Att blogga...

Ja, funderingarna kring min bloggning blir större och större.

- Hur vågar du lämna ut ditt liv sådär för alla, så alla kan läsa om dig,
Se bilder på dig osv, man kan ju ta reda på praktiskt taget allt om dig....
- Öhm, ja jag slutade väl bry mig helt enkelt?

Det jag skriver i min blogg, är ju inte HELA mitt liv.
Sen att jag kan skriva vad jag gjort under en dag,
det är ju bara en liten del i det hela om mig.
Typ, äta, träna, fika, shoppa, supa bla bla bla.
Det är väl bara en bråkdel, samtidigt som en person som läser det som inte känner mig,
får tolka sin egen uppfattning om mig.
Och de brukar oftast ha fel.
Men jag bryr mig helt enkelt inte, folk får tycka vad de vill.

Jag älskar att skriva av mig, det är nästan så jag har blivit beroende av det,
minst ett inlägg om dagen.
Det är inget jag känner är en "inne grej" utan det är något jag brinner för.
Jag mår bra av att skriva av mig. Tankar, funderingar, vardagssysslor m.m.
Jag har skrivit "dagbok" på datorn under fleeeeera års tid.
Har jag inte skrivit i ett Word dokument så har jag kanske skrivit
Lunarstorm som man hade förr i tiden.
(tror tom att mitt konto finns kvar där)
Sen att jag går hemma nu och inte har så mycket att göra är ju också en del i det hela.

Jag var ju hemma hos Rebecka igår. Vi kom ju så klart in på diskutionen "JOBB".
Det rös i min kropp, ångesten låg där och grodde... Och blev allt större.
JAG VILL INTE TILLBAKA!!!
Sen fick jag en fråga av en annan person igår.
 - Vad är det som är så farligt med ditt jobb då?
Det stod stilla i skallen...
- Öhm, ja, asså. hmmm...
Jo jag tror bara man kan uppleva det.
Otrevliga människor, ingen har styr på något,
ingen sammanhållning, allt fler regler, mindre pauser.
Yeah, I can go on with the list for ever baby!

Nä, jag bloggar på som vanligt.
Men jag ska väl sluta att "blotta" mig så mycket.
AV MITT SÅ KALLADE LIV!
Bilder är det inget fel på tycker jag.
Jag är ju trots allt den där bimbo bruden som står framför spegeln och
övar in mina "pose-miner" hela dagarna och tycker jag är så jävla snygg.
Hmmmmm.... Njääää... inte riktigt va.



Denna bilden är sjukt gammal.
Eller ja, inte sjukt gammal, men från 2004 typ, ungefär?
Den där svartvita festen vi var på.

Då borde ni se mig på morgonen.
Trött, gnällig, osminkad oftast, sliten, mitt hår ser ut som en stor tuss,
kan knappt öppna ögonen och jag ser mest yr ut med mina påsar under ögonen.
Kanske inte så jätte, jätte många som sett mig så nä...
Men där har ni Lee, en riktig Lee i ett nötskal!

Sen ang. mitt blogg inlägg igår, va nog mest Emo-Lee som poppade upp lite.
Som sagt är jag inte så bra på något ang. tankar, känslor osv, just nu.
Allt lever sitt eget liv medans jag står och glor på typ. haha.
Just nu känner jag att jag "sagt för mycket" utan att få något tillbaka typ.
Sånt e jobbigt, men jag e stark o visar va jag vill.

Men men. ska äta frulle nu, sen ska jag träffa Jane och Leon.
Jag var så sugen på att hoppa i lite lövhögar :)


- Don´t underestimate the evolution of the human mind -
Var där någon smart person som sa.....

Fred ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0