Body Balance
Träning.
För första gången i mitt 22 åriga (snart 23 åriga) liv kan jag säga att jag gillar att träna.
Träning har alltid varit en svår grej för mig, som jag har haft lite problem med under skol tiden.
Detta är inget jag har diskuterat med någon, eller velat dra upp med någon för har alltid tyckt att det aldrig varit något att prata om för att jag "inte bryr mig" om det.
Tills den där Sophie började tjata om träningen hela tiden. Jag kände att bägaren höll på att rinna över varje gång hon frågade om min träning. Och till sist så gjorde den det.
Varför ville hon veta om min träning, hur ofta jag träna?
För att jämföra om hon va duktigare än mig?
att hon klara mer? Att jag var lat? Att jag va fet och behövde träna?
Nä, jag fick konstaterat att det va ju inte så direkt hon tänkte. Men så tänker jag.
Och det har jag gjort sen jag var den lilla flickan som gick i skolan och blev sist vald i fotbollslaget i skolan,för att alla de andra spelade på sin fritid.
Som aldrig klarade lika bra höjdhopp som alla de andra i klassen.
Som till sist gav upp hoppet om att vara med i skolans gympa överhuvudtaget för att man inte kände sig hemma där alls. Pojkarna tog över idrotten och när puberteten kom så skyllde jag oftast på mensvärk, och sket i den och hängde med de äldre coola personerna och rökarna. Och jag som inte fick min mensvärk framtill 2 år sen ca.
Men jag är faktist väldigt glad över att Sophie faktiskt tog upp det. Eller ja, kanske inte just då.
För då gjorde hon mest "intrång" på mitt förflutna liv ... Och då var jag tvungen att försvara mig.
Så det ledde till en hel del diskutioner. Jag gillar inte att snacka om träning,
för jag gillar inte samtalsämnet, det är inget jag sitter och pratar om för jag anser inte att det är en så pass stor del i mitt liv att jag vill dela med mig det till andra så pass mkt.
Det handlar ju mest om sig själv i själva träningen, och ingen annan.
Jag är i fokus, min kropp och allt runt omkring spelar faktiskt ingen roll.
Men detta inser jag idag, efter 22 år typ.
Min hållning är ju inte den bästa i kroppen men för första gången
på skit länge så mår jag bra och jag känner skillnad i min kropp. Jag har inte ett mål på att bara gå ner i vikt typ 10 kg, javisst klart. det hade varit skiiiit bra och jag hade säkert mått jätte bra av det och fått mer självförtoende osv men jag prioriterar min träning för att jag ska få en balans i min kropp. Så att jag ska må bra, och det är det som räknas tycker jag.
Förr var det mer att jag slarva och sket i det för att jag skulle slippa att må psykiskt dåligt och vara "mobbad" av att vara dålig på gympan. Tjockisen klara väl inte så mkt. Nu är jag lite starkare och har lite mer stabilare, fast att jag ändå har mina "former" kvar, men vem vill vara en PINNE? Jag e glad över mina former, men som sagt hade jag mått sjukt mkt bättre med minus 20 kg typ.... Eller hade jag det? Ja jag vet inte...
Well skit samma nu.
Jag vill bara komma till att GOODLIFE är nog det bästa gymmet jag varit på någonsin.
Personalen är väldigt personliga mot alla, sjukt trevliga och bryr sig verkligen i ens träning.
Jag har ju som sagt lite svårt för det, men nu har de börjat lära sig mitt och Sophies namn och man kan ju inte direkt vara otrevlig, men dom ser ju en i sitt sämsta tillstånd, jag går ju inte uppklädd och sminkad bara för jag ska vara på gymmet direkt. Men val möjligheterna är stora där, synd bara att där e så ont om platser på passen.
Men det e lätt värt mina 390 kr i månaden och jag får ju pröva på allt (utom det tråkiga gymmet)
Jag bara ÄLSKAR BodyBalancen och Pilates och Yogan.
Det e sjukt svårt och jobbigt men oerhört skönt
och jag får en bra hållning på min kropp, och speciellt min RYGG som jag har problem med.
I LOVE : http://www.goodlifefriskvard.se/
Godnatt. sova nu sen upp och jobba imorgon kl 6, ska upp kl 4. suger pung men ja vaffan ska man göra?
PUUUUUUUUSS
