Soffan
Restaurang Möllan.
Tittade på när L jobbade typ.
A & M kom. Vi drog allihop ner till Mölleplatsen.
Drack vin, cider m.m.
Mötte upp R & J och deras vänner.
Drog ner mot stan igen.
På vägen så var det en elak människa som dödade
min tiger som satt på min cykel.
Jävla L. Du e skyldig mig en ny tiger :)
Där fattas han. stackaren. Han slängdes iväg i folkmassan.
Hittade honom, men lät honom ligga i folkmassan.
R.I.P my friend. ;)
Drog vidare till Wonk.
Var ganska gay...
Känner mig väldigt sliten och trött där.
Vi går hem.
Och då kom allt upp igen.
Då skulle vi prata ut.
Orkar inte vara så djup i det läget.
Kändes som om jag blev upptryckt mot väggen
och fick det kastat i huvet på mig själv.
Det stämmer ju. Eller?
Det är väl att se sanningen i vitögat?
Visste inte vad jag skulle säga.
Denna person känner mig bättre än vad jag själv gör.
Sorgligt nog släppte jag taget.
Även av en anledning.
Och så blev allt svårt igen.
Fast jag ska eg inte gnälla om det, för jag har gjort värre saker själv.
Jag har bara svårt att acceptera när andra gör sånna saker.
Söndag:
Dagen har bestått av soffan och endast soffan idag.
En god härlig frukost.
Soffan, sova.
S kom.
Handlade sushi och torkad frukt.
Kollade på Hancock.
Åt ostbricka.
Låg mer i soffan.
Deg deg deg....
Borde lägga mig.
Ska upp kl 5 imorgon, IGEN!
Så trött på morgonvakterna.
ANNA I´M GONNA MISS U BABY!
BEJBI =)
Stackars Tigern & Misha!
Aj aj aj!
Sussa gott...
Äntligen är sommarlovet över...hehe!
På tal om fjortisar så var det just ett roligt reportage i Sydsvenskan om just hur störiga dagens fjortisar är jämfört med hur vi själv var när vi var i den åldern. Jag var VÄRLDENS SNÄLLASTE OCH LUGNASTE fjortis - bara så du vet! ;o)
KRÖNIKA i Sydsvenskan:
"Tydligen är dagens fjortisar jobbigare än vi var "
Av Boel Nilsson
Jag gillar verkligen Malmöfestivalen. Det är en kärlek som jag inte delar med många av mina vänner som bor i Malmö. Enligt dem är festivalen bara jobbig.
– Bussarna är sena, tågen är fulla och man kommer inte fram någonstans, gnäller de.
Klagandet fortsätter, ljudet är för högt, det är för trångt på gatorna, maten är äcklig. Det som verkar irritera mina vänner mest är fjortisarna. De fins överallt och är sååå jobbiga. – Ja, tydligen är det så att fjortisar har blivit mycket jobbigare de sista femton åren.
Har ni glömt när ni själva var fjortisar, tänker jag?
När jag var fjortis tyckte jag att det var asgrymt att åka på Malmöfestivalen. Men jag drack aldrig häxblandning ur petflaska i parken eller förlorade oskulden i en buske. Istället var jag en sådan där sjukt jobbig alltför pretto tjej med page och secondhand klänning.
En sådan som pratar alltför högt på tåget. En sådan som själv tycker att hon är helt rätt och att människor som inte lyssnar på samma musik eller har samma klädsmak är dumma i huvudet. Jag var en sådan där tjej som är anledningen till att man uppfann tysta kupén i tåget.
Jag och mina kompisar bara älskade Malmöfestivalen. Vi fick se våra favoritband, kolla in snygga killar, träffa kompisar och bli höga på socker från friterade bananer och munkar. Och vara med på allt, allt, allt. Vi planerade in i minsta detalj hur vi skulle hinna med att se Cardigans, men ändå hinna fram så att vi kunde stå längst fram på Bob hund.
Vi bara älskade Malmöfestivalen! Varför, tja för att vi fick vara med. Ingen åldersgräns eller pengar hindrade oss. När jag ser tillbaka på fjortistiden är det främst ett enda långt häng jag kommer ihåg, häng i parker och tågstationer, häng eftersom man var för ung för att få göra det man ville göra eller hade för lite pengar.
Det var i fredags jag kom på det, varför jag gillar Malmöfestivalen. På väg hem från jobbet sitter jag i tysta kupén (där slipper man alla jobbiga fjortistjejer bland annat). Framför mig sitter ett par och snackar. Om man ska vara fin i kanten kan man beskriva deras utseende som härjat. Kvinnan har kamouflagebyxor och snaggat hår. Men på flera ställen på hjässan finns kala fläckar.
Och de snackar hela vägen. Att en arg man tittar surt på dem verkar inte bekomma dem det minsta. De skrattar och fnissar som nyförälskade.
– Tänk vad roligt vi har haft det idag, säger kvinnan. Medan hon bläddrar i festivalprogrammet. Mannen håller med. I dag har varit en bra dag för paret.
Det är då det slår mig, det fina med Malmöfestivalen. Alla är välkomna. Paret på tåget är knappast välkomna på så många andra ställen. Och det är inte fjortisarna heller. Men Malmöfestivalen diskriminerar inte. Hit får man komma och vara som man är. Så kom nu till Malmö alla fjortisar och alla andra! Och ni som bor här och inte gillar det. Håll ut! Om en vecka är ordningen återställd och alla ovälkomna gäster är rensade från gatorna.
Du är fan värd mera hmmm kan ej säga duu du ska rycka upp dig utan mera ta tag i saker.. :)
