har haft olika uppväxter etc.
Nä, folk kan vara snälla istället tycker jag!
Folk som är nedvärderande gillar jag inte.
It's just pisses me off.
Vi borde älska alla lite mer istället, för dom vi är.
Ja folk kanske kan tycka att detta är dubbelmoral av mig...
Jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig ....
det kan ju låta fel från min sida kanske.
Nä nu ska jag hem till min lilla Annica och vräka av mig lite...
Puss och hej bananskal
Allt i från yrke, skola, vänner, relationer etc. Det händer hela tiden.
Dom personerna som blir nedvärderade är egentligen dom som borde bli värderade högre.
Du kanske har ett funktionshinder, eller pratar konstigt, eller bara valt helt fel jävla umgänge.
Jag har själv nedvärderat människor i mitt liv, det står jag för.
Men mest för att jag själv skulle må bättre, för att jag var missnöjd med mig själv.
Sett ner på folk och tyckt att jag själv är så mycket bättre, men ack så fel jag gjorde för mig själv.
Av ren egoism har jag gjort vad som varit bäst för mig själv.
Ego, ego, ego.
Men släpper man egot och börjar bry sig om andra, oj va mycket man lär sig om livet.
Det kan bli väldigt fel och väldigt rätt många gånger.
Man har hängt med personer som ser bättre ut, men valet har många gånger varit fel.
Och de med bra utseende har eg varit splittrade själar, så som jag varit och varit väldigt ytliga.
Och har blivit splittrad och ytlig jag själv.
Idag dras jag till personer som är unika och lite speciella.
Inte för att jag "tycker synd om", som jag gjort förr, utan för att detta ger mig mer.
Jag kan slappna av och vara mig själv. För de accepterar lite lättare den jag är.
Om jag är "BOHEM" i mitt inre, men klär mig i höga klackar, är inte detta ytligt?
Du ser ju inte MIG då!
Jag är inte det smartaste skaftet på denna jorden, det står jag för.
men jag vill lära mig och jag är villig att ändras hela tiden.
Visst vill vi väl alla uppfattas som smarta,
men att nedvärdera någon när man inte förstår är bara det värsta jag vet.
Det är väl bättre att hjälpa personen och inte försöka trycka ner denna i fråga?
Som de flesta lärare säger: "DET FINNS INGA DUMMA FRÅGOR"
BARA DUMMA SVAR!
Jag har varit en person som inte vill uppfattas som dum, för jag är inte dum.
Med tanke på att jag har en gång i tiden haft blondt hår ner till röven och stora kalas bomber till bröst så stämplar folk en som en idiot. Det e så jävla tragiskt!
Folk tittar inte på mig för den jag är. Inte många iaf.
Men jag e svår. Det säger dom. Det tar tid. Men när de väl insett, så akk så fel dom hade.
Jag var ju en riktig pingla. Men då har jag oftast tröttnat på att bli ett "andra hands val".
Sen att jag kanske inte vet allt om allting och alla områden här i livet,
det är inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att lära mig eller försöka att förstå.
Det sista man då behöver är någon som driver med en.
Ja, jag valde att flippa ut i mina tonår och göra allt jag kunde göra.
Därutav inte mycket skola och sket i det mesta när jag kunde ha roligare med vänner!
Men sen är det ju också ens egen uppgift om man tar illa vid sig att berätta detta.
Visst kan man skämta om mycket här i livet,
jag är absolut inte den som är den som tar åt mig av minsta lilla.
Men det finns gränser. Man ska hålla sig till dom och man ska veta vart dom går.
Dom personerna som respekterar en och lyssnar på en,
men sedan ändrar uppfattning om en när man säger sin ålder är ju bara helt jävla ute och cyklar.
Vad i helvete har ålder med erfarenhet att göra?
Du kan ju vara 45 och bete dig som en 12 åring.
Samtidigt kan en 19 åring bete sig som 35!
Nä, ju mer erfarenhet du har av livet, desstu mer tror jag att man vet hur det är att leva.
I gott och i ont... Sen om man inte vet någonting om tex. politik eller vad för sorts färg en bajs har,
så tycker jag inte att det spelar någon roll.
Jag tycker att folk borde kunna öppna sina ögon och se varandra för dom vi är istället.
För vi är ju faktiskt ett och samma skrot och korn i botten.
Det handlar inte om ålder, vem som e smartare än den andre eller vem som är mest tränad.
Visst, vi är alla olika och har olika åsikter och har haft olika uppväxter etc.
Nä, folk kan vara snälla istället tycker jag!
Folk som är nedvärderande gillar jag inte.
It's just pisses me off.
Vi borde älska alla lite mer istället, för dom vi är.
Ja folk kanske kan tycka att detta är dubbelmoral av mig...
Jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig ....
det kan ju låta fel från min sida kanske.
Nä nu ska jag hem till min lilla Annica och vräka av mig lite...
Puss och hej bananskal
Kommentarer
Trackback
