Tanken slog mig...
Att jag är jävligt glad över att jag är jag.
Och att jag är så bekväm i mig själv som jag är.
Det hade kunnat vara så mycket värre.
Visst har man väl lite fett här och där som man vill bli av med,
men det är inte så farligt så att jag dör utav det.
Jag kämpar och lägger mycket tid på mig själv, men jag överdriver inte.
Jag kan gå osminkad utan att jag bryr mig vad andra tycker.
Jag tycker att personen som ser mig, får ta mig för den jag är.
Det var en gång i tiden då jag var osäker och brydde mig
alltför mycket om vad andra tyckte. Speciellt killar.
Men man lär sig med åren och av erfarenhet.
Och jag har ju faktiskt lärt mig av mina killkompisar också.....
(Med tanke på att jag umgås nästan mer med killar än tjejer)
ATT, en kille hellre vill se en tjej naturligt vacker, utan spackel.
DÅ är man äkta.
Jag håller med. Vem fan vill ha en sönderspacklad slampig brud i kortkort varje dag?
Det är ju inte så hon är, det är bara en mask.
Vill man bara ligga, så är det ok. Men det finns så mycket mer.
Jag är ÄKTA och det är jag glad över.
Jag har vänner som är snygga så att de kan få vilken kille de än pekar på.
Det är rätt orättvist ibland faktiskt.
Men, där är jag glad för att jag är jag,
för många utav dom är sjukt osäkra i sig själv och sitt självförtroende.
TROTS att dom är så snygga.
Och därför kretsar mycket till det yttre, tex smink och väldigt mode inriktade.
Inget fel på varken smink eller mode (Hey, jag är tjej jag också)
Och sorgligt men sant så har män oftast påverkat deras mående.
Men, man får nästan skylla sig själv som tillåter det.
Man måste kunna stå på egna ben och stå för det man gör i livet.
Man kan ju inte skylla på någon annan för att man hamnar i en sits.
(om du inte blir tvingad)
Sen måste man ju ta hand om sig själv också, man kan ju inte sunka ner sig totalt.
Men gränser och balans på allt tycker jag är det bästa.
Jag är i alla fall bekväm utan smink.
Och utan kläder.
Den som inte kan ta mig för den jag är,
är inte värd varken mig eller min tid.
Det viktigaste i livet är kärleken, glöm inte det.
Och blanda inte ihop det med något annat heller.
Sen minns jag så väl att även Niklas sagt till mig:
"Jag har nog aldrig träffat någon som är så naturlig
och bekväm i sitt utseende som dig"
Det tar jag som något positivt.
För jag hoppas på att det var något positivt iaf.
Jag tänker... är man 45 år, har man träffat en hel del kvinnor i sitt liv.
Och ja det vet jag, för det flockas med kvinnor runt honom dagligen.
Lucky him.
Men just då....då valde han mig. För att jag var just JAG.
Och det är jag mycket glad över, och är det fortfarande.
Då det gett mig en stor erfarenhet i framtida förhållande.
En sak som är säker.
Jag ska ALDRIG träffa en man som redan har barn igen.
Och jag ska aldrig göra abort.
Kommentarer
Trackback
