Deprimerande


Hej.


Ja jag vet att jag har varit dålig på att skriva senaste.

Men jag har ursäkten att Internet suger och att vi har varit upptagna 24/7

Med alla andra på hostelet.


Som många har förstått så är vi tillbaka på ön igen.

Snackade med Sanna och hon åkte ifrån Guatemala

med buss i 30 timmar så vi kände att vi behövde åka tillbaka

och träffa henne och till våra underbara män nere på Isla Mujeres.


Ja, som sagt har vi nu varit här i några dagar igen och det kändes underbart att få se dom igen.

Maja fick komma tillbaka till sin Keilan, dom två turtorduvorna.

Och jag till både Sutto och Goo. =)

Dom är nog dom underbaraste Australienarna jag någonsin har träffat ever.

Och jag vet ingen som har kommit mig så nära under en så kort tid

på ett vänskapligt plan än vad dom har gjort.

Jag vet inte om det är omgivningen och allt här på ön som kanske gör det,

men att umgås non-stop i veckor, så känner jag verkligen att dom tagit

över rollen som "bästa vänner" av Miche och Cello typ.


Och att lämna, och möjligtvis aldrig mer se dom igen, gör ont i min själ.

Jag kan verkligen säga att jag älskar dom.

Så idag är jag måttligt deprimerad över att dom ska lämna oss. L

Fast jag var dum nog att fucka upp allting från början, precis som Meg.

Och i nuläget så står både jag och Meg som två fån.

Men shit happens, så e det bara.


Igår kväll var deras sista natt och vi festade till det,

det slutade med att jag och Sanna gick ganska fulla ner till 7 eleven

och hon krängde både det ena och det andra, hamburgare, glass, kakor,

vatten, godis. Ja du, det va en del. Sen kom Igor med fransyskan.

Vi vinglade tillbaka till Hostelet, och hittade Lee utanför (ja inte jag, den andre Lee)

Sanna försökte smyga därifrån men ikke sa nikke.

Jag skulle hem och inget annat!!


Alla var ganska buissy med massa andra, ja verkligen alla så vi gick och la oss.

Och som vanligt så vaknar jag CP tidigt och ingen är typ vaken

så jag tog ner datorn och försöker spendera så mkt tid med den jag

kan innan alla andra vaknar och jag kommer bli mer deprimerad över att dom ska åka.


Men så är det, jävla skit också, hatar att säga farväl till folk jag gillar,

och speciellt en andra gång. Skit skit skit!!!

Men hoppas på att fixa studier i Australien så jag kan åka dit, för det måste jag!!!

Well, nu är det dags att göra annat. Puss o bajs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0