ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Jag funderade lite nu när jag stod och sminkade mig.
Att jag har inte haft den pirrande känslan på länge.
Jag har inte haft den mysiga känslan av att
vara riktigt ordentligt kär på länge.
Att bara hålla någon i handen och mysa igenom stan.
Sitta rakt upp och ner och bara prata och lära känna någon.
(utan att vara full)
Hångla och känna pirrandet i magen.
Jag har glömt bort känslan.
Jag saknar den.
Jag älskar den!!

Min dröm inatt satte igång tankarna.
För i drömmen kändes det som förr.
Pirrande, dåsigt, lustfyllt och helt underbart.
Jag vill ha känslan tillbaka.

Istället bara för att känna hat mot kärleken.
Och alla som är så söta och gulliga.
Så känner jag äntligen att det var ju det här jag var ute efter.
Jag vill kunna hålla handen med någon,
jag vill finna "det" med någon annan.
Men redo för förhållande är jag inte, det står jag för.

Men att känna att man finns till.
Bli uppvaktad och ner-ringd och smsad.
Söta uppvaktande saker tex.
Att få rosor tex utan att behöva be om det.

Jag har haft ett sånt förhållande.
Det var gulligt, men det gick till överdrift.
Så det var föööör gulligt.
Men Henke är en bra kille och han förtjänar det bästa i världen.
Han tog saker och ting som en man, och gick vidare.
All respekt till honom.

Just nu hade jag bara hoppats på att någon
stod på gatan och visslade upp till mitt öppna fönster.
Vilken princessa jag hade varit, som virat ner mitt långa hår
så han hade kunnat klättra upp. HAHA.

JO STOR RISK!!

Nej.
Kärleken är en vacker sak trots att den har sina med och motgångar.
Jag får helt enkelt lyssna på det som Sophie skrev till mig.
"Ta vara på såret och glöm inte bort det,
 ignorerar du det rivs det upp bla bla bla"
Jag tar vara på allt, men försöker lägga det vid sidan bara.
Men jag försöker att låta det vara...
Det som har hänt har hänt,
det kommer alltid att finnas där,
både det positiva och negativa.
Jag tittar dock inte tillbaka i tiden längre.
Men allt finns gömt långt inne i mitt hjärta,
där mycket har sin plats.
Jag lär mig varje dag och jag känner mig bara härdad i dagens läge.

Känns dock lite att man har vissa gemensamma vänner.
För det är alltid något man hör, något som rivs upp.
Och det gör ont. fruktansvärt.
Och därför hade jag också hoppats på att få åka bort.
inte för hans skull, utan för min egen skull.
För att jag behöver det.

Nu ska jag dra. Puss Puss.