Ignorera
Från att gå till över lycklig den ena dagen till "FÖRVIRRAD" den andre.
Ja det är nog bara JAG som lyckas med det.
Kom nyss hem från jobb. Det har varit en sjukt hektisk dag idag.
Jag har ont i ryggen. nacken och skuldrorna.
8 timmar att expidera och packa varor e ingen höjdare för ryggen min.
Jag känner mig sårbar idag. Men starkare.
Jag blir så jävlaaaa svag av när jag pratar med honom.
Den ena sidan av mig säger till mig själv att SKIT i honom,
och då är jag totalt bitchig och ignorerar honom och typ : HATA MIG SNÄLLA!!
Men vem vill vara hatad, egentligen?
Han vet ju hur jag egentligen är, så jag behöver inte dra på en mask,
för han vet att jag är en väldigt mjuk människa, och att jag är väldigt snäll och ödmjuk.
(Detta beror på hur DU är mot mig.)
Jag ger väl alla en chans, sumpar du den en gång så har jag svårt för dig i framtiden.
Men iallafall...... så jag behöver inte vara så genomskilnig och försöka
få honom att hata mig, vara bitchig och sur.
För han vet ju vad det är jag håller på med.
Har nog aldrig varit med om att en människa känt mig så väl och som kan alla mina ömma punkter
Varje gång jag hör ifrån honom eller hör något om honom så skär det i min själ.
Det blir väl lättare för varje dag som går, men varje dag han "poppar upp" så
ställer jag mig frågan : Har jag gjort rätt? Har jag gjort fel?
Tänk så ångrar jag mig? Är det bara en period i livet jag måste vara i fred?
Är jag lyckligare nu? Och varje gång mår jag riktigt psykiskt dåligt.
För det är verkligen den bäste killen jag träffat, och han är för bra för mig.
Så han förtjänar någon bättre.
Jag fattar absolut ingenting.
Sitter här och funderar, har nyss ätit 3 stekta ägg.
Mmmmmmm... ÄGG!! Natta maud. gott.
Tv:n e på i bakgrunden, Det är mörkt och kallt ute.
Jag saknar mys! Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar göra det nu.
Jag hade kunnat ligga och mysa med en kompis, en tjej som kille, jag hade inte brytt mig.
Saknar Anna, som vanligt. Har känts jävligt skönt att umgås med Annica faktiskt.
Men hon åker ju tillbaka nu igen, och sen ser man inte henne på flera månader igen.
Om man mööööjligtvis inte hinner se henne dom helger hon e hemma?
Saknar mina riktiga vänner, och blir oerhört glad när jag väl får träffa dom.
Även om jag inte visar det så mycket så betyder ni mer än ni anar.
Men det är alltid så att jag skiljs åt med dom som står mig närmst,
och i hela mitt 23 åriga liv har det alltid varit så.
Antingen har dom eller jag flyttat, pluggat, jobb, rest osv.
Och för varje gång så känner jag mig mer och mer ensam. =(
För övrigt så har jag det jätte bra.
Jag och Zanna diskuterade att det är mycket "märkligt"
att man är två olika människor på ett arbete och privat.
Jag är en sån person.
Jag är väl alltid samma person, men jag skiljer mycket privat liv med arbetsliv.
Typ, vem man pratar med, om, osv.
Jaaaa... vad ska jag säga, tycker att vissa människor bara helt enkelt får tolerera det.
Sist men inte minst så såg jag och Annica ju "min brors flickvän" igår.
(DAN IN REAL LIFE) som den heter på Engelska.
Den var ganska rolig, men samtidigt kände jag nog ganska mycket igen mig i filmen.
Hur kan jag inte förklara tyvärr, men det är ju mitt problem.
Både Annica och jag blev väl lite känsliga samtidigt som vi skrattade.
Så på det sättet gillade jag filmen som fan!
Nej nu ska jag lägga mig och försöka sova, och se om det går.
Kommer nog bara ligga och fundera och glo upp i taket.
NÄRHET!! Det kryper i kroppen. Måste bo med andra.. ooh.. snart...nuuu..
*Puuhhh.. wiiiawiiiawiiia*
Ja det är nog bara JAG som lyckas med det.
Kom nyss hem från jobb. Det har varit en sjukt hektisk dag idag.
Jag har ont i ryggen. nacken och skuldrorna.
8 timmar att expidera och packa varor e ingen höjdare för ryggen min.
Jag känner mig sårbar idag. Men starkare.
Jag blir så jävlaaaa svag av när jag pratar med honom.
Den ena sidan av mig säger till mig själv att SKIT i honom,
och då är jag totalt bitchig och ignorerar honom och typ : HATA MIG SNÄLLA!!
Men vem vill vara hatad, egentligen?
Han vet ju hur jag egentligen är, så jag behöver inte dra på en mask,
för han vet att jag är en väldigt mjuk människa, och att jag är väldigt snäll och ödmjuk.
(Detta beror på hur DU är mot mig.)
Jag ger väl alla en chans, sumpar du den en gång så har jag svårt för dig i framtiden.
Men iallafall...... så jag behöver inte vara så genomskilnig och försöka
få honom att hata mig, vara bitchig och sur.
För han vet ju vad det är jag håller på med.
Har nog aldrig varit med om att en människa känt mig så väl och som kan alla mina ömma punkter
Varje gång jag hör ifrån honom eller hör något om honom så skär det i min själ.
Det blir väl lättare för varje dag som går, men varje dag han "poppar upp" så
ställer jag mig frågan : Har jag gjort rätt? Har jag gjort fel?
Tänk så ångrar jag mig? Är det bara en period i livet jag måste vara i fred?
Är jag lyckligare nu? Och varje gång mår jag riktigt psykiskt dåligt.
För det är verkligen den bäste killen jag träffat, och han är för bra för mig.
Så han förtjänar någon bättre.
Jag fattar absolut ingenting.
Sitter här och funderar, har nyss ätit 3 stekta ägg.
Mmmmmmm... ÄGG!! Natta maud. gott.
Tv:n e på i bakgrunden, Det är mörkt och kallt ute.
Jag saknar mys! Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar göra det nu.
Jag hade kunnat ligga och mysa med en kompis, en tjej som kille, jag hade inte brytt mig.
Saknar Anna, som vanligt. Har känts jävligt skönt att umgås med Annica faktiskt.
Men hon åker ju tillbaka nu igen, och sen ser man inte henne på flera månader igen.
Om man mööööjligtvis inte hinner se henne dom helger hon e hemma?
Saknar mina riktiga vänner, och blir oerhört glad när jag väl får träffa dom.
Även om jag inte visar det så mycket så betyder ni mer än ni anar.
Men det är alltid så att jag skiljs åt med dom som står mig närmst,
och i hela mitt 23 åriga liv har det alltid varit så.
Antingen har dom eller jag flyttat, pluggat, jobb, rest osv.
Och för varje gång så känner jag mig mer och mer ensam. =(
För övrigt så har jag det jätte bra.
Jag och Zanna diskuterade att det är mycket "märkligt"
att man är två olika människor på ett arbete och privat.
Jag är en sån person.
Jag är väl alltid samma person, men jag skiljer mycket privat liv med arbetsliv.
Typ, vem man pratar med, om, osv.
Jaaaa... vad ska jag säga, tycker att vissa människor bara helt enkelt får tolerera det.
Sist men inte minst så såg jag och Annica ju "min brors flickvän" igår.
(DAN IN REAL LIFE) som den heter på Engelska.
Den var ganska rolig, men samtidigt kände jag nog ganska mycket igen mig i filmen.
Hur kan jag inte förklara tyvärr, men det är ju mitt problem.
Både Annica och jag blev väl lite känsliga samtidigt som vi skrattade.
Så på det sättet gillade jag filmen som fan!
Nej nu ska jag lägga mig och försöka sova, och se om det går.
Kommer nog bara ligga och fundera och glo upp i taket.
NÄRHET!! Det kryper i kroppen. Måste bo med andra.. ooh.. snart...nuuu..
*Puuhhh.. wiiiawiiiawiiia*
Kommentarer
Trackback
