ૐ It's just me ☼ Lee Lee ૐ ☮ ♥

Funderar och tänker, som vanligt.

En vis man sa en gång till mig:
"Don´t underestimate the evolution of the human mind"

Det är väl något jag minns mycket väl.
För det är så rätt, men så svårt.
Jag är en sån typisk människa som har så mycket som jag tänker på
och har alldeles för många känslor för många, men jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag inbillar mig kärlek och känslor, som egentligen inte finns där.
Vet inte hur jag ska beteé mig och använda min hjärna korrekt.
Jag agerar först och tänker sen. Allt blir mest bara FEL då.

FEL. FEL. FEL.

Jag vet inte vad jag skulle gjort utan denna människa i mitt liv.
Denna människa får mig att må bra.
Det är en viss trygghet jag känner, och utan den så känner jag mig som nobody.
Precis som om jag inte kan andas.
Jag funderade på det igår när jag kom hem.
Tanken har varit i mitt huvud innan och jag mådde psykiskt dåligt av den då som nu.
Mina vänner betyder så fruktansvärt mycket för mig.
Ibland kan jag inte urskilja känslorna bara.

Vem är ens riktiga vänner och vem är inte?
Vem kan man lita på och vem älskar en för den man är?
Vem utnyttjar en? Etc etc.
Jag försöker att ge alla människor en chans dock.
Jag har nog varit med om alla sorters umgänge.
Jag har blivit sårad, dumpad, älskad, hatad.
Samtidigt som jag själv har sårat, dumpat, älskat och hatat.
Ingen är perfekt, alla gör misstag.
Men att göra dom mer än en gång, kallar jag en människa som sjunkigt lågt.
I mina ögon, andras ögon och allas ögon.

Nä. nu orkar jag inte tänka mer.
Nu ska jag gymma. (missade morgonpassen btw, stängde av mitt alarm)

PS! ANNA JAG SAKNAR OCH ÄLSKAR DIG!