I d y l l ?
Jag sitter o läser.
Omtumlad.
Jag måste väl insé det här nu.
Men jag tror inte på det....
Samvetet.
Jag kan säga som såhär :
JAG HAR ETT STORT SAMVETE till andra människor.
Jag vet att jag är en människa som har mkt att ge.
För dom som har tålamodet att lära känna mig.
Dom som inte vill lära känna mig, så låt bli.
Va ärlig istället!!
Folk som inte har ett samvete till andra gör att jag mår illa.
Speciellt otrogna människor.
Hade det varit någon jag verkligen ÄLSKAT mer än allt annat,
och det hade hänt ett "misstag" så hade jag
aaaaaaaaaaaaaaaaaldrig kunna ha det på mitt samvete.
Är det verkligen bra och lyckligt i förhållandet då?
Om man inte är otrogen, och älskar någon, är det tillåtet?
Ja, det är det väl, men hur kan man eg göra det ändå?
Rebund, javisst har jag hört orden, och själv haft några Rebund.
Och vet många som är det själv.
Men varför då inte lägga ner alla vid sidan om?
Äh, asså jag kan bli så lack när jag tänker på det.
Tjejer e verkligen från Venus och Män från Mars.
Så enkelt är det.
Jag syftar verkligen inte på att jag varken har någon nu,
eller att jag vill ha någon. Mitt liv är bra singel som det är.
Slippa problem!!!
Detta e mest tankar, och gammalt som far runt i huvet.
Vad livet går ut på?
Ja vad går livet ut på egentligen?
ÄR DET NÅÅÅÅÅGON SOM KAN SVARA PÅ DENNA FRÅGA?
Vissa tycker att livet går ut på att skaffa barn. (?)
Vissa tycker att det går ut på att studera och skaffa sig ett bra jobb med bra ekonomi osv (?)
Får jag säga min mening, så går mitt liv ut mest på att - (just nu)
Uppleva så mycket som möjligt, lär mig av mina misstag, men inte ångra något.
Kärleken är ett stort ord i livet, men det jag söker i mitt liv är inte att leta
efter den rätte och skaffa barn och bil o hund och leva svensson.
Har man en man och skaffar ungar o gifter sig, kanske det är ett plus.
Men inget som är "mitt mål".
Jag vill resa, upptäcka, ha passion, lära känna folk, ta det mesta med en klackspark....
Och min mening med allt det här är nog mest av allt - ATT MÅ BRA I LIVET!
När jag ser henne idag, hade jag velat vara henne.
Eller nej, eg inte, men platsen hade passat mig bättre.
Men jag vet att där eg är mer...
mer att ge.
Oh, det kändes så bra, just i det ögonblicket innan jag öppnade ögonen igen.
*poff verklighet*
Försöker förstå.
Jag försöööööker verkliiiigen att förståååååå!!!!
Är det verkligen "på riktigt"?
Jag förstår inte.
Vad hände?
Hur blev det så?
*skakar på huvet*
Nu lägger jag mig i soffan och glor på film....
Orkar fan inte tänka mer...
Omtumlad.
Jag måste väl insé det här nu.
Men jag tror inte på det....
Samvetet.
Jag kan säga som såhär :
JAG HAR ETT STORT SAMVETE till andra människor.
Jag vet att jag är en människa som har mkt att ge.
För dom som har tålamodet att lära känna mig.
Dom som inte vill lära känna mig, så låt bli.
Va ärlig istället!!
Folk som inte har ett samvete till andra gör att jag mår illa.
Speciellt otrogna människor.
Hade det varit någon jag verkligen ÄLSKAT mer än allt annat,
och det hade hänt ett "misstag" så hade jag
aaaaaaaaaaaaaaaaaldrig kunna ha det på mitt samvete.
Är det verkligen bra och lyckligt i förhållandet då?
Om man inte är otrogen, och älskar någon, är det tillåtet?
Ja, det är det väl, men hur kan man eg göra det ändå?
Rebund, javisst har jag hört orden, och själv haft några Rebund.
Och vet många som är det själv.
Men varför då inte lägga ner alla vid sidan om?
Äh, asså jag kan bli så lack när jag tänker på det.
Tjejer e verkligen från Venus och Män från Mars.
Så enkelt är det.
Jag syftar verkligen inte på att jag varken har någon nu,
eller att jag vill ha någon. Mitt liv är bra singel som det är.
Slippa problem!!!
Detta e mest tankar, och gammalt som far runt i huvet.
Vad livet går ut på?
Ja vad går livet ut på egentligen?
ÄR DET NÅÅÅÅÅGON SOM KAN SVARA PÅ DENNA FRÅGA?
Vissa tycker att livet går ut på att skaffa barn. (?)
Vissa tycker att det går ut på att studera och skaffa sig ett bra jobb med bra ekonomi osv (?)
Får jag säga min mening, så går mitt liv ut mest på att - (just nu)
Uppleva så mycket som möjligt, lär mig av mina misstag, men inte ångra något.
Kärleken är ett stort ord i livet, men det jag söker i mitt liv är inte att leta
efter den rätte och skaffa barn och bil o hund och leva svensson.
Har man en man och skaffar ungar o gifter sig, kanske det är ett plus.
Men inget som är "mitt mål".
Jag vill resa, upptäcka, ha passion, lära känna folk, ta det mesta med en klackspark....
Och min mening med allt det här är nog mest av allt - ATT MÅ BRA I LIVET!
När jag ser henne idag, hade jag velat vara henne.
Eller nej, eg inte, men platsen hade passat mig bättre.
Men jag vet att där eg är mer...
mer att ge.
Oh, det kändes så bra, just i det ögonblicket innan jag öppnade ögonen igen.
*poff verklighet*
Försöker förstå.
Jag försöööööker verkliiiigen att förståååååå!!!!
Är det verkligen "på riktigt"?
Jag förstår inte.
Vad hände?
Hur blev det så?
*skakar på huvet*
Nu lägger jag mig i soffan och glor på film....
Orkar fan inte tänka mer...
Kommentarer
Postat av: Mamma Mu
Grubbla inte så mycket gumman...det går åt så mycket energi då :o) Och du? Ett par ord på vägen: FRAMTIDEN TILLHÖR DEM
SOM INTE SER TILLBAKA
Din enda förpliktelse i någon livstid
är att vara sann mot dig själv
Kärlek är fullkomligt kravlös och fullkomligt accepterande.
Verklig kärlek är villkorslös och helt utan prestationskrav.
"DEN VERKLIGA LIVSUPPGIFTEN ÄR ATT UTVECKLA KRAVLÖS KÄRLEK”.
Trackback
